Bengt Olof Dike,  kyrkoråds- och kyrkofullmäktigeledamot, är en flitig läsare på Seglora smedjas webtidning. Idag skriver han en debattartikel där han diskuterar missionsbefallningen och ställer frågor om dess roll för Seglora smedja.

Rubrikens ord är en fråga till Seglora smedja som jag – och dess övriga nätläsare, hoppas jag – önskar få ett auktoritativt svar på.

Den handlar alltså om missionsbefallningens innebörd för smedjan – vad befallningen betyder, hur viktig den är och vilka krav den ställer på kristenhetens olika samfund.

Smedjans aktiviteter är många och intressanta, de flesta samhälls- och tidsaktuella och inte sällan gräns- och religionsöverskridande, där särskilt islam kommer i blickpunkten. Tolerans och respekt inför, och vidsynthet gentemot andra religioner är ett ofta uttalat och outtalat budskap i smedjans olika program och allmänna opinionsbildning. Det är bra. Religionsfriheten är en fastslagen rätt i grundlagen, solidariteten med våra bröder och systrar –oavsett deras religion, ras och politiska uppfattning – bör vara lika fastgjuten i vårt mänskliga och dagliga handlande, fast det tyvärr finns en del att önska på den punkten.

Men vad innebär då för oss, som är engagerade i exempelvis Svenska kyrkan – alltså bland andra Seglora smedja – Jesus ord i missionsbefallningen (Matteus 28:16-20):

”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” (min kursivering).

Texten är tydlig och kan inte missförstås eller tolkas på skilda sätt:

-Gå ut och gör alla folk till lärjungar!

Alltså frimodigt stå upp för och verka aktivt i missionsarbete för den religion, som är vår och som har varit vårt lands i över tusen år? Är det missionsbefallningens uppmaning till oss – präster och förtroendevalda i Svenska kyrkan, Seglora smedja och undertecknad?

Nu vill jag gärna veta, om smedjan svar på frågan är ja – utan reservationer och omskrivningar, utan semantiska krumbukter liknande kattens runt den heta gröten.

Min innerliga förhoppning är att svaret blir detta enda ord.

Frågan om missionsbefallningens innebörd är nämligen central i debatten om kyrkornas roll i det alltmer sekulariserade samhället, därför att Mästarens uppmaning till lärjungarna numera ytterst sällan aktualiseras. Det gäller också smedjans olika program och aktiviteter. Jag kan inte minnas att befallningen någon gång har åberopats där, fast jag inte vågar gå i god för påståendet.

Om Jesu ord hade tagits på allvar långt tidigare av alla oss i Svenska kyrkan, är jag övertygad om att vi i dag hade haft en annan, starkare och betydligt mer respekterad kyrka, som inte befunnit sig på reträtt och hukat inför många problem och utmaningar. Finns det egentligen något bättre och finare uppdrag än att som en nutida lärjunge arbeta för kristendomens freds- och fridsbudskap, sannings- och kärleksbudskap, nåd och förlåtelse?

Kyrkan får aldrig vara rädd, ängslig eller hukande, politiskt korrekt eller undfallande inför sekulära makthavares olika vindar. Kyrkan måste frimodigt och utan sidoblickar visa den väg, som leder bort ifrån orätt och orättfärdighet, maktfullkomlighet, ondska, våld, egoism och girighet. En kyrka, som tydligt står för den tro som skänker oss frid och trygghet – och därigenom på sikt en bättre värld.

Delar Seglora smedja den åsikten? Läs där ännu en fråga till smedjan!

Nu inväntas med intresse svaren på de konkretiserade spörsmålen, samtidigt som jag önskar smedjans medarbetare Guds frid och framgång i arbetet på att medvetandegöra den Högste för allt fler medborgare i Stockholm och vårt land.

Bengt Olof Dike
Moderat kyrkomötesombud 1989-2005, nu kyrkoråds- och kyrkofullmäktigeledamot.