I Kyrkans Tidning har den så kallade ”identitetsdebatten” pågått en längre tid. Den har initierats av ett fåtal personer som kallar Svenska kyrkan sitt hem och har fått stort utrymme i diskussionen. I det snabba nyhetsflödet är det lätt att tappa helheten. Men när perspektivet vidgas till att spänna över ett helt år, när påstående läggs till påstående, så börjar långsamt en tydlig bild att framträda. Seglora smedja går i den här artikeln igenom vad som har sagts och skrivits av fyra av de mest aktiva debattörerna: prästerna Annika Borg, Helena Edlund, Johanna Andersson och Christer Hugo.

I en intervju i radions P1 (6/2) får prästen Annika Borg frågan var gränsen går för vad man får skriva på nätet. Hon svarade att det inte kan bedömas utefter en mening här eller där: ”det är inte enskildheten utan det är totaliteten, sammanhanget.” Vi tar nu Borg på orden och betraktar den helhet som är Borgs med fleras debatt under det gångna året.

I en serie olika sakfrågor har debattörerna konsekvent positionerat sig för att kringskära Islams villkor i Sverige, misstänkliggöra judiska och islamska sedvänjor, distansera Svenska kyrkan från öppet samtal över religionsgränser, misstänkliggöra och trakassera debattmotståndare, utmåla sig själva som martyrer och kritisera enskilda projekt som involverat möten mellan olika trosuppfattningar.

Under våren 2011 tog den så kallade imamdebatten fart med artikeln En kyrka i fritt fall i Svenska Dagbladet. I artikeln menade Annika Borg och Johanna Andersson att den imam som Sofia församling anställt mycket möjligt kunde vara homofob och sexist på grund av sin religion. De hade aldrig tidigare träffat personen ifråga. Debatten kantades av dödshot och trakasserier från många håll mot den nyanställde imamen, som skulle fungera som dialogresurs på Fryshuset.

Bloggen Kristen Opinion startar

Christer Hugo, Kyrkoherde i Dalarö-Ornö-Utö församling och Annika Borg, präst i Svenska Kyrkan och anställd på Sensus i Uppsala

I spåren av imam-debatten startade Annika Borg och prästkollegan Christer Hugo bloggen Kristen Opinion, flankerade av Johanna Andersson som gästskribent. De har under bloggens karriär ställt sig frågande till påskuppropet, tagit upp de etiska problemen med aborter, de har kritiserat kyrkans politiska korrekthet, i ett flertal artiklar har de kritiserat Ship to Gaza och Palestina, de har föreslagit att vi ska göra oss av med ordet ”islamofobi”  (stödda av den liberala tänkaren Caroline Fourest som även Humanisterna och Axess håller fram), de har gjort notiser om hur kristna förföljs av muslimer, Borg har kallat journalisterna Schibbye och Persson för naiva och med dålig verklighetsuppfattning, och ifrågasätter också St Paul’s Cathedral’s hjälp till aktivister i Occupyrörelsen. Bloggen kritiserar ofta genusfrågor, som kallas ”pseudoproblem” och ”genusextremism”.

Den 3 augusti citerar Hugo den kända och eldfängda antigenusbloggaren Tanja Bergkvist, som han dock bara presenterar som ”matematiker och bloggare”, och redogör troget för hennes attacker mot genusvetenskapen. Den 12 augusti klagar bloggen på hur präster som menar att dialog med Islam är ett problem ”demoniseras”, bara några dagar senare skriver de igen om ”den nu tämligen uttjatade uppfattningen att varenda åsikt om islam – välgrundad eller ej – är en kränkning”. När professor Kajsa Ahlstrand skriver om religionsdialog med Islam är Kristen Opinion snabbt framme och menar att kanske Ahlstrand vill att Muhammed ska bli inspiration för en ny Thomas av Aquino, samt att Ahlstrand förskönar Islams syn på Jesus. Även Johanna Andersson skriver kritiskt om religionsdialog, till exempel vad hon kallar ”kristet Eidfirande”, Hugo skriver: ”Både bibeln och koranen kan näppeligen ha rätt”.

Dessa debattörer har över det gångna året tagit varje tillfälle att bekymra sig över att de motarbetas att säga vad de vill om Islam och ”kristen identitet” som de menar är kontroversiellt i det rådande debattklimatet, men att många jublade när debatten om identitet började föras. En av dem som jublade högst var prästen Helena Edlund. De beskriver att de, jämte Christer Sturmark, har utsatts för osakliga kampanjer som kallar dem främlingsfientliga. Lika konsekvent angriper de många muslimska kulturuttryck. De skriver om hur muslimska enklaver hotar rättssamhället i andra länder. Även Seglora smedjas reportage om multireligiös konfirmationsundervisning beskrivs kritiskt som en religionsbuffé, uppdukad för kyrkans pengar. De talar om vikten av att sätta gränser mellan religioner, men ifrågasätter samtidigt att Othman Al Tawalbeh och David Lazar deltar i riksmötets öppnande, utifrån att inte fler religioner är närvarande. De kallar den även ”ett hinder för samverkan” eftersom den kritiserats av vissa röster, bland annat SD.

Efter Utöya – Identitetsdebatten startar i Kyrkans Tidning

Den 10 september publicerar Annika Borg och Christer Sturmark en artikel på DN Debatt med rubriken Kyrkan måste sluta fred med religionskritikerna. Där går de bland annat till storms mot Seglora smedja och kritiserar oss på flera punkter, bland annat för en krönika av Ewa Lindqvist Hotz, som i vår artikelserie Vägval 22 juli beklagade att onämnda debattörer i nummer 33 och 34 av Kyrkans Tidning (KT) hade en trång människosyn. De menade även i denna DN-artikel att vi stämplar som främlingsfientligt sådant som vi inte förstår.

En av de artiklar som vi kritiserat publicerades bara några veckor efter Utöya-tragedin i Kyrkans tidning. Prästen Helena Edlund skrev en text om att kyrkans identitet offras på korrekthetens altare. Kyrkans ”naiva snällhetskultur” ska ha omöjliggjort en kritisk granskning av Islam, menar hon. Borg och Hugo skrev i nummer 34 och berömde Edlunds ”viktiga artikel”, och efterlyste ett öppnare samtalsklimat om Svenska Kyrkan och Islam. De hävdade återigen att kritik mot Islam reflexmässigt stämplas som Islamofobi av de ledande skikten inom kyrkan, att detta stämplande används som en härskarteknik. De efterfrågade samtidigt en starkare kristen identitet.

Även på Kristen Opinion har de berömt Edlund för att vara ”väl underbyggd”, ”skarpt analyserande” och ”elegant”. De skriver även uttryckligen under på hennes definition av Islam som en religion som ”förespråkar dödsstraff för homosexuella”. På samma blogg beskriver Hugo Sverigedemokraterna ”mera som ett gammaldags folkhemsparti, lite som socialdemokraterna på 50-talet.” Han skriver också att de svårligen kan kallas högerextrema.

Omskärelse kallas könsstympning

Annika Borg och Christer Sturmark har under året figurerat i många sammanhang tillsammans. Den 18 november skriver de tillsammans med 9 andra debattörer under en stor debattartikel i DN som manar till förbud mot religiöst motiverad omskärelse. Genom hela debatten beskrivs omskärelse av dessa debattörer med dess grövsta tänkbara synonym, ”könsstympning”.

Debatten väckte heta känslor i många läger. Debatten har förts med namnkunniga företrädare för den judiska minoriteten i Sverige, bland andra Lena Einhorn, Lars Dencik och Göran Rosenberg, liksom ett flertal statsvetare och präster. Under debattens gång yttrade sig etikprofessorn och prästen Elisabeth Gerle på Facebook, där hon skrev till Borg:

”Annika, du vet precis som jag att den svenska staten har en del på sitt samvete när det gäller det judiska folket. Liksom Svk. Men som vi försöker göra upp med. Därför blir jag orolig o ledsen när du rör dig så nära det bruna”.

För denna formulering anmäldes Gerle till domkapitlet av Kristen Opinions skribent Johanna Andersson, men friades enhälligt. Borg stödde anmälan och menade att hon var utsatt för ett drev på Internet. I detta drev ingick enligt Borg stiftsadjunkten Anna-Karin Hammar som lämnade in en begäran om vägledning till domkapitlet om ifall det är förenligt med en prästs etiska kodex att yrka på förbud av judiska praktiker. Kort därefter skriver Kristen Opinion om Hammars ”strömlinjeformade teologi” (Seglora smedja har de även kallat ”kvällstidningsteologer”). Även Gerle kritiseras hårt och hennes agerande tolkas (spekulativt) som ett medvetet insinuant misstänkliggörande av Borg.

Debattören Helena Edlund gör ny entré. Hon skriver i Kyrkans Tidning den 1 februari artikeln Konsten att tysta en präst där hon menar att det är förbjudet att tycka vad man vill i Svenska kyrkan, där man ägnar sig åt ”vuxenmobbing”:

”Så snart någon inom Svenska kyrkans organisation vågar ifrågasätta, sätter processen igång för att inkompetensförklara och tysta. De vanligaste är att stämpla personen i fråga som rasist, islamofob, främlingsfientlig eller, för den delen, som anhängare av ett visst riksdagsparti.”

Edlund menar att ”präster runtom i landet är livrädda för att uttala sig kritiskt eller gå mot strömmen”. I slutet av sin artikel ställer hon en retorisk fråga om vad som ska hända den dagen då alla som nu är tysta väljer att börja tala.

Upprop för ”öppen debatt”

Kort efter att denna artikel till Borgs försvar mot den förtryckande maktkyrkan skrivits, startas en namninsamling för ”öppen debatt i Svenska Kyrkan” anonymt, av någon eller några som kallar sig Nätverket ”Gud för uppbrott och förvandling, lär oss glömma bort vårt jag” (sv ps 285:3). Även denna namninsamling skriver att det finns en ”maktordning” inom kyrkan, som avgör vilka röster som släpps fram. De begär att få höras utan att riskera att riskera att anmälas till domkapitlet. Inte helt förvånande är Edlund en av de första att jublande kommentera initiativet. Med på namnlistan återfinns även flera av dem som tidigare kritiserat mångreligiösa projekt, som Guds hus i Fisksätra och ”Tillsammans för Sverige” på Fryshuset. Ironiskt nog skriver även Johanna Andersson, som anmälde Gerle till domkapitlet, också på listan.

Borg är en välkänd prästprofil för Sveriges Radios lyssnare. P1 Morgon väljer att den 6 februari göra ett kort reportage om konflikten i kyrkan. Dock behandlar inte programmet själva sakfrågan om omskärelse utan berör bara det drev som Borg själv menar sig vara utsatt för. I radioprogrammet uttrycker hon att det är oacceptabelt när kollegor och bekanta trycker på ”gilla”-knappar på Facebook när någonting som skrivs är misskrediterande och illa för en debattör. Borg beskriver detta som ett drev.

Programmet ringer även upp Gerle och Hammar, som båda väljer att avböja från att kommentera, vilket ger ett inslag som knappast uppfyller medial standard för saklig rapportering i konflikter. Hennes ständige stödjare i debatten, Christer Sturmark, kallar det inträffade för en ”modern inkvisition”.

Raljant retorik

Många exempel visar hur Kristen Opinion konsekvent hanterar mothugg eller bara allmänna meningsmotståndare genom att kalla dem för osakliga, ideologiskt förblindade eller gemena angrepp. Domprosten Åke Bonniers mer resonerande hållning till debatten i KT sammanfattas med att han ”har svårt att läsa innantill”. När smedjans Helle Klein deltar i en TV-sänd debatt mot Håkan Sunnliden om att viga samkönade porträtteras hon på som ”politbyråns utsände”.

I samma inlägg skriver bloggen om de kvinnor som upplevt obehag inför Dag Sandahls besök i Visby. Deras inställning jämförs med åsiktsförtrycket i DDR:s partiskolor. Sunnlidens inställning till vigselrätten försvaras också i en artikel gemensamt underskriven av Borg och Hugo. Samtidigt angrips Palestina för de homosexuellas situation i landet.

När prästen Maria Svensson säger till Kyrkans Tidning: ”Jag vill inte kriga. Men jag vill lyfta frågan hur det kan komma sig att man bjuder in just Dag Sandahl”, länkar Borg till citatet och kallar det ett ”orimligt angrepp” i en debatt som måste ”hyfsas” (i ett inlägg benämnt ”Kyrklig tvångströja”). I samma inlägg säger Borg att kyrkan förvandlats till ett ”Stasi”, och att ”en informell maktstruktur håller undersåtarna i ett järngrepp”. Inte heller Seglora smedja har undgått kritik på Kristen Opinion. Förutom angreppet från Borg i DN den 10 september har i stort sett samma kritik framförts i flera olika inlägg på bloggen. Mattias Irvings undersökning om hatets språk på nätet kallas i ett inlägg för ”[häpnadsväckande] låg debattnivå”, och en ”lista på icke godkända ord”.

Kristen Opinion om Anders Behring Breivik

Borg, Hugo och Andersson vänder sig särskilt emot vad de kallar för ett oetiskt överutnyttjande av tragedin på Utöya. De menar att Seglora smedja använt sig av Anders Behring Breivik som ursäkt för att fira Eid på Skansen och ”hoppa på kollegor”. Redan den 24 juli (2 dagar efter Utöya) börjar en hållning att utkristallisera sig på bloggen: I inlägget ”Tragedins bearbetning” skriver de att ”terrordåd och massmord har givetvis inget med vare sig politisk konservatism eller s k kulturkonservatism att göra” och uppmanar att skilja mellan politik och vansinnesdåd.

Dagen efter beklagar sig Hugo (som skriver de flesta inläggen, men med Borgs goda minne, får vi anta) över att det redan börjat slås ”politiskt mynt” av tragedin och att kritik av ”islamiskt inflytande” nu stämplas som ”hot och hat”. Samma dag skriver Annika Borg i inlägget ”Fakta och spekulation” att Norge är ett av världens mest välkomnande länder (hon menar att ”inte alla norrmän är mordiska”). Utan att försvara Breiviks handlingar menar hon senare att hans position om att kyrkan är ”urvattnad” inte kan ses som extremistisk. Hon redogör samtidigt för vad Breivik menar med en urvattnad kyrka: en som inte har en ”crusader pope”, som inte är en stark europeisk enad kyrka.

Tiden efter Utöya präglades av febril aktivitet på Borgs och Hugos blogg. Den 27 juli försvarar Hugo kulturkonservatismen och misstänkliggör under titeln ”Begreppsförvirring” Aftonbladets Daniel Swedin som kopplat ihop denna ideologiska skola (som bland annat Sverigedemokraterna bekänner sig till) med en framväxande högerextremism. Dagen efter skriver Annika Borg att tidningarna borde sluta skriva om hotet mot muslimer eftersom detta ”skrämmer” dem.

Bara 10 dagar efter Utöya raljerar Borg med Seglora smedjas chefredaktör Helle Kleins text om Utöya, under rubriken ”Somliga sansade, somliga politruker” och frågar sig varför hon sökt på sitt eget namn i Breiviks manifest. Helle nämndes dock i flera nyhetsmedier som en av de uttalade måltavlorna för Breivik. Deras linje har konsekvent varit att framställa Breivik som psykiskt sjuk och kritisera dem som lyft frågor om islamofobi i spåren efter Utöya.

Den 3 augusti (samma dag som Hugo okritiskt citerar bloggaren Tanja Bergkvist på Kristen Opinion) kommer paret in med en ny DN Debatt-artikel som försvarar rätten att kritisera Islam. Där menar de att kontexten kring Behring Breivik ännu inte är fullt klarlagd, och att det därför vore fel med så kallad ”självcensur”, vilket de kallar totalitärt och i enlighet med Breiviks egna tankegångar. De försvarar sig åter mot den ”reflexmässiga islamofobi-stämpeln”, som de även hävdar är nedsättande mot muslimer. Därefter ställer de en serie retoriska frågor om hur samhället skulle se ut om censorerna fick som de ville: ”Ska vi sluta kritisera könsstympning av flickor? Blir islamismens terror något vi inte ska rapportera om och kritisera, eftersom de som utför den hävdar att de är muslimer?” I samband med detta skriver de även på sin blogg till försvar för nätkommentarerna, som vid denna tidpunkt är hårt kritiserade på de flesta håll i debatten som forum för hat mot muslimer och feminister.

Vi kan inte tiga längre

Helena Edlund, fängelsepräst i Malmö

Idag berättar Seglora smedja i en artikel av Helle Klein att Helena Edlund, som varit den tongivande debattören i identitetsdebatten i KT, har starka kopplingar till Sverigedemokraterna. Hon är vän på Facebook med hela partiets toppskikt och deras politiska sekreterare – bland annat återfinns Björn Söder, Kent Ekeroth och Erik Almqvist i vänlistan. Hon är ackrediterad journalist i Almedalen för SD-TV och har skrivit på upprop initierade av Kent Ekeroth ”mot mångkulturalism och för svensk identitet”. Denna debattör har vid många tillfällen hyllat och hyllats av trion Borg, Andersson och Hugo.

I artikeln ”Skarpt läge för Kristen tro” menar Borg och Hugo återigen att Sverigedemokraterna fått krattad manege av dem som försöker censurera debatten om Islam. De skriver:

”Vi bryr oss inte längre om den förljugna och ytliga retorik som målar ut våra uppfattningar som ‘islamrädsla’, ‘sverigedemokratiska’ eller ‘främlingsfientliga’. Men vi är bekymrade över det debattklimat som utvecklats inom Svenska kyrkan, inte minst i Stockholms stift.”

Det utpräglade underdog-tonfallet som Kristen Opinion ständigt faller tillbaka i blir sällan mer markerat än när de menar att Seglora smedja skulle ”tvångsomhänderta” och sjukförklara dem, om vi bara finge. Detta trots att vi inte har skrivit en rad om denna blogg sedan den startades.

Seglora smedja har länge ansett att det inte finns någon anledning att bemöta de ständiga påhoppen från Kristen Opinion, detta trots att vi där har kritiserats i mängder av blogginlägg ofta i raljant ton. Vi har inte velat fortsätta en diskussion som redan från början haft en låg nivå och snarare haft som syfte att piska upp hatiska stämningar mot enskilda personer än sakdebatt. Vi har dragit oss för att ge uppmärksamhet åt debattörer som exempelvis Helena Edlund vars grumliga dagordning ger oss obehagskänslor.

Nu har läget förändrats. När de som inte drar sig för att hoppa på kollegor i kyrkan nu gör sig själva till martyrer, när sakfrågan om kyrkan och det mångreligiösa samhället förbyts till anklagelser om drev och inkvisition. När ett upprop för öppen debatt sprids av de som vill ha mindre av öppenhet och mer av murbyggeri, ja, då kan vi inte längre tiga.

Vid en genomgång av det senaste årets debatter framträder en ruggig bild. Att högerextrema krafter får sin näring av en stundtals urspårad inomkyrklig debatt är djupt beklagligt. För oss i Seglora smedja är öppenhet och dialog med andra religioner ett signum. Evangeliet manar oss att värna det djupast mänskliga och att inte använda ”det kristna” för att exkludera.

Vi hoppas att denna genomgång kan medverka till att stävja den smärtsamt utbredda aningslösheten i vår kyrka och att vi tillsammans kan bilda motkraft till främlingsfientligheten som är på frammarsch runtom i hela Europa och tyvärr också i vårt land.

Ewa Lindqvist Hotz, Helle Klein och Mattias Irving