Petter Zachrisson är teologistuderande och engagerad i frågor kring tro och hbtq-personers erfarenheter inom kyrkan och utanför, samt vikten att låta varje människa söka sin egen identitet, politiskt, sexuellt-kroppsligt och religiöst. Han skriver idag om farorna med förenklade resonemang om minoritetsgrupper i samhället.
Jag funderar över nyhumanismen, religionskritik och intolerans. Fram till år 2000 när statskyrkan upphörde existera, hade den sekulära ateismen en självklar roll med Svenska Kyrkan som motpart, efter skilsmässan kyrka-stat uppstod ett fenomen som sker över hela Europa. En nyateism breder ut sig som gör kulturell och religiös pluralism till sin nya angreppspunkt.
Fd Human-etiska förbundet som haft sin självklara antagonist i statskyrkan började efter år 2000 istället att positionera sig mot den nya pluralism som vi erfar idag, mot etiska och religiösa minoriteter i Sverige. Istället för att medverka för integration verkar ideologin snarare gå ut på assimilation. Begrepp som religion ställs mot rationalitet, den senare som den självklara storhet som speglar det som uppfattas som kärnan i svensk demokrati. Det som är allvarligt ur demokratisk synvinkel är sättet debatten drivs på som snarare visar på intolerans mot det/dem som upplevs främmande i vårt svenska samhälle.
Oftast tar manliga svenskfödda akademiker ställning mot muslimska kvinnor som driver frågor om rätten att bära huvudsjal, hävda sin identitet – och de männen anför paradoxalt nog jämställdhet och antifeminism som argument mot kvinnors egna krav på att bära slöja. När en muslimsk man inte vill ta sin arbetsgivare i handen utmålas hela gruppen muslimer som sexistiska och inskränkta (Islam som medeltida) i media.
I den senaste religionskritiska debatten används FNs barnkonvention som en murbräcka mot manlig omskärelse av barn. I debatten blandas begreppet omskärelse ihop med könsstympning på ett slarvigt och skrämmande sätt. Som vanligt är det svenska akademiker och tyckare som gör sig till företrädare för den andre, för de ifrågasatta religiösa grupperna. Resultat blir att ytterligare ett hinder läggs på immigranter och minoriteter – ett nytt trappsteg – som visar på de icke-svenska gruppernas utanförskap.
Två krafter framträder idag som speglar en nygammal totalitär ideologi, Sverigedemokraterna som vill återinföra statskyrkan och nyateismen som ser allt vad religion är som en styggelse. Det paradoxala i denna nygamla xenofobiska ideologi är att motsatserna religion – rationalitet blir till varandras likar som totalitära ideologier. Det är skrämmande att se hur Humanisterna och nyateismen spelar högerextrema grupper i händerna genom att gödsla fördomar och föra en ofta förenklad debatt. SD behöver inte längre driva frågor mot ett pluralistiskt samhälle, det gör nyatestisterna åt dem. Gränser och värderingar suddas ut i debatten och kritik bemöts inte med reflektion och sakargument utan med anklagelser om personangrepp.
Under efterkrigstiden var Sverige expert på att förkunna hur resten av världen skulle leva, nu flyttas arenan till vår hemmaplan och det är hög tid för självrannsakan. Man kan tycka att det är en metadebatt när personer som Annika Borg och Christer Sturmark äter upp så mycket mediautrymme, men minnet av hur totalitära ideologier växte fram under 1900-talet som ledde fram till folkmord och förtryck får aldrig glömmas bort.
Petter Zachrisson
Teol.stud.
Två inressanta citat som komprimerar inlägget lite grand:
”…kritik bemöts inte med reflektion och sakargument utan med anklagelser om personangrepp.”
”…minnet av hur totalitära ideologier växte fram under 1900-talet som ledde fram till folkmord och förtryck får aldrig glömmas bort.”
Är det inte dags att sluta upp med att klaga på brist på argumentation hos den andra sidan, för att sedan bara föra fram Stalin och Hitler som stöd för sin egen sak?
Seglora Smedja tycks kunna kasta ur sig precis vad som helst just nu. Det tycks inte vara handskarna som är kastade, det är vettet som är kastat överbord…
”Fd Human-etiska förbundet som haft sin självklara antagonist i statskyrkan började efter år 2000 istället att positionera sig mot den nya pluralism som vi erfar idag, mot etiska och religiösa minoriteter i Sverige. Istället för att medverka för integration verkar ideologin snarare gå ut på assimilation. ”
Allvarlig anklagelse Petter. Har du några exempel på detta eller hittar du på? Eller kanske exempel på följande ännu grövre anklagelse?:
”Det är skrämmande att se hur Humanisterna och nyateismen spelar högerextrema grupper i händerna genom att gödsla fördomar och föra en ofta förenklad debatt. SD behöver inte längre driva frågor mot ett pluralistiskt samhälle, det gör nyatestisterna åt dem. ”
…och vad sjutton är ”nyateismen”?
Detta är lågt även för att publiceras hos Seglora Smedja.
Petter, min reflektion över de farliga förenklingar som du gör: http://humanistbloggen.blogspot.com/2012/03/ar-du-humanist-du-menar-kanske.html
Detta är nog det elakaste inlägget jag läst i den pågående demoniseringen av Humanisterna. Skribenten verkar inte ha någon kunskap om förbundet Humanisterna, deras idéprogram, deras grundläggande värderinger. Istället bygger han sin bild av dem på enstaka ordval och förutfattade meningar. I andra sammanhang skulle ett inlägg som detta betecknas som främlingnsfientligt, d.v.s. öppet nedsättande om människor med en annan livsåskådning.
Det är endast en av sakfrågorna som tas upp, förbud mot omskärelse av pojkar, där inlägget har rätt i beskrivningen av Humanisternas åsikter. (Men det verkar vara att ordet ‘könsstympning’ används som upprör mest.)
Jag kan först ett förbud mot omskärelse kan uppfattas som ytterligare ett hinder för immigranter och minoriteter. Det jag inte förstår är att inte skribenten verkar först att det alltid måste finnas en debatt om vilka gränser staten sätter för olika religiösa/kulturella sedvänjor. Kvinnlig könsstympning, månggifte är accepterade hinder som redan finns. Varför accepterar skribenten dessa? Min tolkning är att de som försvarar omskärelse av pojkar med dessa argument inte värnar minoriteterna. De värnar istället de gruppvärderingar som har starka auktoritära företrädare. De verkliga minoriteterna, barn och föräldrar som växer upp inom dessa kulturer, men inte samtycker med en normerande sedvänjan får inget stöd av skribenten.
Avslutningsvis funderar jag i samma banor som Erik Helmersom i dagens DN:
”Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke beljuga, förråda, baktala eller illa berykta vår nästa, utan urskulda honom, tänka och tala väl om honom och tyda allt till det bästa.
Så förklarar Martin Luther Guds åttonde bud i sin lilla katekes, en text som tycks ha undgått flera av dem som nu svingar vilt i en inflammerad debatt om Svenska kyrkans identitet.”
Petter Zachrisson, du är välkommen att samtala och diskutera dessa frågor med oss som är medlemmar i Humanisterna. Men jag får intrycket att samröre med oss, i vilka former det än sker, är djupt oetiskt.
Petter:
”Man kan tycka att det är en metadebatt när personer som Annika Borg och Christer Sturmark äter upp så mycket mediautrymme, men minnet av hur totalitära ideologier växte fram under 1900-talet som ledde fram till folkmord och förtryck får aldrig glömmas bort.”
Detta är osmakligt Petter! Borg är som du vet TEOLOG och inte medlem i humanisterna och inte nyateist…
ALLTSÅ borde du förstå att skiljelinjen inte står vid att tro eller inte tro på en gud!
Den grumliga förenkling som din avslutsmening är ett exempel på är ett stort problem. Antydningar om att debattörer är nazister bidrar inte till att gott debatt klimat. Det är en sådan antydning du medvetet, eller omedvetet gör.
Det har också i kyrkans tidning och från Irving kommit förnuftiga reflektioner om att omskärelse inte själklart är rätt och att det vore önskvärt att detta inte sker på minderåriga. Att inte se att det finns ett moraliskt dilemma är problematiskt.
Det är intressant att Smedjan, med detta angrepp mot låtsas fienden ”nyatiesterna” nu närmar sig Clapham, Credoakedemin och Per Ewert som står för en religiös extrimism som hotar de demokratiska grundvalarna.
Nyateisterna finns inte som enhetlig ”rörelse” de tunga argumenten kommer fortfarande från Russel, Hedenius, Bergström, för att välja ett svenskt perspektiv.
Dawkins böcker är snarast en reaktion på ”wedge rörelsen” och den aggressiva kreationism som framförs av högerextrema kristna i USA. Nu vill alltså smedjan närma sig ID rökelsen och de höger reaktionära?
Eller är det så att ny saknar kunskap om denna aggressiva kristendoms tolkning som är extremt Islam fientlig, homofob, kvinnofientlig och som ofta riktar udden mot de farliga ateisterna för att skapa en fiende. Det ända dessa tycker sämre om än ateister är nog tolkande teologi.
Det kanske hade varit klokt att tänka efter, göra efterforskning och nyansera texten innan man publicerar.
VI har alla ansvar för ett gott debattklimat, Seglora brister här i detta ansvar. Tråkigt.
.
De som anför en liberal ateism har en självklar rätt att göra det, jag ser inte nyhumanismen som en enhetlig rörelse eller ideologi, tvärtom diversiifierad. Däremot ser jag hur religionskritiken har ändrats från en självklar motpart till en statskyrka mot att angripa religion i allmänhet. Tyvärr angriper ofta dagens religionskritiker de grupper som tydligast bryter mot svenska normer vilket inte är konstigt då religionsfriheten i Sverige saknar begrepp som ”Rätt till sedvänja”. Alltså faller sedvänjor som klädsel, halal/kosherslakt och omskärelse i en gråzon och blir tacksamma måltavlor för vita svenska akademiker av bägge kön.
De grupper som blir till den nya religionskritikens måltavlor är ofta personer från en icke svensk kulturell bakgrund, flyktingar och invandrare som kämpar för att hitta försörjning, utbildning och en självklar roll i vårt samhälle, där religion i vissa fall varit den enda sammahållande tryggheten och identiteten. På samma gång är dessa grupper måltavla för en politisk och religiös xenofobi, när självutnämnda företrädare för svenska kyrkan anför homofobi som skäl mot Sofia församlings projektanställning av en Imam till fryshuset är det lika illa och slarvigt och spär på fördomar.
Varför är dessa grupper så farliga så att man medvetet slarvigt blandar ihop manlig omskärelse med kvinnlig könsstympning och slår ifrån sig argument om rätten till identitet? Blir personer som driver debatten mot omskärelse verkligen förvånade då paralleller dras till 1930-talets antisemitism? Jag hoppas att de inte är så aningslösa! Lika lite hoppas jag på att kampanjen som bl.a. drivits av humanisternas tankesmedja inte har ett xenofobiskt uppsåt, men det är beklagligt att man inte förstår kritiken av kampanjens xenofobiska konsekvenser.
En reflexion:
Saxat ur artikel: ”Man kan tycka att det är en metadebatt när personer som Annika Borg och Christer Sturmark äter upp så mycket mediautrymme, men minnet av hur totalitära ideologier växte fram under 1900-talet som ledde fram till folkmord och förtryck får aldrig glömmas bort.”
Jag fattar inte riktigt vartåt författaren vill. Menar författaren att ateism och religionkritik leder till diktatur och folkmord. Hoppas inte det är det författraren avser. Men kan det tolkas på annat sätt. Kränkande för framförallt nämnda personer samt för personer som inte bekänner sig till en religiös tro.
”Rätt till sedvänja” endast så länga den inte kränker andra individers ännu mer grundläggande rättigheter.
Slöjan ÄR ett problem OM en kvinna känner att hon inte alltid vill bära slöja men är rätt för vad hennes familj skulle göra om hon inte bär den.
Man har rätt att bevara sin egen sedvänja men aldrig rätt att på något sätt tvinga kvar någon i den sedvänjan.
Jag vill leva i en gemenskap där ingen är rätt att uttrycka sin åsikt även om den kan var kontroversiell. Där det som vill leva i en tradition gör det och det som inte vill slipper.
Jag ser stora problem med religiösa sekter som stöter ut dom som inte längre tror. Att hälla kvar vid en sedvänja man inte längre tror på bara för att familjen skulle kasta ut en är ett förtryck. Ett omänskligt och oförlåtligt förtryck.
Alla de maktstrukturer som vidmakthåller sådant förtryck är skadliga och ska ovillkorligen kritiseras.
Dock får vi faktiskt tänka på och ta ansvar för hur kritiken framförs, den får inte i sin tur bli ett förtryck. Vi måste vara smarta i vårt raserande av förtryckande makt så detta raserande inte skadar de som mest behöver omsorg och stöd.
Denna balans gång kallas av vissa ”att vara PK” de som kritiserar PK är allt för ofta sådana att de själva förordar förtyckande maktstrukturer i form av nationer och andra identitets markörer.
Av de främlingsfientliga får man ofta höra att Islam är värre in Kristendom och därför ska kritiseras hårdare. DEtta är såklart fel, i Sverige är Kristendomen en del av vårt bagage, den är en del av maktstrukturerna och tål kritik..
Men jag tror dock att grundproblemet är detta med att identifiera sig med en viss grupp på ett statisk sätt.. Detta leder till konflikt och grumligt tänkande.
Petter du kanske inte VET att Humanisterna jobbar mot främlingsfientlighet. I alla fall den stora majoriteten. Du kanske inte vet att det inte finns några ”nyateistera” annat än som en grupp skapad av de som vill stärka sin identitet genom att hitta en fiende. en fiende man namger och förser med egenskaper. Dock blir det en kamp mot väderkvarnar eftersom din fiende inte existerar. DEssutom råkar det vara att personer som du placerar i gruppen ”nyatiester” delar din avsky över hyckleri, främlingsfientlighet, homofobi, maktspel.. med mer.
Varför osaklig och ogrundat kritik istället för dialog??
Släpp dogmer och påklistrat identitet lev ut hela paletten utan att fastna i dessa unkna maktstrukturer.
DEn mytiska Jesus, vad var viktigast för honom enligt dig,. att argumentera mot påhittade gruppidentiteter eller att SE MÄNNISKAN.
När vi skriver våra inlägg, borde vi inte fråga oss SER JAG MÄNNISKAN jag kritiserar. Bemöter jag denna personen så som jag önskar att denne någon ska bemöta mig. Respekterar jag denna persons intressen som som jag önskar att denne ska respektera mig.
Lever vi som vi lär, ser vi människan. För här borde vi ha gemensam grund. Sätt medmänniskan, personen, i första rummet.
@Tomas, läs mitt senaste inlägg som förtydligar.
Sen undrar jag om ordet kränkt inte missbrukas när personer står i rollen förespråkare för en viss grupp, debatt, ideologi eller som fri debattörer använder ordet kränkt – istället för att bemöta debatt och argument med kritik eller avfärda den.
Kränkt är när någon p.g.a.. etnicitet, religion, kön, sexualiet, politisk uppfattning mm. osynliggörs, inte tillåts tillträda i arbetslivet, skola eller utsätts för annan form av förtryck och våld.
Zachrisson fortsätter i kommentarsfältet att sprida medvetna lögner. Bara ett exempel; Zachrisson skriver ”Lika lite hoppas jag på att kampanjen som bl.a. drivits av humanisternas tankesmedja inte har ett xenofobiskt uppsåt, men det är beklagligt att man inte förstår kritiken av kampanjens xenofobiska konsekvenser.”
Humanisterna har ingen tankesmedja, och den tankesmedja han syftar på(förmodar jag), Fri Tankesmedja, har inte drivit någon kampanj om någonting. För Zachrisson är fakta helt oviktigt när han ger sig ut på korståg mot en livsåskådning han inte tolererar. Djupt osmakligt och obehagligt.
Att märka individer utan deras medgivande är inte religionsfrihet. När ett barn omskärs vet ingen vilken religion eller filosofi denne i framtiden bekänner sig till och för någon att bära med sig att en religion de inte tillhör har skurit i och permanent märkt dem är för många oacceptabelt.
Dessa ingrepp görs medvetet på ett sådant sätt att de skall vara omöjliga att återställa, trots att det saknas grund för sådan grad av ingrepp. Det finns många exempel av dem som känner sig kränkta av vad som gjorts med dem, som skulle vilja återställa skadan.
Samhället har en skyldighet att skydda individen mot den typen av övergrepp. Att kyrkan konstant misslyckas att skydda individer och föredrar att ställa sig på kollektivs sida är en stor del av varför den kontinuerligt får ‘göra upp’ med sin historia, men aldrig verkar lyckas hamna på rätt sida ändå.
Det ska inte krävas kirurgi eller plastik operationer för att barn ska passa in i vårt samhälle! Barn ska älskas som dom är!
Olof:
Nej jag tycker som du, det ät ingen tvekan om att i ett förenklat scenario där valet står mellan barnet och traditionen så väger barnets rätt tyngst.
Men, som alltid i det verkliga livet, är inte det hela riktigt så enkelt. Vi kan nog som utgångspunkt vara 100% överens att det vore trevligt om Judiska och muslimska religiösa företrädare skulle rekommendera att deras trosfränder bröt med denna tradition. Men vägen dit är lång och att stressa fram ett förbud kan sända signaler som gör mer skada än nytta.
Dels har vi risken att traditionen fortsätter olagligt, med lidande både för barnen och de som känner sig tvingade att utöva sin religiösa tradition utanför lagen med risk för straff.
Detta kan få dessa minoriteter att känna sig förföljda och att de står utanför samhället. När de fortsätter sin tradition utanför lagen finns också risken att främlingsfientliga ropar på mer polisen eller civilgarden som håller koll på alla som kan misstänkas stödja den olagliga handling, detta leder till konflikt, motsättningar och utanförskap.
Alltså är ogenomtänkta rop på ogenomtänkta för bud inte en ens möjlig väg..
Vad är alternativen, stöd så att de inom dessa traditioner som vill bryta med den inte i sin tur blir utstötta ur sin gemenskap. Vi måste stödja en religionsdialog så att de som avstår riten inte stöts ut. i takt med att fler avstår blir det hela mindre laddat, man märker att denna lilla markering inte gör någon till en sämre person eller troende på något vis.
Kanske kan kristna visa vägen genom att ändra barndop så att det antingen inte görs på små barn utan först i konfirmationen eller att dopet helt enkelt välkomnar barnet till sin familj och välsignar deras föräldrar men att barnets verkliga dop sker när han eller hon (eller hen) väljer sin personliga tro.
Om vi ska begära att andra ska ända sina traditioner måste vi kunna ändra våra..
Själv försöker jag följa så lite traditioner som möjligt, Det var t.ex. väldigt viktigt för mig att INTE gifta mig i kyrkan eftersom jag ville lova min fru min kärlek och ett sådant löfte kan jag självklart inte ge inför någon gud som jag är övertygad om inte finns….
Olof, Hur kommer det sig att denna sedvänja, omskärelse hittills inte skapat en stor och tydlig opinion inom de grupper som praktiserar det internationellt och i Sverige? Att det inte finns fler internationella vetenskapliga undersökningar som visar på att omskärelse skapar trauma och lidande för mannen som växer upp som omskuren? Kan det bero på att kampanjen drivs utifrån en klinisk svensk och nordisk norm – skapat utifrån en syn där omskärelse är övergrepp och stötande i våra ögon.
Sen när har en grupp människor rätten att definiera en annan grupp som kränkt och lidande utifrån majoritetens traditionella syn på kroppen och därmed frånta den anklagade gruppen sitt eget självbestämmande, rätt till identitet och agens. Debatt om omskärelse måste väckas inom den anklagade gruppen för att bli giltig – eller tror dagens religionskritiker att muslimer, judar och afrikaner inte är förståndiga och kompetenta nog för att göra det?
Petter här har du fel…
Det lilla barnets rätt kan inte alltid skyddas inom en grupp. Det finns studier som visar att omsärelse ger problem, det finns spädbarn som dött, fått penis amputerad eller andra men av ingreppet. DEt finns gott om vuxna omskurna som är förbannade på de övegrepp det råkat utför, inte minst i USA, och jobbar mot omskärelse av spädbarn.
Att säga att det INTE är etisk problematiskt att göra onödiga kirurgiska ingrepp på barn är ett vare etiskt blind!
För mig räcker det mett ETT ända problem orsakat av denna tradition, en enda person som känner sig stympad då är det ett FAKTA att det finns ett problem. Sen kan vi dividera om hur stort det är och hur vi ska lösa problemet.
Att påstå att problemet inte finns är faktiskt att ljuga och smutskasta de som upplever problemet.
Frågan är väger barnets rätt tyngre än gruppen rätt att värna en tradition. Det ÄR samma avgörande som i kvinnlig omskärelse även om den kvinnliga omskärelsen är mycket, mycket vidrigare.. men kom ihåg Petter det var omskurna kvinnor som skar om sina döttrar. De ville värna sin sedvänja!
En sedvänja ska inte heller åtnjuta mer repsekt för att den kopplas till en religion.
Kan du exempelvis ge några argument, etiska argument, som ger en sedvänjan rött framför individen.
JAg har faktiskt inte sett dessa argument.. man hävdar men ilska i rösten att grupper har rätt till sin sedvänja. Vilket etiskt resonemang ger dem denna rätt!
Petter Z,
Hur många individer krävs det för du skall anse att det finns en opinion inom grupperna som praktiserar omskärelse? Det borde inte vara okänt att religiösa och kulturella sedvänjor skapar kraftfulla konformativt tryck inom gruppen, lägg där till att ett barn skall kritisera beslut som ens föräldrar fattat.
Läs detta exempel: http://www.beyondthebris.com/2011/06/to-mohel-who-cut-me.html
Petter! Jag har några frågor på din kommentar:
De som anför en liberal ateism har en självklar rätt att göra det, jag ser inte nyhumanismen som en enhetlig rörelse eller ideologi, tvärtom diversiifierad. Däremot ser jag hur religionskritiken har ändrats från en självklar motpart till en statskyrka mot att angripa religion i allmänhet.
– Ser du det som konstigt att religionskritik angriper religion i allmänhet? Är det inte det som religionskritik är?
Tyvärr angriper ofta dagens religionskritiker de grupper som tydligast bryter mot svenska normer
– Här ändrar du påståendet att religionskritik riktas mot religion i allmänhet till att religionskritiken egentligen riktas mot grupper som bryter mot svenska normer.
vilket inte är konstigt då religionsfriheten i Sverige saknar begrepp som ”Rätt till sedvänja”.
– I Sverige finns inga sedvänjor som är förbjudna, det behövs därför ingen ”rätt till sedvänja”. Jo, några sedvänjor är förstås förbjudna, exempelvis visst narkotikabruk som är sedvänja i andra länder och dessutom är kvinnlig könsstympning förbjuden trots att det är en sedvänja på vissa håll. Det är nog bra att inte religionsfrihet innebär en automatisk ”rätt till sedvänja” ändå, inte sant?
Alltså faller sedvänjor som klädsel, halal/kosherslakt och omskärelse i en gråzon och blir tacksamma måltavlor för vita svenska akademiker av bägge kön.
– Hur har du tagit reda på att de är akademiker och vilken betydelse har det?
De grupper som blir till den nya religionskritikens måltavlor är ofta personer från en icke svensk kulturell bakgrund, flyktingar och invandrare som kämpar för att hitta försörjning, utbildning och en självklar roll i vårt samhälle, där religion i vissa fall varit den enda sammahållande tryggheten och identiteten.
– Detta är ett slag i ansiktet på de människor som kommit till Sverige för att fly undan religiöst förtryck i sina hemländer. I vilket enda land på jorden är religion den enda sammanhållande tryggheten och identiteten?
På samma gång är dessa grupper måltavla för en politisk och religiös xenofobi, när självutnämnda företrädare för svenska kyrkan anför homofobi som skäl mot Sofia församlings projektanställning av en Imam till fryshuset är det lika illa och slarvigt och spär på fördomar.
Varför är dessa grupper så farliga så att man medvetet slarvigt blandar ihop manlig omskärelse med kvinnlig könsstympning
– Vem har gjort det och hur gjordes det?
och slår ifrån sig argument om rätten till identitet?
– Jag förmodar att du avser barns rätt till identitet? Och jag förmodar att du inte menar barnets rätt att fritt välja sin egen identitet utan föräldrars rätt att välja identitet för sina barn?
Blir personer som driver debatten mot omskärelse verkligen förvånade då paralleller dras till 1930-talets antisemitism? Jag hoppas att de inte är så aningslösa!
– Ja, det har jag uppfattat att de blir. Förvånade alltså. Borde de inte det? Vilken är kopplingen till nazismen i Tyskland på 30-talet?
Lika lite hoppas jag på att kampanjen som bl.a. drivits av humanisternas tankesmedja inte har ett xenofobiskt uppsåt
– Vilken tankesmedja? Humanisterna har ingen tankesmedja.
men det är beklagligt att man inte förstår kritiken av kampanjens xenofobiska konsekvenser.
– Vilken kampanj?
Petter, Anders,
Det är ganska lätt att hitta ifrågasättanden inom gruppen, trots det faktum att själva ifrågasättandet riskerar att skada deras relationer till både föräldrar och sociala nätverk. Det är lätt att hitta exempel som känner sig kränkta och som blivit skadade för livet.
Det är däremot svårt att hitta exempel på människor som anser sig skadade för livet för att de inte blivit omskurna. Och de, till skillnad från de tidigare, kan ganska lätt åtgärda problemet. Det går genom hela ingreppet; det finns möjliga fördelar, det finns möjliga problem, men de eventuella fördelar det kan ge kan uppnås på annat sätt eller genomföras senare, emedan ingreppet när det väl är gjort knappast kan göras ogjort och de skador som uppstår är väldigt svåra att reparera. Det är lätt att ta bort förhuden, det är väldigt svårt att återfå den. Det är lätt att sänka känsligheten, det är väldigt svårt att höja den. Det är lätt att skydda sig mot könssjukdomar, det är svårt att åtgärda psykiska och fysiska problem som kan orsakas.
Det är ingen som vill frånta gruppen rätten till identitet och seder, men du vet inte vem individen som omskärs är. Ingen kan säga om han tillhör gruppen eller inte, det är individens eget val. När de är mogna för det. Gruppen kan inte tilllåtas märka eller skada individen utan dennes medgivande.
Det arbetas naturligtvis inom grupperna på att avskaffa sedvänjan, men det är ofrånkomligt ett traumatiskt arbete. För att göra det krävs insikt i att det faktiskt är en permanent skada man orsakar, och den insikten värjer sig varje intellekt mot. För om man erkänner att det är en skada, vad är det då i alla makters namn man har gjort? Med sina barn? Det behövs inte mycket empati för att förstå smärtan i det.
Kanske behövs en ursäkt utifrån för att gå emot gruppens sociala normer, en anledning att faktiskt inte fortsätta övergreppet. Kanske behövs att någon säger att nu är det nog, att en generation får leva med ilska eller ångest, beroende på hur man själv hanterar sin delaktighet.
Kanske kan man tänka sig att åtminstone minimera skadan genom att övergå till ett minimum såsom något liknande prickning (vilket dock kan noteras är förbjudet att utföra på kvinnor), då det inte finns några egentliga religiösa anledningar till maximerad omskärelse som verkar ha uppstått då för många försökte reversera ingreppet (vilket man kan se som ytterligare ett exempel på en ‘stor opinion inom gruppen’ mot ingreppet).
Kanske behövs en möjlighet till upprättelse för dem som faktiskt upplever det som en kränkning, såsom rätt att få återställande kosmetisk kirurgi och andra relaterade skador betald av föräldrar eller ansvarig praktiserande.
Men förmodligen är problemet att när man väl inser att det är en skada som kan skapa svåra problem och upplevas som en kränkning så är möjliga alternativ ganska irrelevanta; att göra ingreppet utan individens medgivande blir helt enkelt oförsvarbart.
Ett riktigt lågvattenmärke. Vad är detta för en site egentligen?
Som ett exempel: På vilket sätt kan du Petter backa upp följande med fakta?
”Det är skrämmande att se hur Humanisterna och nyateismen spelar högerextrema grupper i händerna genom att gödsla fördomar och föra en ofta förenklad debatt.”
Det är en sak att inte hålla med. Det är en helt annan sak att pådyvla sina medmänniskor åsikter de inte har.
Inte har jag hört någon från Svenska Kyrkan som vill ha religionsfrihet för sveriges statschef, utan de verkar tycka det är helt rätt att han/hon skall bekänna sig till en lära som ”fördömer kättare som Muhammedaner”. Om jag har fel skulle jag bli glad, för då kanske vi kan åstadkomma en förändring.
Olof jag är mot omskärelse men inte säker på att lagstiftning är rätt just nu..
Patrik N: Bra inlägg låt oss hoppar att Petter ger raka och ärliga svar och därmed kanske dialog och förståelse kan uppnås. Samsyn är inte nödvändig, dialog vilja är ett krav på en ärlig debattör
När jag läser alla reaktioner här i kommentatorsfältet och i andra sociala media vill jag först vara tydlig med att det inte handlar om en konspiration mot Humanisternas värdegrund, jag beklagar om det har uppfattats så. Syftet är att visa på HUR en onyanserad religionskritik som bedrivits det senaste årtiondet att riskerar att spela främlingsfientliga krafter i händerna oavsett vem som står som avsändare, (ex. Annika Borg, Bengt Westerberg m.fl). Jag vill förtydliga min kritik av farorna med den förenklad debatten kring kravet på lagstiftning mot manlig omskärelse, i tre punkter.
För det första handlar inte debatten om könsstymping av kvinnor som visar på en patriarkal människosyn som inte bara vanställer kvinnan utan bibehåller en genuskontroll som gör kvinnan till mannens och familjens ägodel. Jag är den första att fördöma denna förkastliga könsstympning och reducerandet av kvinnor till en socio-ekonomisk handelsvara som faraonsk omskärelse innebär.
För det andra, vad gäller manlig omskärelse konstaterar jag att det råder en stor skillnad i hur vi i Sverige tolkar mänskliga rättigheter och min kritik är att barnkonventionen används på ett godtyckligt och förenklat sätt, utan att väga in rätten till identitet och rätten till religiös sedvänja som finns med i både FNs deklaration för MR och Europakonventionen. Obs, jag säger väga in och inte försanthålla dessa rättigheter! Jag tror att en förenklad debatt mot minoritetsgrupper, som ofta står i en beroendeställning, förstärker utanförskap och försvårar en reflektion inom den anklagade gruppen med krav på lagstiftning mot omskärelse.
För det tredje så vill jag problematisera kring hur man anför emotionella argument som lidande i debatten. Jag tycker att det finns likheter i argumentationen mot omskärelse och argumentationen som ledde till förbudet av skäkting (Kosherslakt) på 1930 talet , som var starkt influerad av den då rådande antisemitismen i Europa. Då och fram till nu anförs djurens lidande på emotionella och religionskritiska grunder mer än på en saklig debatt. Problemet med att anföra lidande som argument är att det görs ofta på emotionella grunder som sedan söker bekräftelse i majoritetssamhällets normer. Det är självklart att varje fysiskt ingrepp på barn eller vuxen individ orsakar lidande, oavsett om det är nödvändigt eller kosmetisk kirurgi. Lidande är ofrånkomligt när t.ex. föräldrar låter eller tillåter pierca eller tatuera sina icke myndiga barn som ett tecken på identifikation med föräldrarna eller andra grupper i samhället. En väg till en mer meningsfull debatt kan vara att först lyfta fram nödvändigheten med kosmetiska kirurgiska ingrepp i relation till hur dessa kan leda till en nedsatt funktion och eventuella oöverkomliga känslomässiga hinder eller stärka en identitet. Men en sådan debatt måste växa fram på ett respektfullt sätt i dialog och innefatta ett bredare begrepp på vad som är ett kränkande kirurgiska ingrepp. Jag konstaterar att inga muslimska företrädare i Sverige hittills har klivit fram i denna hätska och anklagande debatt.
Jag gör inga sanningsanspråk med min kritik, som icke omskuren kan jag varken företräda eller förkasta manlig omskärelse. Jag hoppas på att framtida diskussioner kring religionskritik i Sverige ska ske på ett mer respektfullt sätt som bjuder in till dialog, utan att peka ut eller misstänkliggöra minoritetsgrupper.
Petter, jag läser med stigande häpnad hur du helt obekymrat fortsätta med dina attacker trots att du hela tiden blir påkommen med att komma med felaktiga uppgifter. I din tidigare kommentar påstår du att Humanisterna har en tanesmedja som drivit en kampanj. Två faktafel, jag påtalade det i en kommentar, men du ids inte ens be om ursäkt för faktafelen och korrigera dem . Det verkar som att vad som är sant eller inte saknar betydelse, så länge påståendena gagnar dina syften. Jag förstår faktiskt inte hru man kan argumentera på det sättet med hedern i behåll, det är både ohederligt och obehagligt. I en sjysst debatt backar man faktiskt om man påstår osanna saker, om man gär det av misstag eller okunnighet. Intycket man får av dina skriverier är att du faktiskt vet om att du bluffar, annars skulle du väl korrigera dig själv? Eller hur ska jag tolka dig?
Tänk om detta kunde få handla om sakfrågan istället. Låt mig göra ett litet försök att återföra detta till sakfrågan: Du skriver om barnens rätt till sin kultur, identitet och tradition, men ingen har någonsin hävdat att de inte har rätt till det. Däremot är de inte SKYLDIGA till sin kultur och tradition. Det ör allt vi säger. Rätten att själv få välja.
– Bra att du Christer uppmärksammar att Humanisterna inte har en tankesmedja, det är ett sakfel, men det förändrar inte min kritik mot den förenklade religionskkritiska omskärelsedebatten som bedrivs från flera håll. Jag tror att vi alla har varit tydliga med våra ståndpunkter och vi inte kommer längre och jag drar ett streck i protokollet för min medverkan i detta forum.
Debatten har varit lång och intensiv. Härmed avslutas den. Välkomna åter i andra debatter.
Helle Klein, Seglora smedja