Året började med en het debatt mellan Humanisternas ordförande Christer Sturmark och Seglora smedjas chefredaktör Helle Klein och det ser ut att sluta med ännu en duell. Debattåret startade i Sveriges television och slutar nu i Kyrkans tidning.
Helle Kleins ”Rekyl” i Kyrkans tidning förra veckan – om ateisternas vurm för det religionslösa samhället – nämnde förvisso inte Christer Sturmark alls men han tog ändå chansen att gå till frontalangrepp – återigen mer mot person än i sak.
”Nyateismens korsriddare klarar inte tolkande teologi”, skrev Helle Klein.
”Smutsigt och vulgärt, Klein”, skrev Christer Sturmark.
”Vem är vulgär, Sturmark?”, svarade Helle i dag.
Debatten gör månne lite juluppehåll men lär fortsätta även nästa år. Förhoppningsvis då om sakfrågan.
UPPDATERING 1: Christer Sturmark ger sig inte utan fortsätter sina spyor mot Helle Klein i Kyrkans tidning. Seglora smedja kan dock konstatera att hans egna medlemmar ställer sig undrande inför hans hätska personpåhopp och talet om det sekulära samhället verkar förvirra också Humanister.
UPPDATERING 2: Och här sätter åtminstone Helle Klein punkt i debatten för denna gång och önskar alla en god jul.
Helle…
”Jag har således rätt i att Humanisternas kamp inte bara gäller den sekulära staten utan också införandet av ett religionslöst samhälle.”
NEJ, nej, nej… Sturmark eller någon annan har inte pratat om ett religionslöst samhälle utan ett SEKULÄRT samhälle. Att ett samhälle är sekulärt innebär att det inte är knuten till en speciell religiös rörelse. Att alla religioner och uppfattningar ges samma och lika värde. En religiös åsikt ges samma vikt och rätt som andra värden. I ett sekulärt samhälle tillåts ingen hållning att diskriminera en annan. Kristnas eller hinduers värderingar får inte inkräkta på ateisten, buddhisten eller muslimens livsval.
Ett sekulärt samhälle är ett jämlikt samhälle där religiösa trosuppfattningar inte ges speciella privilegier framför icke religiösa uppfattningar, där en religion inte dominirerar över andra och där de som väljer att ta avstånd från religion inte heller ifrågasätts.
I ett sekulärt samhälla har alla samma rätt till det offentliga rummet
Jag antar att ditt senaste inlägg var skrivet i affekt, jag kan hålla med om att Sturmark går på person men det ger inte dig rätt i att lägga ord i hans mun som han aldrig yttrat.
Vänligen,
Anders
Anders: Det finns de humanister som uttalat att de vill ta bort all religion, och sanning att säga finns det nog så stora variationer mellan åsikter både bland religiösa och humanister att det är svårt att uttala sig generellt.
Annars beskriver du inte något annat än en sekulär stat när du beskriver det sekulära samhället, eftersom ett sekulärt samhälle är en utopi. Ett fritt samhälle kommer alltid låta den ideologi som dominerar, just dominera. Är det protestantisk kristendom som dominerar bland medborgarna i Sverige under en sekulär stat, så kommer den protestantiska kristendomen att dominera kulturellt, om inte staten sysslar med repression förstås, men då är den inte längre sekulär utan odemokratiskt partisk mot ex protestantisk kristendom. Ett samhälle kan aldrig vara knutet till ex en religion, vilket staten kan, men däremot kan givetvis samhället domineras av en syn, men det är något annat och inget vi kan lagstifta bort.
Att vi har en sekulär parlamentarism är väl okej, men om folket i val skulle välja KD att i majoritet styra Sverige kristet så är det också ett demokratiskt beslut. Att vi nu ser det sekulära som det mest lämpliga för staten, innebär inte att vi inte kan ändra oss – demokratiskt så klart..
Staten skall inte ge speciella privilegier till någon, men folket kan göra detta, och kommer alltid att göra detta genom sina sympatier, och givetvis även kunna ändra på statens ”syn” på sig själv.
Till syvende och sist handlar det om demokratisyn. Vågar vi låta alla höras, eller vill vi tysta ner våra motståndare?
Lars,
Jo det sekulära samhället är en utopi. Men nog är det en god sådan, ett samhälle där religioner och icke religioner både tolerans och och tillåts blomma. Men ett samhälle som strävar efter mångfald. Där medborgarna hyser en sund skepsis och god bildning vilket gör dem till kritiska och upplysta konsumenter av såväl religioner som mat, bostad, kläder och fritidssysslor.
Det sekulära samhället är bildningens och upplysningssamhälle. Ett samhälle som saknar grogrund extremism och intolerans. Ett samhälle där alla skolas i hänsyn och etiskt tänkande.
Jag gillar den typen av utopi.. att bara komma halvägs vore gott… för att citera din slutrad
”Till syvende och sist handlar det om demokratisyn. Vågar vi låta alla höras, eller vill vi tysta ner våra motståndare?”
Tack,
Anders Bergdahl
Helle, jag har stor respekt för ditt engagemang. Men har du funderat på hur dina ”fyndiga” debattknep och formuleringar upplevs?
De applåderas säkert att dina anhängare, dvs de du hör och i första hand söker bekräftelse hos.
Hos de som är oeniga med dig upplevs de (med rätta) som förolämpande och oförskämda. De väcker det sämsta till liv hos dem.
Och för alla oss andra så upplevs de som raserande. Du är lite för flink med orden och formuleringarna för ditt eget och kyrkans bästa. Du bidrar bara till en polarisering och till ett skyttegravskrig. Ett sandlådekrig.
Snälla – gör inte det…
Jag vet att Sturmark och Humanisterna uttrycks sig nedsättande, okunnigt och fördomsfullt om kristna. Men gör inte ont värre.
Du och Christer Sturmark borde sätta er tillsammans en dag i lugn och ro och föra ett SAMTAL med varandra. Lyssna aktivt och tala med eftertanke. Utan några åhörare att imponera på.