Hårdare tag mot minoriteter blir allt vanligare ute i Europa. I Sverige aktualiseras en nygammal debatt om yttrandefrihet och Islam när den ifrågasatte konstnären Lars Vilks och ett antal sverigedemokrater besöker ett öppet islamfientligt möte i Malmö.

Rättighetsiver kännetecknar den samtida kritiken mot religioner i debatten. När antiislamister i Danmark organiserar sig sker det bland annat under namnet ”Trykkefrihedsselskabet”, i en direkt blinkning till Jyllandspostens bildkampanj. I Sverige tog konstnären Lars Vilks upp Jyllandspostens utmaning med sin egen konstverk, i tryck- och yttrandefrihetens namn.

Genom att ställa rättighet mot rättighet skapas ett ideologiskt vakuum där det är extremt svårt att entydigt ta ställning i en viss fråga. Detta vakuum utnyttjas av främlingsfientliga krafter för att i skydd av ideologisk förvirring fälla de mest hårresande yttranden om sina motståndare. I Sverige har Vilks tidigare fokuserat på tryckfrihetsaspekten hos sina provokativa verk, och därmed vunnit många välmenande följare som håller yttrandefrihetstanken högt. Men under tisdagskvällen deltog han öppet med sina SÄPO-vakter på ett islamkritiskt möte i Malmö. Initiativtagarna var det svenska ”Tryckfrihetssällskapet”.

Bland gästerna märktes flera Sverigedemokrater, bland andra Ted Ekeroth. En av de inbjudna talarna, Lars Hedegaard, är ordförande för Trykkefrihetsselskabet och har fällts i dansk domstol för sina rasistiska uttalanden om muslimer.

– Jag känner de här danska gossarna, de har gett mig ekonomiskt stöd, sade Vilks i Sydsvenskans artikel om evenemanget.

För dem som försvarat Vilks konstnärskap borde det upplevas som obekvämt att Vilks inte bara tar emot pengar från denna öppet rasistiska organisation utan även omtalar dem i familjära ordalag.

Syftet med lagen om yttrandefriheten var när den stiftades att skydda de maktlösa, ge dem rätt och möjlighet att stå upp och höras också mot de starkare. Detta syfte har nu vänts i sin raka motsats, då lagen används för att förtrycka en minoritet i de berörda länderna. Det är lätt att diskutera rättigheter, men när vi utesluter maktperspektivet och det större samtida och historiska sammanhanget för samtalet, då blir diskussionen skev och en förenklad, svartvit världsbild får möjlighet att hävda sig.

Att Vilks bekänner färg som antiislamist är föga förvånande. Mer skrämmande är att möten som det i Malmö fortfarande förs i yttrandefrihetens namn, och att folk fortfarande tror att det är rättigheter detta handlar om. När det är så uppenbart att det handlar om rasism.

SMEDJAN