Seglora smedjas granskning av en sverigedemokrat i kyrkodebatten och de påföljande turerna med Kyrkans Tidning har lett till stor uppmärksamhet både i pressen och i bloggosfären. Mattias Irving håller sig uppdaterad med allt som skrivs i debatten och reflekterar över vart den är på väg.
De kallar oss ”vänster”, som om det vore ett skällsord. Som om det vore omöjligt att på samma gång vara sosse och troende – på djupet. Kanske är det den där gamla strofen ur Internationalen, ni vet, ”i höjden räddarn vi ej hälsa, ej gudar, furstar stå oss bi…” som ställer till det? Kanske uttrycktes det tydligast av befrielseteologen och ärkebiskopen Helder Câmarra: “När jag gav de fattiga bröd kallade man mig helgon. När jag frågade varför de fattiga inte hade bröd kallade man mig kommunist.”
Jag minns påskuppropet, den landsomfattande manifestationen för de utförsäkrade som det skrevs så intensivt om för prick ett år sedan. Det startades av diakoner som slog larm om den lavinartade ökningen av människor som tvingades söka hjälp från kyrkan för att överleva. Snart stämplades uppropet som ”vänster” av flera konservativa troende schatteringar. Bland annat den katolske Timbrochefen Roland Poirier Martinsson var snabb att döma ut det som partipolitik, utan stöd i tron.
Nu förnyas dessa tongångar. Sedan vi skrev en stor artikel som avslöjade att en sverigedemokrat med alibi från kända präster styrt kyrkodebatten efter Utöya, har konservativa kristna mobiliserat på bred front för att föra in partipolitiken i diskussionen. De kallar oss vänster för att vi inte vill ha några sverigedemokrater i vår svenska kyrka.
I Kyrkans Tidning har än så länge inga positiva röster hörts om Seglora smedja sedan debatten utbröt. Istället har tidningen aktivt försökt att tysta ner våra försök att påvisa debattören Helena Edlunds starka kopplingar till SD. Nu kallar denna rikstäckande tidning oss för ”starka konkurrenter”, vilket onekligen är smickrande. Vi som får strida för vår finansiering och vända på varje krona.
Ola Mårtensson, konservativ politisk redaktör för Västerviks Tidning, har varit särskilt flitig. Han har angripit oss i en artikel, två Newsmillinlägg och på sin blogg. Han kallar oss vänster, eftersom vi påpekar att debatten ligger tidsligt mycket nära Utöyatragedin. Det är tydligen även vänster att vilja fortsätta diskutera ett terrordåd ett halvår senare.
Vad är då problemet med att kallas ”vänster”? Smedjans Helle Klein är en välkänd socialdemokratisk profil. Själv är jag medlem i Socialdemokrater för Tro och solidaritet. Är det inte just därför de kallar oss vänster, för att det är vad vi är?
Jag kommer att tänka på en debattartikel i Kyrkans Tidning från i somras, skriven av prästen Anna Sophia Bonde, där hon öppet påstod att liberala och feministiska präster inte skulle ha ett lika regelbundet böneliv, inte samma förankring i tron. Hon fick brett medhåll från konservativa bloggare. De visste vad de hade att tjäna på att kalla oss vänster.
Dagens Media har uppmärksammat KT:s agerande. I kommentarsfältet under artikeln kan man läsa:
Tycker Kleins kulturmarxistiska åsikter tar död på kristendomens värderingar. Vem tjänar hon, Fader vår eller Karl Marx?
Jag tycker att Partiet ska betala för Snegloria smedja. Partiet borde betala för alla alster som kolporterar ut dess budskap.
När Klein debatterade med prästen Håkan Sunnliden om vigselvägran av homosexuella, då målades hon av kyrkoherden Christer Hugo ut som ”politbyråns utsände”. Så där håller det på. Det finns de som tycker att det ska vara en extrem och okristen position att vara socialdemokrat i Svenska kyrkan, men oproblematiskt att vara borgerlig.
Det är dessa tankar som ligger bakom när direktorn på Ersta diakoni, Stefan Nilsson, kastar handskarna i ännu ett angrepp på Seglora smedja i Kyrkans Tidning. Han drar sig inte heller för att ta debatten från sak till person, utan tar sig friheten att fälla högst personliga omdömen om Helle Kleins världsbild och teologi: ”I Kleins världsbild upplever jag att det bara finns plats för en åsikt i taget och att den personliga tron på Kristus inte är särskilt intressant”. Man kan undra om detta är en åsikt om Klein som personalen på Ersta står bakom?
I backspegeln kan det verka underligt, att det som vår artikel handlade om – den kända prästen Annika Borgs och Christer Hugos årslånga normalisering av en sverigedemokratisk retorik och frikopplande av Utöya från den större samhällsdebatten, kyrkodebattören Helena Edlunds starka engagemang i SD – allt detta hamnade i skymundan för vad som bara kan kallas en bred kampanj för att ifrågasätta Seglora smedjas kristna tro. En kampanj som bygger på felciteringar, vantolkningar och uppenbara påhitt (som i direktor Nilssons spekulationer om Kleins världsbild). Det är beklämmande att flera etablerade debattörer nu ogenerat ljuger om Seglora smedjas framställning för att sätta oss i dålig dager.
Flera konservativa debattörer, bland andra Christer Hugo själv, har fått stort utrymme i kristenhetens tidningar: Dagen, Kyrkans Tidning, ja även i Världen Idag, för att misstänkliggöra att vi under söndagen som gick fick en halv stiftskollekt i Stockholm. Vi är ju ”vänster” – en ”kampanjorganisation”, som Stefan Olsson uttrycker det i ett av sina många Smedjan-kritiska inlägg på sin blogg.
Vi hade kunnat göra en poäng av att samtliga dessa röster kommer från konservativt eller borgerligt håll. Det är de till höger som kallar oss vänster. Precis så förenklad, så barnslig är denna debatt. De kallar oss vänster. Det är ett mantra. Partibeteckning har givits större dignitet än försvaret av demokratin och människovärdet. Just därför kan vi inte göra en poäng av att dessa människor är höger. Vad är det för nivå att föra debatt på?
Vi var en av de tidigaste medieaktörerna i Sverige att uppmärksamma det som höll på att hända i Ungern och som nu är på allas läppar. Vi har engagerat och givit utrymme åt skickliga teologer och journalister att sätta Utöya och Behring Breivik i ett större perspektiv, där nya teologiska och medmänskliga impulser behövs. Inom kyrkan har vi varit en av de mest uttalade motståndarna till den sverigedemokratiska världsbilden och retoriken.
Likväl beklagar Erstadirektorn Stefan Nilsson att smedjan ”tar så oförblommerad politisk ställning”. Vi garanterar Nilsson och alla övriga att vi kommer att fortsätta ta ställning för demokratin, religionsfriheten och rättvisan även i framtiden. Om denna agenda också fortsättningsvis stämplas som ”vänster”, med följden att de mest utsatta hålls kvar i korselden och glöms bort där, då är det inget annat än ett nederlag för högern. Om kampen mot främlingsfientligheten ska stämplas som ”okristet”, då är det ett nederlag för hela kristenheten.
Mattias Irving
Det känns ju tyvärr som om det är precis lika mycket pajkastning från båda sidor. Det är ”guilt by association” hit, personangrepp dit och avsaknaden av en saklig debatt. Den som diskuterar kyrkans identitet stämplas främlingsfientlig, det spelar inte så stor roll om vad som sägs. Hur kommer det sig? Det är knappast någon svenskkyrklig ecclesiologi som står i fokus i alla fall. Eller vad var det som hela den här soppan började någonstans?
Som man ropar får man svar. De närmast sörjande lär känna sympati för er men alla andra ser att ni inte är ett dugg bättre än dem ni kritiserar. Men på politikers vis finns det inte en tillstymmelse till självkritik.
Niclas,
för att använda ett pragmatiskt uttryck: Om något ser ut som en anka och låter som en anka, då är det troligtvis också en anka. När C. Hugo menar att SD inte alls är högerextrema, när Borg menar att kyrkan är urvattnad (utan att ge någon annan definition för detta än den som Breivik uttryckt om att det behövs en enad korsfararpåve), när Edlund öppet påstår att Islam är en totalitär religion och ett hot mot svensk kristenhet, ja då tar jag mig nog faktiskt friheten att säga att de här människorna krattar manegen för främlingsfientliga krafter. I Edlunds fall är det tydligt att hon tillhör dessa främlingsfientliga själv, som framgick bland annat av blåsippan på hennes (numera nedsläckta) facebookprofil och hennes ackreditering som SD-journalist i Almedalen. På vilket sätt är det guilt by association att beskriva det man ser? Vad dessa debattörer skriver får faktiskt stå för dem själva. Om det nu ser dåligt ut när vi sammanställer vad som skrivits så är det kanske också för att det är dåligt?
Jacob,
det är omöjligt för mig att besvara din kommentar. Jag får be dig återkomma med något slags förklaring av vad precis det är som du tycker att vi borde idka självkritik om. Jag är inte synsk.
Hej!
Jag är så trött på på alla insinuationer om att Seglora smedja skulle ta emot så mycket pengar från Svenska kyrkan. Jag vet ju inte hur det är men detta används ju emot er på olika sätt av Ahlberg, Hugo, Borg osv. Kan ni vara tydliga här på något sätt?
Vidare: om det finns en präst som man så klart kan koppla till Sverigedemokraterna är ju frågan man ställer sig: hur många fler finns det? Förhoppningsvis inte så många…
Jag som står utanför tidningsvärlden frågar mig också om man som chefredaktör kollar upp vilka det är man släpper fram på helsior vars argument sedan får vara utgångspunkten för hela debatten så som det blev kring identitetsfrågan. Men det är ju en fråga som ska ställa still någon annan.Tack! Helena Myrstener
Mattias
Om du läser min artikel noga så ser du att jag skriver att jag ”upplever” Helle Kleins världsbild så, inte att den är så. jag utgår från min upplevelse. Sen placerar du mig i ett politiskt fack när du i själva verket inte har en aning om var jag står. Sen blandar du in personalen på Ersta diakoni vilka inte har med min artikel att göra, den står jag för. Självklart finns det flera åsikter i frågan här, men eftersom vi är tre präster i Svenska kyrkan med samma namn så undertecknar jag med min titel och nuvarande arbetsplats.
Ni slår åt alla håll och det är problemet. Jag och många andra delar nog mycket av er syn på religionsdialog (om än inte allt) och kampen för ett öppet samhälle, men när ni kallar era meningsmotståndare eller de som bara har nynaskillnader i åsikter för ”mörkermän” och annat så förlorar ni i trovärdighet och bidrar till olyckliga polariseringar. Vore det inte mer intressant att intellektuellt försöka förstå andras åsikter och skälen till dessa utan att för den skull vara överens och istället ta en tuff sakdiskussion?
Mvh
Stefan Nilsson
Strålande, Mattias! Jag tror som Helena att ni har att vinna på att redogöra för finanserna. Det går rykten om att ni är rika som troll.
Jag skulle ju då vilja påstå att någon som ”öppet påstår att Islam är en totalitär religion och ett hot mot svensk kristenhet” inte krattar manegen för främlingsfientliga krafter.
Den manegen var krattad på förhand.
Stefan,
om du ”upplever” något som du inte är villig att stå för i debatten så föreslår jag att du skriver det i din dagbok istället för i en debattartikel. Du får dessvärre lov att förstå att jag tar dig på orden. Annars skulle en kunna komma undan med att uttrycka snart sagt vad som helst i debatten genom att säga att hen ”upplever” det så.
Jag noterar att du därmed inte säger dig representera Ersta Diakoni. Detta kunde ju gärna ha framgått i artikeln. Nu har du med din titel försett övriga debattörer med billig ammunition.
Du tar upp ordet ”mörkermän”. En snabb sökning i historien (både på Seglora smedja och i KT) visar att ordet har använts en enda gång det senaste halvåret, i en kolumn i KT där Helle använder det för att beteckna aktiva kvinnoprästmotståndare. Dessförinnan var i maj 2011, då vi använde ordet ”mörkermän”, om våldsverkarna Swedish Defence League. Knappast ett epitet som vi använt särskilt flitigt, med andra ord. Och inte i någon fråga där det bara rört sig om ”nyansskillnader” heller, för den delen.
Konstaterar därför att du även här fortsätter att stämpla oss med åsikter som vi aldrig har gett uttryck för (liksom du gör i dina vilda spekulationer om att Helle skulle nära en teologi förvillande lik fascismen: ”vi och dem”, ”ingen nåd”), alltmedan du framhärdar i att det är vi som stämplar våra meningsmotståndare. Detta, liksom din psykologiska profilering av Helle, går långt utöver vad som är rimligt i just en sådan intellektuell debatt som du själv efterlyser. Om du är villig att återkomma med en underbyggd och hederlig argumentation så vore vi de första att välkomna detta.
Då vore du även varmt välkommen att redogöra för på vilket sätt vi ”slår åt alla håll” – eller för den delen hur en enda artikel kan kallas för en ”hatkampanj” – när vi efter ett år besvarar ett tjugotal plumpa angrepp från ett fåtal individer genom att enbart återge vad de själva har sagt.
Mattias!
Kastar Du nu inte sten från ett upphöjt glasskåp! Känner Du möjligen till uttrycken ”Den kristna högern” och ”högerkristna”? Var brukar man se de orden, ofta återkommande? Jo i artiklar och andra texter av inte minst smedjans Helle Klein.Som om man – för att apostrofera Dig – inte kan vara en ärlig och djupt troende moderat eller allmänborgerlig person!
Hur jag än rannsakar mitt minne kan jag knappast erinra mig någon, som frekvent har innehållet ordet ”vänsterkristna”, medan ett otal antal alltså är försedda med ovannämnda epitet. Visst, var ärlig nu, Mattias, har detta (”högerkristna” används i syftet att just åsiktsstämpla, kanske nedvärdera, troende med konservativa eller borgerliga åsikter?
Beträffande smedjans granskning i övrigt erinrar jag också om – som tidigare har gjorts – att ni verkligen inte kritiskt har synat och fördömt det vänsterextremisterns våld, ockupationer och andra antidemokratiska handlingar, som ni naturligtvis är väl underkunniga om. Polisen bekräftar ju exempelvis gång efter annan, att det är vänsterextremister som i olagliga attacker stör och försöker förhindra Sverigedemokraternas lagliga möten. Är inte slika systematiska attacker också värda en kritisk granskning?
Varför blunda med vänster öga, medan det högra är vidöppet? O.s.a.
BENGT OLOF DIKE
Mattias,
Jag tar upp två frågeställningar som berör detta inlägg, den första direkt och den andra om er positionsring i debatten i allmänhet:
Du skriver: ”De kallar oss vänster för att vi inte vill ha några sverigedemokrater i vår svenska kyrka”. Detta är för det första nog en hel felaktig tolkning. Det kallar er vänster för att ni är vänster, vilket du senare i inlägget själv påpekar. Är det relevant att ni är vänster eller inte? Vilka är era grundläggande värderingar som gör att ni motarbeta SD och deras åsikter? Debatten borde handla om detta, värderingarna, och jag upplever att ni inte vara tydliga här. Ni har valt att fokusera på person istället för sak. En följdfråga: På vilket sätt, med vilka medel, tänker ni uppnå målet inget SD i SvK?
Den andra frågeställningen kommer senare..
Bengt-Olof Dike,
Jag bestämde mig för att se efter om det ligger någon sanning i dina påståenden om att ”kristen höger” är ett vanligt använt uttryck på Seglora smedja. Därför gjorde jag en google-indexering av hela Seglora smedjas websajt på orden ”kristen höger” ”kristna högern” och ”högerkristen”. Resultatet? Ytterst magert. Några har använt de olika uttrycken i kommentarsfälten. Jag använde ordet en gång i ett kommentarsfält, för att besvara någon som redan skrev om ”kristen högerextremism”.
Så jag gjorde en vidare sökning. Jag sökte på alla sidor på Internet där orden ”Helle Klein” och ”kristen höger” eller ”högerkristen” fanns med. Hon använde senast det ordvalet i sin välkända artikel om Mats Odell. Han är borgerlig och kristen. Epitetet kristen höger verkar inte direkt kränkande, är det? Mera beskrivande, kan jag tycka. Dessförinnan som hon använde termen var 2009. ”Ofta återkommande”, Bengt-Olof? Verkligen?
Din kommentar liknar alltför mycket alla dem som hittills har regnat över Seglora smedja, som helt utan substans försöker att påstå att vår debatteknik vore ohederlig och att vi ”stämplar” andra, med allt från ”islamofobi” till ”högerkristen”. Det börjar bli direkt löjeväckande att jag ständigt ska behöva göra de googlesökningar som dessa debattörer själva borde ha gjort innan de bestämde sig för att gå in och klaga över vår debattstil. Det är faktiskt inte så svårt.
Vad gäller ”vänsterkristna” så är Google även här ett förträffligt verktyg för att utröna fakta när minnet sviker. Google förtäljer följande: Vänsterkristen används av Ola Mårtenson när han attackerar Seglora smedja på Newsmill. Newsmill använder själva termen när de sätter rubriken på mitt svar. Roland Poirier Martinsson kallar Bitte Assarmo vänsterkristen. Och väldigt många i Ung Kristen Vänster, Broderskapsrörelsen och så vidare använder beteckningen.
Jag vet att du hemskt gärna vill att vi ska rapportera mera om vuvuzelakonserter, stenkastning och så vidare. Men som medieaktör är det vår uppgift att främst granska dem som har makten, inte de marginaliserade rörelserna. SD är ett riksdagsparti med mångmiljonbudget, som driver en aktiv agenda som är direkt farlig för Sveriges 100.000 utövande muslimer. Det vore bisarrt att jämföra dessa båda rörelser med varandra.
Ulf!
Jag tror att du missar lite av problematiken här. Vi skulle kunna formulerat den så här istället: Varför kallar folk oss vänster, just till svar på vår vilja att bemöta sverigedemokraterna? Varför har politisk inriktning så stor betydelse för dessa debattörer, i just denna fråga? Borde inte hanterandet av antidemokratiska krafter vara någonting som det kunde råda en allmän konsensus kring, över de politiska blockgränserna?
Vidare finns det en problematik som kanske inte är lika uppenbar för dig som ateist, med att försöka misstänkliggöra andras tro inom kyrkan. Att anklaga oliktänkare för att brista i tron, det är ett angrepp som kan ta väldigt djupt på en troende människa. Det är svårt att inte bli lite upprörd och ledsen över det. Dessutom är det ett sätt att definiera ut vissa troende som ”avvikare” från vad dessa debattörer kallar ”en klassisk tro”. Vilket är ett ohederligt sätt att lägga beslag på något som alla borde ha rätt till.
”Men som medieaktör är det vår uppgift att främst granska dem som har makten, inte de marginaliserade rörelserna.”
Nu hänger jag inte riktigt med, Mattias. Menar du att det är viktigare att granska de mellanmjölksmittpartier som prenumererar på makten, dvs S och M, än att sätta luppen på de stöveltrampande höger- och vänsterextremister som är beredda att ta till våld för att få igenom sin agenda?
Håller med om din poäng om att inte misstänkliggöra andras tro inom kyrkan. Som fundamentalist har jag ingen anledning att utgå från att den som inte tolkar bibeln exakt likadant som jag inte utgår ifrån bibeln. Där finns gott om tolkningsutrymme, jag har själv svajat fram och tillbaks genom åren. Låt oss därför tala vänligt och intensivt om vår tro, utan invektiv eller förklenande adjektiv. Oavsett om inblandade personer är vänster, höger eller till och med sverigedemokrater. Minns liknelsen om den barmhärtige samariten.
Mattias,
Jag förstår problematiken du berör i ditt andra stycke. Den logiken verkar i båda riktningarna vänster-höger, höger-vänster, så det kan vara en förklaring till varför ni kallas vänster – ett dolt avvikare i tron.
Men förklaringen jag sökte först var: om något ser ut som en anka och låter som en anka, då är det troligtvis också en anka…. Om er retorik passar väl med vanlig vänsterretorik (i frågan om främlingsfientlighet), då är inte epitetet oväntat.
Du verkar söka en doldare agenda. Jag tror det är ett misstag.
Hans Odeberg,
att granska makten har alltid varit mediers och medieaktörers uppgift. Seglora smedja är också en tankesmedja som värnar människovärdet i kyrkans närhet. I båda dessa frågor framkommer det att beslutet att granska och rapportera om SD får högre prioritet än de små extremvänsterrörelserna. Vi utesluter inte att den bilden förändras, och så sent som i höstas har vi också bjudit in kända granskare av extremvänstern på våra seminarier.
Jag håller helt med dig i andra stycket. Givetvis far vi inte väl som kyrka, eller som medmänniskor, genom att förklena eller ifrågasätta andras rätt att definiera sig som troende.
Givetvis inte ett oväntat epitet, vi har hört det i åratal. Men är det relevant? Givet de fakta vi lägger fram, är det rimligt att endast bemöta dem med beskyllningar om att vara ”vänster”? Vad har det över huvud taget för bäring för själva diskussionen?
Min andra frågeställning handlar om er trovärdighet i debatten som helhet.
Ett återkommande tema i era inlägg är att ni motsätter er att Breivik behandlas som en ensam galning, utan istället skall han död ses i ett större främlingsfientligt sammanhang. Här tycker jag att det är rimligt att dra paralleller till Taimour Abdulwahab och det misslyckade terrorattentatet på Drottninggatan. Den debatten har i stort försvunnit, men för ett år sedan handlade den om det var en ensam galning eller större problemkomplex. Jag kan inte säga att den ena synsättet tog över debatten. När åtgärder mot våldsam extremism föreslogs, lyftes ofta fram att det är svårt att möta hot mot enstaka individer – alltså båda synsätten på en gång.
När jag rannsakar mitt minne vet jag inte vilken position Seglora Smedja tog i denna debatt och när jag söker på Seglora Smedja sida finner jag endast ett inlägg och det var inte skrivet av er tre huvudskribenter. Jag tror att ni medvetet undvek den debatt som rasade för ett drygt år sedan.
Med denna parallell vill jag säga två saker. Först att även i fallet med Breiviks terrorattentat är det en kombination av två aspekter: främlingsfientliga strömningar och en djupt störd individ. Dådet blir bara förståeligt och en debatt trovärdig om båda aspekterna belyses. Sedan att ni verkar medvetet välja bort vissa debatter eller vissa aspekter av en fråga.
För en utomstående kan detta uppfattas som om ni driver en konsekvent linje och att ni blundar för frågor som inte passar in med er verklighetsbeskrivning. Jag kan ha uppfattat er fel, men tror ändå mitt resonemang har en bäring på hur andra kan se på Seglora Smedja.
Ulf, det är en viktig fråga som du väcker. Så här resonerar jag kring den.
Vad vi vet om Taimour Abdulwahab är vad vi har kunnat spåra genom polis- och journalistiskt arbete. Tiden i Luton framstår som central för hans radikalisering. Tack vare EU-ländernas olika säkerhetspoliser, och även Europol, har vi stakat ut ungefär hur den radikala islamismen i Europa (och Sverige) i dagsläget ser ut. Kort efter det misslyckade dådet kom SÄPO ut med en kartläggning av islamism i Sverige som pekade på att det finns cirka 200 radikala individer i landet, som de bedömer kan vara ett säkerhetshot. Internationella analyser visar att terrorhotet från islamistiska terrorister är tämligen lågt.
Detta är den ena sidan av frågan – en riskanalys. Den andra frågan är givetvis hur vi kan verka preventivt i denna fråga. Där har du själv som religionskritiker säkert många egna impulser att bidra med i samtalet. Min egen ståndpunkt är att islamistisk terrorism inte håller så många hemligheter för oss. Vi vet tämligen mycket om hur den fungerar, och när risken för radikalisering är som störst. Socioekonomiska men också storpolitiska och historiska faktorer är viktiga pusselbitar.
Vad gäller Breivik så är det ett delvis annorlunda läge. Hans föreställningsvärld är tämligen ny såtillvida att den har fått sin livsluft på Internet. Detta fenomen är dåligt kartlagt och experimentellt. Jag betraktar den nuvarande ”Breivikdebatten” i mångt och mycket som en rad försök att stipulativt formulera gränsdragningar för analysen. Vad påverkade Breivik, vad påverkade honom inte? Dessa frågor är inte helt självklara att besvara, och det är en anledning till att debatten är viktigare att ta. Breivik var också en etnisk nordbo. Hans värderingar var nationalistiska och hakar därför fast mycket hårdare i samhällsanalysen. Jämför hur sveriges muslimska föreningar agerade efter Abdulwahad: Imamen i Södermoskén var snabb att uttala en fatwa över händelsen och många föreningar tog avstånd gång på gång från detta. Hans attack lika mycket ett angrepp mot deras bild av sig själva som muslimer och vad Islam står för.
Breiviks angrepp mot den nordiska identiteten (ty det är ju den han anropar i sitt manifest) är förvisso förvirrat och bombastiskt. Men det är också unikt i sitt slag. Det är därför vi behöver fortsätta att föra debatten om denna fråga. Det är min ståndpunkt, så långt jag kan och orkar skriva vid denna tidpunkt.
Mattias,
Du har rätt ”vänster” har ingen bäring på själva diskussionen, det är bara ett förstärkande värdeord, en markör. Därför blir det fel när du fastnar på detta.
Blunda för ”vänstermanér” i Stefan Nilssons text och läs den hårda kritik han för fram mot Helle Kleins och Seglora Smedjas debattmetod. Detta återkommer i andra inlägg. Debatten handlar numera om er debattmetod, och inte om främlingsfientlighet inom SvK, vilket i en vidaremening handlar om samtalsklimatet inom Kyrkan.
Din och Hans Odebergs samförstånd i att inte kritisera andras tro inom Kyrkan påvisar ett problem för samtalet. Tro och politiska åsikter är inte alltid lätt att skilja åt. Vad är det egentligen ni kritiserar hos andra? Om det är politiska ställningstaganden, varför framförs kritiken i en kristen kontext? Om ni anser vissa politiska åsikter inte ryms inom SvK, så är det ett uttalande om vissa politiska åsikter inte ryms inom kristen tro. Ni misstänkliggör andras tro.
Ulf,
Nilssons text är helt osaklig. Den innehåller personpåhopp och närmast nedlåtande omdömen om Helles personliga teologi och föreställningsvärld. Han förklarar att det handlar om vendettor och hämnd, utan att redogöra för varför. Det är påstående staplat på påstående. Och du som jag vet, att kommer en med ett påstående, då ska en också ha argument för att backa upp det.
Nilsson kritiserar att vi ”staplar citat”. Men att ”stapla citat” är bara fel om bilden som framträder därigenom inte är rättvis, eller om citaten är felaktiga. Han redogör inte på något sätt för varför han menar att vårt omfattande citatverk är omoraliskt eller förfelat. Han kritiserar även att vi redogör för debatten efter Utöya, vilket är lika obegripligt det. Är vår redogörelse inte korrekt?
Vi har dragit oss för att gå i debatt med Hugo och Borg, med tanke på de vansinniga epitet som de har kastat åt oss. Vi har inte velat gå in i en sådan ordstrid. Att Borg kallar kyrkan för ”Stasi” och Hugo kallar Helle för Politbyråns agent går helt under radarn på Nilsson. Istället anklagar han oss för att inte debattera sakfrågor, att vi ”lägger beslag på vad som kan kallas sanning och sedan tar [oss] rätten att håna och svartmåla de som har en annan åsikt, gärna med nedsättande epitet som medel”.
Jag inväntar med spänning att få höra var i artikeln vi använder ett enda hån, eller ett enda nedsättande epitet. När under det senaste året har vi hånat Edlund, Borg, Andersson eller Hugo? Jag tror att det värsta adjektiv vi skriver i hela artikeln är ordet ”aningslös”. Den drapa som Nilsson kastar i våra ansikten är helt och hållet ett foster av hans egen fantastiska läsning av vår text.
Ulf,
”Din och Hans Odebergs samförstånd i att inte kritisera andras tro inom Kyrkan påvisar ett problem för samtalet.”
Där tror jag du missförstår mig rejält. Jag debatterar med glädje min egen och andras tro, och i den debatten blir det givetvis både bifall och kritik. Vad jag däremot drar mig för är att ifrågasätta grunden för andras tro. Om någon tror att samkönade äktenskap är välsignade uppifrån, utgår jag inte ifrån att de fått åsikten ifrån partiprogrammet. Om någon tror att kvinnor inte kan vara präster, så utgår jag inte från att de är mörkermän som hatar kvinnor. Nej, i båda fallen får jag utgå från att de i bön och rannsakan har nagelfarit sin tummade husbibel. Vilket inte hindrar mig från att kritisera deras åsikter och argument när jag inte håller med.
Mattias!
Nu har Du huggit i sten, så flisorna yr! Jag har också gjort snabbsökningar på nätet och då funnit vad jag genom åren som flitig läsare av Helle Kleins artiklar, inlägg och dylikt visste. Märk väl att jag skrev just hennes namn och inte primärt syftade på smedjan. Och då fann jag snabbt minst tio registrerade bevis för saken, vilka naturligtvis bara är en bråkdel av det antal ”stämplingar” – bland annat kopplade till Bushs presidentperioder i USA – olika år bakåt i tiden som gjorts. Varför förneka detta? Har Du inte läst hennes många ledare och krönikor i Aftonbladet? Och vad skriver inte sällan Din egen organsiations ordförande, Peter Weiderud, i ämnet och med vilka politiska benämningar? ”Den kristna högern” och ”högerkristna” har blivit slagpåsar i debatten från det håll, där Dina värderingsgrunder finns.
I perspektivet av denna mångåriga bakgrund som kritiker av borgerligt troende från Helle (och Weiderud) borde Du ha varit försiktig med orden i Din aktuella krönika.
Sedan försöker Du bortförklara smedjans ovilja att fördöma det (allvarliga) vänsterextrema våldet med att ni granskar dem som har makten. Jaså, har SD makten, när såväl Alliansen som vänsterpartierna har slagit fast sitt avståndstagande från partiet? Granskning av högerextrema rörelser är förvisso mycket angelägen, men viljan att granska den motsatta sidans extremer måste vara lika stark.Var finns annars konsekvensen, undrar jag. Anser Du att inget hot mot demokratin föreligger, när vänsterextremister gång efter annan med våld (kolla med Säpo) exempelvis stör och försöker förhindra legala SD-möten? Svara, bäste Mattias, ärligt på den frågan!
Får jag, slutligen, hoppa till en annan, lika aktuellt debatterad fråga, nämligen stiftskollekten till smedjan.
Har ni några invändningar, om ett stift i Svenska kyrkan bestämmer sig för en liknande kollekt till exempelvis OAS-rörelsen?
BENGT OLOF DIKE
Bengt-Olof,
du hänvisar till artiklar från 2005 och bakåt. Jag har sett dem också, men avfärdade dem som irrelevanta för diskussionen. Jag kunde aldrig tänka mig att du skulle försöka avkräva mig på ett svar för något som skrevs för minst sju år sedan, och berörde mest kristna i USA. Seglora smedja var inte ens påtänkt då, så jag föreslår milt att du för din egen själsfrids skull släpper ämnet och går vidare.
Jag förstår att du gärna vill klumpa ihop mig med Peter Weiderud eftersom jag sedan ungefär ett år är medlem i STS. Där ser jag också orden användas på en myriad olika vis, för att beteckna allt från pingstvänner till Westboro Baptist Church. Jag kan inte ta ställning till STS ordval, och som skribent och redaktör på Seglora smedja är det inte heller min uppgift.
Jag har däremot full förståelse för om det finns människor som kallar sig kristna och borgerliga och därmed känner sig felaktigt utmålade av STS. Men den diskussionen får i så fall tas med de berörda. Jag kan i vilket fall knappast betraktas som en profilmedlem i STS och det är helt uppenbart att den senaste tidens anstormningar vänder sig mot Seglora smedja, inte mot troende socialdemokrater, vilka ju inte nämns med ett ljud i debatten.
Jag uppmärksammades själv, strax efter debattartikeln om Odell, på att många borgerliga kristna kände sig felaktigt utpekade och har sedan dess aktivt valt bort detta ordval, till förmån för mer specifika epitet i debatten.
Jag har redan gett dig mitt svar på varför vi skriver så lite om just vänsterextremism. Jag betraktar alltjämt inte din jämförelse mellan ett riksdagsparti och en marginaliserad politisk rörelse, som särskilt i samklang med faktiska förhållanden: 1) SD har agerat vågmästare i specifika frågor. De får flera miljoner i skattepengar. De får numera även plats på de stora debattsidorna. Maktförhållandet mellan rörelserna är därför fullständigt asymmetriskt. 2) Urartade motdemonstrationer och regelrätta kuppförsök är givetvis inte demokratiskt försvarbara. Tidigare idag twittrade jag för övrigt ut Alex Bengtssons utmärkta ledare på tidskriften Expo där han föreslår just demokratiska alternativ till denna sorts verksamhet. Detta måste ställas mot det uttryckliga hat mot muslimer som strömmar från SD-trogna, och den brant stegrande utvecklingen i anmälda hatbrott mot såväl judar och romer som muslimer de senaste åren – den absoluta merparten utförd av människor på extremhögerkanten, inte bara SD-anhängare givetvis utan även nynazister.
Jag måste ta helg nu, det har varit en lång vecka, och ber därför att få återkomma i frågan om stiftskollekten.
Tack Mattias!
Jag uppskattar Din vilja att utförligt svara på och kommentera frågorna, även om jag naturligtvis inte delar innehållet på flera punkter; det är så många i dagens offentliga debatt som plötsligt tystnar, när det blir obehagligt eller besvärligt, samtidigt som det tycks ha blivit mode bland makthavare att inte alls svara på inträngande spörsmål – de bara tiger.
Jag önskar Dig förstås en lugn och skön helg efter alla aktiviteter, på samma sätt som jag hoppas att vi delar förhoppningen om att Guds frid och fred får större genomslag på vårt oroliga klot än det har i dag.
BENGT OLOF DIKE
Mattias,
Skall se om det finns något kvar att krama ur denna debattråd, förhoppningsvis finns det intresse kvar trots att du på annat ställe skriver att du tänkt om runt detta inlägg. Mitt intresse ligger i att förstå debatten och i denna tråd kan jag göra det utan känslorna på utsida.
Startar med din kommentar om Nilssons text 2 mars 2012 kl 00:10. Jag vill inte försvara Nilsson, men jag vill först och det kan jag bara göra utifrån hur jag uppfattar hans text ihop med er omfattande redogörelse.
Det är inte vad som står i er redogörelse, utan det som inte står som intresserar mig. Det framgår inte utifrån er text vad det är som förenar de fyra prästerna som kritiseras. Läsaren känner inte till någon koppling mellan Edlund och de som skriver på Kristen opinion mer än att de har enstaka åsiktsgemenskaper och att ni klumpar ihop dem i er artikel. Det framgår inte heller i er text vad kopplingen är mellan alla enskilda åsikter ni radar upp i texten, mer än att det är åsikter ni ogillar.
Dessa hål i er redogörelse måste läsaren själv fylla i och när man gör detta utgår man ifrån sina tidigare erfarenheter. Wigorts Yngvessson fyller i luckorna när hon skriver i SvD Kultur och är tydlig ”de fyra har främlingsfientliga åsikter och nära koppling till SD och Humanisterna” (löst citerat).
Men luckorna i er text gör den också svår att kritisera. Man måste först tolka texten, uttala det outtalade för att sedan kritiserade det. Nilsson gör sin tolkning av texten och han kritiserar det han tror ni menar den. Och denna sista mening är vi i alla fall överens om.
(Dessa frågor är fortfarande obesvarade: 1) Vad har de fyra prästerna gemensamt, mer än åsiktsgemenskap i vissa frågor 2) Vad har alla de åsikter ni radar upp gemensamt, mer än att ni ogillar dem)
Mattias,
Sedan har vi min andra frågeställningen: Taimour Abdulwahab/Breivik. Jag håller i mångt och mycket med det du skriver 1 mars 2012 kl 23:37.
I båda fallen har vi radikaliserade miljöer där extremistiska åsikter sprids, vi har socioekonomiska och historiska faktorer som påverkar framkomsten av dessa miljöer och rent personliga förhållanden som driver individen in i dessa grupper, samt gör att han saknar spärrar för att tillgripa extremt våld.
Håller helt med om att debatten om Breivik inte skall begränsas, alla analyser måste få testas. Jag har dock inte läst någon analys som försöker förklara hur vi kommer från t.ex. användandet av begreppet ”könsstympning av pojkar” till Utöya eller 1930-talet. Det måste till en indicierkedja i flera steg. Jag är lika kritisk då någon går direkt från lösryckta koranverser till Bryggargatan.
En sak kan vi dock vara överens om de nationalistiska/fascistiska strömningarna i Europa är klart farligare än de extrem islamistiska – både i historisk kontext och i aktuellt politiskt inflytande.
Det är intressant att du i fallet med Taimor indirekt lägger ansvaret hos de tilltänkta offren. De är ju dessa godtyckligt valda representanter för västvärlden som kan hållas symboliskt ansvariga för de socioekonomiska , storpolitiska och historiska faktorer som skulle förklara Taimors hat. Underförstått vi måste kollektivt och tydligt acceptera islamisternas historieskrivning för att undvika framtida attacker.
I fallet Breivik är det plötsligt inte offren som ska agera symboliskt ansvariga för gärningsmannens hat och gärningar. I analogi med analysen kring islamistiska terroristers motiv borde ju den politik som provocerade Breivik nu mana till självrannsakan och akademisk reflektion. Om inte? Ja då kanske det helt enkelt är dags för brottsoffer generellt, att sluta skuldbelägga sig själva i första hand.
Bengt Olof,
nu är det visst helg igen. Tiden går snabbt ibland. Så jag tar tillfället att önska dig en trevlig helg tillbaka då!
Vad gäller din fråga om Oasrörelsen har jag den principiella invändningen att rörelsen ägnar sig åt icke vetenskapligt belagt helande och även går emot SvK:s tradition med präster av båda könen. Om SvK skulle välja att ge kollekt till denna rörelse skulle jag ifrågasätta det, av ovan angivna anledningar. Men eftersom jag inte själv har haft kontakt med Oas skulle jag akta mig för att fälla generella omdömen om deras verksamhet. Som filosofiskt lagd har jag aldrig dragits åt karismatiska rörelser.
Ulf,
angående den omdebatterade texten ”Slaget om identiteten” så gjorde vi bedömningen att det var viktigt att ge läsaren ett helhetsintryck av var debattörerna står. Det innebär inte att allt som sägs skulle vara ”fel”. Men de som gillar att påstå att smedjan ägnar sig åt åsiktsförtryck har givetvis tagit tillfället i akt att tolka texten så.
Vad artikeln lyfter fram är att det funnits en mycket specifik retorik som vi alla nog snabbt ser är identisk med den som diverse SD-sympatisörer nu framgångsrikt har använt i åratal. Retorik kan dock inte stämplas som hemmahörande i det ena eller det andra partiet. Retorik är retorik, varken mer eller mindre.
När just denna retorik används av kända personer i offentligheten, då är det ett direkt erkännande av denna verklighetsbeskrivning: ”Dömande, politiskt korrekt vänster som tystar debatten om Islam”. Det är aningslöst att bara förutsätta att ingen från SD skulle ta rygg när tillfället uppenbarar sig. Nu gjorde en person i SD just detta, och fick stort utrymme i KT. Vilket jag menar är djupt beklagligt.
Märk väl att det även är stor skillnad på att säga att vissa åsikter inte borde få yttras, och att säga att det finns ett publicistiskt ansvar för vad som skrivs. På exempelvis Avpixlat och dess föregångare PI har detta alltid blandats samman.
Ulf,
om Taimour Abdulwahab. Lite av svaret på den frågan finner du i min förra kommentar. Vi har varit högst medvetna när vi valt att inte gå i direkt dialog med någon av skribenterna på KO, eftersom det ofrånkomligen (av deras egna texter om oss att döma) skulle utmynna i ännu ett ordkrig som varken vi eller SvK behöver. Som Helle skriver i artikeln i fredags fanns det dock en punkt när vi inte kunde sitta tysta längre. Vi valde ändå att inte skriva ner deras åsikter, utan bara sammanställa dem – egentligen för att informera, snarare än debattera. Vi ger våra egna åsikter i ett par korta stycken i början och slutet, men det är allt.
Går det att bygga en indiciekedja mellan omskärelsedebatt och det samhällsklimat som gav Breiviks vanföreställningar livsluft? Det är en komplicerad fråga. Utifrån hur omskärelsedebatten har sett ut, med grova omskrivningar av proceduren och ett åtminstone i mina ögon mycket nedlåtande tonfall, skulle jag säga att det absolut har tjänat till att i vissa redan störda ögon demonisera religiösa minoriteter.
Samhällsdebatt är ett stort och luftigt ting, där många olika åsikter ska höras. Ingen analys är heltäckande eller okontroversiell. En anledning till att jag kan känna att Anders Lindbergs och Maria Svelands analyser av debatten ändå är värda att ta på allvar, är deras egen position i samhället. Det är de som ständigt målats ut som just ”kulturmarxister”. Det är mot dem och deras kollegor och vänner som mynningarna kommer att riktas, om det någonsin kommer en ny Breivik. Det är förståeligt och mänskligt att de spetsar öronen noggrannare än de flesta i sina försök att förstå och förebygga. Det gäller trots allt ett kallblodigt massmord, där de flesta vänstermänniskor i Sverige åtminstone ”känner någon som känner någon” som blivit direkt drabbad.
Jag inser att detta inte är ett fullständigt stringent svar på din fundering Ulf. Jag hoppas att du kan tänka dig att göra en välvillig läsning av texten och nöja dig med det, eftersom jag har många texter att skriva just nu. Jag är övertygad om att vi kan ta övriga följdfrågor i något sammanhang framöver.
Daniel,
jag menar att du i din kommentar blandar ihop politik med offentlighet. Det stora flertalet av dem som lever och verkar i ett offentligt rum som utsätts för ett attentat har givetvis inte fattat några aktiva politiska beslut för att sabotera eller marginalisera andra grupper i samhället. Att en enskild människa menar sig ha blivit provocerad av folk i största allmänhet gör givetvis inte dessa människor politiskt ansvariga för hans gärningar. Därmed faller resten av ditt resonemang.