Militären kommer avgå

De eskalerande stridigheterna på Tahrirtorget drar en skugga över den egyptiska framtidstron som var så påtaglig i början av 2011. Men egyptiernas kamp för sin gemensamma framtid och sina rättigheter fortsätter oförtrutet, berättar Helena Hägglund, som varit på plats i Kairo och följt händelseförloppet.

När jag skriver detta har jag alldeles just kommit hem från Kairo och jag ser bilder från de blodiga protesterna på Tahrirtorget. Hittills har över 30 personer dödats och tusentals skadats. Jag läser tweets och ser filmer från det tårgaskvävda torget med misshandlade och livlösa kroppar. Jag ser vänner skymta förbi och följer deras snabba twittrande.

För bara någon dag sedan var jag med vid en av de många protesterna mot militären, där uppmaningar fördes fram om att åter sätta upp tälten på Tahrirtorget. Vänsteraktivisterna mobiliserade de sina. Efter fredagsbönen uppmanades muslimerna sluta upp. I torsdags kväll sattes de första tälten upp. Alla visste att det skulle bli stor uppslutning, få anade att det skulle bli så blodigt.

Men vad alla var övertygade om var att Revolutionen fortsätter. Jag läste det på plakat och på betongväggar. Jag hörde det skaldas från demonstrationstågen. Jag ser det i tweets (twittermeddelanden) just nu.

För revolutionen kan inte stoppas av militären. Den kan inte stoppas genom avskräckande rättegångar, inte heller genom kulor, batongslag, tårgas eller militärjeepar. Det har gått för långt. Kampen har fått sina martyrer och de ska inte ha dött förgäves. I januari kände aktivisterna vittringen av möjligheten för folket att förändra. Något sådant kan man inte slita bort, inte ens genom mord.

Över 12 000 personer har ställts inför rätta i militärdomstolar sedan februari, många av dem är revolutionens aktivister. Många vittnar även om fruktansvärda övergrepp av militären i några av de massakrer som följt efter Mubaraks fall. Det var inte vad de kämpade för, att byta ut en diktator mot en annan, en president mot en general, en Mubarak mot en Tantawi. Och för mycket är redan vunnet för att de ska kunna riskera att valet om några dagar resulterar i fortsatt makt för militären och de tidigare regimtrogna.

Därför dör de nu, folket på Tahrir. Det är fruktansvärt att se men det är för sent för dem att ge upp nu, de är för starka och kampen för frihet är för viktig. Efter detta blir det svårt för militären att få stöd av de auktoriteter som hittills litat på dem. Kropparna är för många, bilderna som sprids över världen likaså. Militären och general Tantawi har inte längre någon legitimitet. De kommer att avgå.

Helena Hägglund