Krubbans barn och vårt ursprung kommer från samma hjärta. Det hjärtat slår för världen. Pumpar liv och kärlek till allt levande. När Gud blir människa, förtätas tillvaron, avstånd försvinner, dimmor lättar, ett stort ljus i det stora mörkret. Krubbans barn är hudnära Gud, skriver Tommy Qvennerberg, präst i Dalby, i sin julnattspredikan.
Det ligger ett barn i krubban, men också en värld. Gud blir till, fast Gud alltid har funnits och sett till, att allt blivit till. För den som inte böjer knä vid krubban, går livet vidare som inget speciellt har hänt. Ännu en jul i raden. Men för den som böjer knä, lutar sig ner, öppnar sig inför mysteriet, blir det som med Narniabarnen i garderoben. Går in i något för att gå ut i något, där krafterna möts, räddningen finns, störst av allt är kärleken.
Krubbans barn och vårt ursprung kommer från samma hjärta. Det hjärtat slår för världen. Pumpar liv och kärlek till allt levande. När Gud blir människa, förtätas tillvaron, avstånd försvinner, dimmor lättar, ett stort ljus i det stora mörkret. Krubbans barn är hudnära Gud.
Hudnära Gud bär relationerna TILL oss. Vi kan försöka SE förbi, men inte ÄLSKA förbi varann. Det ligger i sakens natur att BRY SIG.
Kristus är hudnära Gud. Genom det gemensamma, finns han i oss. Ibland mycket synlig, sårig, fattig, kränkt. Ibland välgömd, som det gråtande bortglömda barnet, som tror sig veta att ingen vill ha det. Kristus vill ha ALLA. Den önskan är beröring, men beröring gömmer ett mått av ömsesidighet, en liten dörröppnare om så bara en liten springa… där längtan kan möta längtan…
Eftersom Gud ligger i krubban, finns också världen där – beroende. Vädjar om att tas om hand, tas emot, för att ge, det bästa av det bästa, det ömma, mjuka, oemotståndliga.
Böjda vid krubban ser vi även korset, men vi ser också genom korset. Vi ser hur det slitna, beprövade, ängsliga – fel, brister, missade mål- fastnar i den stora silen och ut dansar änglabarnen. När vi ser hur allt hör ihop håller vi kanske ihop. Om vi höll ihop mer skulle vi förstå mer.
Tänk så olika våra liv blir, så olika vi tänker och känner. Gud skålar kanske inte i festens tid, men bär fram till oss en skål av barmhärtighet. Hur skulle det annars se ut? Det hårda kalla skulle ta över. Vi skulle packa ner krubbans barn i vår oförsonlighet, men oförsonligheten viker alltid för den envisa kärlek som Gud bjuder vid sidan av barmhärtigheten.
Kan du se att natten börjar ljusna… Demokratiernas antal växer i världen. Årets människa är enligt medierna Demonstranten.
I vårt land belyses bedrägerier och bonusprogram. Majoriteten vill ha en livsbejakande ordning i vård, skola och omsorg. Folk tror mycket mer än många av oss tror. Tron ger livslust och livslust ger en ny dag. Julkrubbans barn sträcker sina händer till oss. Ta emot mig, jag är ett erbjudande, jag bjuder dig att dela liv. Vi böjer oss och förstår mer.
Vi lyfter barnet, Gud, världen… till vårt hjärta och finner i samma stund att vi själva blir lyfta. Vi känner i famnen som bär, att både livet och döden kan samsas i den där märkliga krubban. Inom oss sjunger änglabarnet: Härlig är jorden,
Härlig är Guds himmel! Oss är en frälsare född.
Tommy Qvennerberg
Comments on this entry are closed.