I dag- andra söndagen efter trettondedagen – höll Seglora smedjas präster Ewa Lindqvist Hotz och Helle Klein högmässa i Sjöstadskapellet. Helle predikade över evangelietexten om bröllopet i Kana (Joh. 2:1-11) och den gammaltestamentliga texten 2 Mos. 33:18-23. Här kan du läsa hennes predikan.

”Akta dig för att inlåta dig på diskussion med djävulen eller att giva dig hän åt dödsbringande grubblerier”, skriver Martin Luther i ett av sina otaliga tröstebrev till en vän som har det tungt.

”Så ofta djävulen plågar dig med dessa tankar så sök samkväm med människor eller drick rikligare eller fördriv tiden med skämt eller tag dig något annat lustigt före.”, fortsatte Luther som råder sin vän att göra tvärtom mot allt det som Satan förbjuder – Vad tror du orsaken är till att jag dricker bra starkt vin, pratar lite fritt, fråssar lite för ofta om icke jag vill lura och plåga djävulen som hade gjort sig i ordning att plåga och lura mig”.

Centralt i Luthers teologi och liv är att hålla livsmodet uppe – humor, vänskap, fest, god mat och dryck var några redskap för denne fantastiske själavårdare.

– När du frestas av melankoli eller förtvivlan eller annan smärta i samvetet så ät, drick, sök sällskap, kan du vederkvicka dig med tanken på en flicka så gör det, säger Luther till sin vän. Och han bekänner: jag äter glupskt som en böhmare och super som en tysk. Gudi tack för det. Amen!

Ja det är kanske inte så här vi brukar förstå vår reformator – den lutherska ortodoxin, kyrkans män i hans efterföljd har gjort hans reformatoriska livinställning till mer av lagisk stränghet än evangelisk frimodighet. Men Nathan Söderbloms fantastiska Lutherstudie – boken Humor och melankoli – är väl värd att läsa för att få en mer heltäckande bild av Martin Luther. Det är hög tid för vår kyrka att ta sin Luther på allvar.

”Den som älskar människorna måste också älska deras glädje”, skriver Dostojevskij i Bröderna Karamasov. När bokens Aljosja undrar varför berättelsen om bröllopet i Kana alls är med i Nya testamentet får hon till svar: Den som älskar människorna måste också älska deras glädje.

Om vi tänker efter är det väl det svåraste av allt. Det är mycket lättare att ha att göra med människor som befinner sig i knipa eller är i grubblerier eller har det svårt. Andras svagheter kan få oss att känna oss åtminstone en smula bättre. Men hur är det – kan vi glädja oss åt andras glädje?

I kyrkans och teologins historia har tyvärr ofta likhetstecken satts mellan fromhet och snålhet. Det kristna misstänkliggörandet mot glädjen, livsbejakelsen och njutningen har lett till allsköns moralism, sexualförakt, människoförakt och förtryck. Därför är dagens evangelietext så befriande – bröllopsfesten i Kana, där vinet tar slut för att alla redan druckit men Jesus ser till att mängder med nytt gott vin serveras – tala om kontrast till att morlisters glädjedödande budskap om hur du ska vara för att duga inför Gud!

Jesu samtid hade stora problem med att Jesus umgicks med syndare och åt och festade med dem – han en man som kommit som flykting, född utom äktenskapet och som befann sig i sällskap med de mest föraktade och bespottade – kunde man verkligen lita på den mannen?

Det är egentligen förunderligt hur religion har kommit att förknippas med en snålhet inför livet när Bibelns berättelser om Jesus visar på raka motsatsen – det är den överflödande, gränsöverskridande kärleken som är i centrum. Gud vill livet! Ja det finns en underbar ironi och humor i evangeliet – det spränger varje uns av moralism och religiöst eller politiskt förtryck. Det är evangeliet självt som hårdast angriper de så kallade kristna livsformerna som kyrkan i århundraden predikat.

Om de kristna själva skulle förklara hur en god kristen ska vara hade de nog aldrig kommit på historien om bröllopet i Kana. Faktum är att många i teologihistorien har ondgjort sig över att denna berättelse alls kommit med i Bibeln, men den finns där och den står som det första tecknet i Johannesev. på att Jesus är Guds son, Messias.

Bibelberättelserna låter sig inte passas in i ett en gång för alla fixt och färdigt system – evangeliet vänder upp och ner på våra invanda föreställningar om vad som är rätt och fel, bra och dåligt. Varje gång vi tror oss veta hur man bör leva, vem som är på den rätta sidan och vem som är fel så spränger evangeliet vår trångsynthet och vidgar våra perspektiv! För kärlekens och livsmodets evangelium struntar i alla självutnämnda gränspoliser och älskar världen tillbaka till Gud!

Berättelsen om den fantastiska festen i Kana där vinet flödar och dit alla är välkomna behövs sannerligen i vår tid då jakten på den kristna identiteten blir ett nytt försök att sätta gränser och utestänga andra. Men varje gång vi försöker hävda att det sant kristna är att bygga murar mot de Andra, mot dem som inte är som vi, mot dem som inte tror som vi, ser ut som vi, lever som vi – ja varje gång vi utestänger släpper evangliet in – för livets skull.

För som Luther säger ”Gud är icke sorgsenhetens Gud utan tröstens och glädjens Gud”. Eller som Jesus själv har sagt: Gud är icke de dödas utan levandes Gud.

Kanske har ni sett eller läst Babettes Gästabud – Karen Blixens underbara berättelse som också gjorts till film – om två prästdöttrar i en liten gudsförgäten by på Jylland i Danmark i slutet av 1800-talet . De avstår både kärleken och yrkeskarriärer och viger sina liv åt religionen., De lever sina stränga, enkla, fattiga liv i föräldrahemmet sedan fadern dött. 1871 anländer parisiskan Babette till dem sedan en revolution ägt rum i hemlandet, och hon blir deras oavlönade hushållerska. När hon vinner plötsligt en massa pengar hemma i Frankrike . Vad ska hon göra med dem i denna lilla håla, långt från Paris – finns inget att köpa direkt. I stället ställer hon till med en utsökt fransk middag för byns alla invånare, som dittills enbart ätit fisk och gröt. Det blir fest utan dess like och livet och kärleken kommer åter till det lilla samhället.

Många gånger tals det om at sökandet efter Gud och meningen i tillvaron ska ske långt ut i rymdens mörker eller djupt inåt i en själv. Men det är kanske snarare i närheten till andra, i det vardagliga livet, till vilket både sorgen och festen hör, som vi kan vila i Guds trygga kärlek, i förvissningen om att Guds skapelseverk är ständigt pågående.

I dagens GT-text samtalar Moses med vår Herre – Moses söker och vill se Guds härlighet, men den härlighet som Moses söker kan han inte få se. Däremot den härlighet som Gud vill ge i form av beskydd av Moses liv, den kan han få. Det är en uppmaning till oss att inte söka Gud och livets mening där det inte låter sig finnas – i världsflykt eller egocentrism – utan i stället får vi leva våra liv här och nu i de sammanhang och relationer vi står i och veta att där håller Gud sin skyddande hand över oss.

Likadant är det med Jesus – när människor kommer till Jesus med sina stora frågor så visar han dem alltid tillbaka till livet och medmänniskorna, till arbete och vardag kanske utan exakta svar på tillvarons innersta gåtor men alltid med nya uppgifter att utföra och nya medmänniskor att leva med – kallelsen ligger i att vara Människa, inte ängel eller from övermänniska, utan Människa – Medmänniska. Gud älskar sin skapelse, Gud älskar livet. Gud älskar oss alla och kallar oss ut ur vår inkrökthet där vi inte kan glädja oss åt andras glädje, ut ur rädslans murbyggeri där det främmande ses som hot mot vår egen existens. Gud älskar och kallar oss att älska.

Babettes gästabud, bröllopsfesten i Kana – det sägs i dagens text inte ett dugg om själva vigseln, inget om brudparet eller vigselförrättaren – nej det viktiga är måltiden och om överflödet – tillgången till vin. I texten om brödundret, bespisningen av 5000 män är det överflödet av bröd som gäller. Tolv korgar av bröd – sex stora stenkärl med vin – bröd och vin, är det som räcks åt alla i nattvardens mysterium.

På Jesu tid var en måltid i högsta grad ett vänskapsbevis, ett utplånande av gränser – när herren och slaven sen i urkyrkan tillsammans fick bröd och vin i nattvarden var det sannerligen ett vittnesbörd om att en annan värld är möjlig.

Precis som det står psalmen vi snart ska sjunga:

”Här är rymlig plats. Här är Guds bord, ett stråk av himmel och en doft av jord, ett rop ur mörkret och ett svar i tro.
Gud är en av oss vid detta bord. Gud är en av oss vid detta bord.

Inga avstånd mer, ej främlingskap, och tiden genomträngd av Guds ”idag”,¨
med Abraham är du och jag kamrat.
Gud är en av oss vid detta bord. Gud är en av oss vid detta bord.

Närhet ljus och ingen utanför,
en fattigmåltid, enkelt vin och bröd, en kärleksfest med himmelskt överflöd.
Gud är en av oss vid detta bord. Gud är en av oss vid detta bord.”
Psalm 396

Helle Klein