Bengt Olof Dike, kyrkoråds- och kyrkofullmäktigeledamot, är en flitig läsare på Seglora smedjas webtidning. Idag skriver han en debattartikel där han diskuterar missionsbefallningen och ställer frågor om dess roll för Seglora smedja.
Rubrikens ord är en fråga till Seglora smedja som jag – och dess övriga nätläsare, hoppas jag – önskar få ett auktoritativt svar på.
Den handlar alltså om missionsbefallningens innebörd för smedjan – vad befallningen betyder, hur viktig den är och vilka krav den ställer på kristenhetens olika samfund.
Smedjans aktiviteter är många och intressanta, de flesta samhälls- och tidsaktuella och inte sällan gräns- och religionsöverskridande, där särskilt islam kommer i blickpunkten. Tolerans och respekt inför, och vidsynthet gentemot andra religioner är ett ofta uttalat och outtalat budskap i smedjans olika program och allmänna opinionsbildning. Det är bra. Religionsfriheten är en fastslagen rätt i grundlagen, solidariteten med våra bröder och systrar –oavsett deras religion, ras och politiska uppfattning – bör vara lika fastgjuten i vårt mänskliga och dagliga handlande, fast det tyvärr finns en del att önska på den punkten.
Men vad innebär då för oss, som är engagerade i exempelvis Svenska kyrkan – alltså bland andra Seglora smedja – Jesus ord i missionsbefallningen (Matteus 28:16-20):
”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” (min kursivering).
Texten är tydlig och kan inte missförstås eller tolkas på skilda sätt:
-Gå ut och gör alla folk till lärjungar!
Alltså frimodigt stå upp för och verka aktivt i missionsarbete för den religion, som är vår och som har varit vårt lands i över tusen år? Är det missionsbefallningens uppmaning till oss – präster och förtroendevalda i Svenska kyrkan, Seglora smedja och undertecknad?
Nu vill jag gärna veta, om smedjan svar på frågan är ja – utan reservationer och omskrivningar, utan semantiska krumbukter liknande kattens runt den heta gröten.
Min innerliga förhoppning är att svaret blir detta enda ord.
Frågan om missionsbefallningens innebörd är nämligen central i debatten om kyrkornas roll i det alltmer sekulariserade samhället, därför att Mästarens uppmaning till lärjungarna numera ytterst sällan aktualiseras. Det gäller också smedjans olika program och aktiviteter. Jag kan inte minnas att befallningen någon gång har åberopats där, fast jag inte vågar gå i god för påståendet.
Om Jesu ord hade tagits på allvar långt tidigare av alla oss i Svenska kyrkan, är jag övertygad om att vi i dag hade haft en annan, starkare och betydligt mer respekterad kyrka, som inte befunnit sig på reträtt och hukat inför många problem och utmaningar. Finns det egentligen något bättre och finare uppdrag än att som en nutida lärjunge arbeta för kristendomens freds- och fridsbudskap, sannings- och kärleksbudskap, nåd och förlåtelse?
Kyrkan får aldrig vara rädd, ängslig eller hukande, politiskt korrekt eller undfallande inför sekulära makthavares olika vindar. Kyrkan måste frimodigt och utan sidoblickar visa den väg, som leder bort ifrån orätt och orättfärdighet, maktfullkomlighet, ondska, våld, egoism och girighet. En kyrka, som tydligt står för den tro som skänker oss frid och trygghet – och därigenom på sikt en bättre värld.
Delar Seglora smedja den åsikten? Läs där ännu en fråga till smedjan!
Nu inväntas med intresse svaren på de konkretiserade spörsmålen, samtidigt som jag önskar smedjans medarbetare Guds frid och framgång i arbetet på att medvetandegöra den Högste för allt fler medborgare i Stockholm och vårt land.
Bengt Olof Dike
Moderat kyrkomötesombud 1989-2005, nu kyrkoråds- och kyrkofullmäktigeledamot.
Seglora smedja tolkar missionsbefallningen i ljuset av det mänskliga
Vi som grundat Seglora smedja och driver dess nättidning är kristna, men Seglora smedja är ett större nätverk av tänkande och handlande människor med olika konfessioner. Vi verkar i kritisk solidaritet med svenska kyrkan, men vårt uppdrag har ända sedan starten varit större än så. Vi arbetar i skärningspunkten mellan andlighet, kultur och samhälle.
Vi vill dialog – dialogen har sitt värde också i Seglora smedja, men det som är vårt signum är handlingen – att gå från ord till handling.
I svallvågorna efter 22 juli-dåden i Norge har begreppet mångfald och identitet blivit mer angelägna än någonsin. Därför har vi under hela hösten bjudit in till en lång rad samtalsevenemang som bland annat berört icke-kristna tänkare som Hannah Arendt, beskrivit den svenska extremhögern, utforskat dialogen mellan kristendom och humanism, dialogen mellan kyrkan och islam, mötet med Den Andre med mera. Vi är stolta över att under tre korta år ha lyckats bygga upp en bred verksamhet som tilltalar folk också utanför kyrkans värld och bjuder in dem till sammanhang som också uppmuntrar till egen reflektion omkring existens och andlighet.
För att Evangeliet ska kunna bli levande i nutiden måste det läsas med samtidens ögon och levas ut inifrån våra liv och sammanhang, här och nu. Därför behöver vi ständigt formulera nya svar på de gamla frågorna, men också ha modet att ställa helt nya frågor. Detta att våga tänka det ännu inte färdigtänkta, det prövande tänkandet, är en tankesmedjas främsta uppgift och största utmaning att vidmakthålla.
Missionsbefallningen har historiskt alltför ofta använts som en uppmaning att ta till verbalt eller fysiskt våld för sin tro eller att bygga murar mot andra. Kyrkan har här att göra upp med ett problematiskt och totalitärt arv. Ingen människa som är vid sina sinnen kan oreflekterat ansluta sig till missionsbefallningen, förstådd på detta vis. Från en skapelseteologisk ståndpunkt är det aldrig möjligt att hävda att lärjungaskapet med nödvändighet ska vara en konfessionsbeteckning. Lärjungaskapet handlar om att värna det mänskliga.
Idag kan en ansvarsfull uttolkning av missionsbefallningen i dess mest praktiska uttryck vara en fråga om att försvara kristendomens rätt att finnas och synas i det offentliga rummet. I religionsfobins tid håller tro och religion långsamt på att avskaffas på de arenor som vi delar med varandra. Vi vill motverka en sådan utveckling, och vi befarar att den är hämmande för samhället som helhet. Alla troende människor har här ett gemensamt arbete att utföra.
På söndag inleds ett nytt kyrkoår; Adventstiden börjar. I sammanhanget är det naturligt att vi står upp, exempelvis för att högtiden ska fortsätta uppmärksammas i svenska skolor, som en inspiration till att solidariskt också höja våra röster för traditioner kopplade till andra minoritetsreligioner. Att de ska få leva och utvecklas också på en sådan allmän arena som skolans, och i förlängningen också hela Sverige.
I Seglora smedja vill vi vara Jesu lärjungar genom att alltid stå upp för människovärdet. Genom oväntade möten och kreativa associationer, genom att koppla samman människors kamp för helhet och helighet, historiskt och idag, vill vi förse människor med verktyg att upptäcka sin egen mänsklighet, och därmed se andras. Där politik eller religion används för att trycka ner, där lär oss Jesus att lyfta upp upp. För inkarnationens kyrka står Människoblivandet i centrum. Seglora smedja fokuserar på det som förenar människor snarare än på det som skiljer; vi är alla skapade av Gud.
Ewa Lindqvist Hotz, Helle Klein och Mattias Irving
Eller en annan infallsvinkel på vad missionsbefallningen säger oss….
Den säger inte att vi med nödvändighet ska ut och verbalt berätta om vår egen religions förträfflighet utifrån vår syn att den bär sanningen.
Vi ska göra alla folk till lärjungar – men hur gör vi det? Kanske genom att i vårt sätt att vara och agera går i Jesus efterföljd? Med öppenhet, tolerans, lyssnande, tydlighet, respekt, kärlek, barmhärtighet. Och glädje. Genom att göra det hjälper vi till att sprida Guds rike på jorden. Och då kan vi lita på att Gud kommer att verka i människor. I det läget möter vi med dop och undervisning – ett sätt att ta emot och inkludera med en öppen och varm famn.
Men om vi går ut och ska med ambitionen att döpa – den som döpt flest vinner – så tror jag att vi missat något i Jesus budskap till oss. Då har vi glömt att det inte är vi som verkar, utan att det är Gud som verkar i oss.
Därför säger jag JA till missionsbefallningen, men inte riktigt på det sätt som Bengt Olof Dike verkar efterlysa.
Jo, denna gång håller jag med B.O. Dike. Missionsbefallningen gäller och måste efterföljas. Vi kan inte
modifiera och krusidulla till det. Jesu egen befallning är klar. Den som talar emot ÄR EMOT:
Sven Andersson,
Det intressanta är att ingen här talar emot missionsbefallningen.
Dock så vill några av oss uppfylla missionsbefallningen på ett sätt som fungerar i dagens verklighet. Det som fungerade som verktyg för 100 år sedan fungerar inte lika bra idag. Kyrkan måste t ex släppa de gamla ”von oben”-perspektiven i mötet med människor.
Bengt Olof Dike frågar: ”Vill Seglora smedja göra ”alla folk till lärjungar”? Dike önskar ett svar på frågan, helst i ett ord, (han vill såklart ha ett tydligt ”Ja” till svar). Till svar erhåller han istället 610 ord som kan tolkas nästan hur som helst förutom som att missionsbefallningen skulle vara gällande.
För mig är det mycket glädjande att Seglora Smedja inte vill att hela jordens befolkning ska omvändas till Kristendomen utan att man tolkar missionsbefallningen som att man bara ska garantera kristnas rätt att syns och höras. Jag är också beredd att arbeta för att garantera Seglora Smedja och alla andra kristna den rätten, den hör hemma i ett sekulärt samhälle. Skulle fler religösa se sina missionsbefallningar på det sättet skulle mycket vara vunnet i arbetet med att minska antalet konflikter som har mission som grund, provokation eller som utlösande faktor.
Heja Seglora Smedja! Att ta avstånd från missionsbefallningen är ett utmärkt steg i rätt riktning.
Jag förstår inte riktigt Patrik vad du menar med att ta avstånd från missionsbefallningen.?
Har den inget värde i sig?