Stärker eller försvagar religionen demokratin?

Den 14 februari höll radioteaterns chef Stina Oscarson ett föredrag på St Katarinastiftelsen om demokratin i Sverige 2012 och vilken roll religionen spelar i samhället idag. Vilka av demokratins utmaningar kan religionen bemöta, och vilka är fallgroparna?

EN TENNISBOLL ÄR RUND

För en tid sedan satt jag i ett samtal med en kyrkoherde och talade om vilken musik som passar att spela i kyrkan. Samtalet ägde rum med anledning av att kyrkorådet hade sagt nej till vår idé att sätta upp Purcells opera Dido och Aeneas i kyrkan och jag kände ett stort behov att förstå varför. Motiveringen var att detta inte var den typen verksamhet som kyrkan skulle syssla med då det inte fanns någonting i detta verk som pekade mot Gud.

(Personligen tycker jag att närmare gud än man kommer via Purcell I Didos sista area i det aktuella verket kommer man knappast.)

Men i sin argumentation sa kyrkoherden att om man går med i en tennisklubb gör man det för att man vill spela tennis och ska man spela tennis – det vet alla – behöver man ett racket och en boll och om man då går med i en tennisklubb och de säger käckt att här har vi inga racket eller “här spelar vi med fyrkantiga bollar, då blir man besviken och känner sig lurad för alla vet hur en tennisboll ska se ut. Och den är rund.

Ja, sa jag, men jag tror att många människor söker sig till kyrkan just av den anledningen att det finns frågor där svaren inte är så enkla som att en tennisboll är rund. Och jag tror det är av samma anledning som människor arbetar med och tar del av konst i alla former. Jag tanker att om alla frågor var så enkla att besvara som att en tennisboll är rund då skulle vare sig kyrkan eller konsten behövas. Och jag tror att det är just att våga möta de frågorna som gör oss till människor.

Samtalet fortsatte och det visade sig efter ett tag att problemet för den aktuelle kyrkoherden var att han upplevde att kyrkan I sin desperata jakt på nya medlemmar börjat ta till nästan vad som helst. Man annonserar som vore man ett kommersiellt företag och kända namn har blivit viktigare än innehållet.

Och här började vi mötas. Ja sa jag. Det är samma utveckling som pågår inom konsten. Musikalerna växer som svampar ur jorden även på offentligt finansierade scener. Operan har börjat med chokladprovning och allt fler teatrar hyrs ut till företagsevent. Jag hörde förresten nyligen om ett bibliotek som skaffat klättervägg. Och det här är samma utveckling som sker inom politiken och i hela samhället i takt med att kortsiktigt mätbara mål blivit överordnade alla andra värden.

Han hade inte formulerat det exakt så men i en känsla av att vara på fel väg hade kyrkoherden på egen hand börjat protestera igenom att gå tillbaka. Blir mer renlärig. Läsa bokstavligt. Smalna av sitt uppdrag. Och slutat tvivla.

Reaktionen är inte unik. Vi har sett och ser mönstret upprepas gång på gång. I Sverige. I Europa. I världen. När en oformulerad känsla – ofta rädsla – omvandlas till ett krampaktigt försvar för en absolut sanning. Det är mänskligt. Ty det är ansträngande att tvivla. Men det är också mycket farligt att låta bli.

Ty alla maktsystem och institutioner kommer alltid att försöka cementera rätt och fel. Det ligger inbyggt i systemet. Den som erövrat makt vill behålla den. Men storheten med demokratin är att inbyggt i dess fundament finns kritiken mot systemet, tvivlet, i form av yttrandefrihet, konstens frihet och religionsfrihet.

Demokratin har på detta sätt byggt ett immunförsvar mot korruption och maktmissbruk.

VAD DEMOKRATIN KRÄVER

”Förstärker eller försvagar religionen demokratin” var alltså rubriken för detta samtal och för att själv kunna besvara frågan blev jag tvungen att försöka reda ut vad detta ord demokrati, som nu håller på att förvandlas till ett varumärke bland andra, egentligen betyder och vad den kräver. Och utan att göra anspråk på sanning antecknade jag följande:

Demokrati betyder folkstyre men vilka är folket och vart ska man styra?

Demokratin kräver att begreppet folk innefattar alla inom det geografiska utrymme där demokratin ska utövas. Så att inte någon av de demokratiska principerna börjar betraktas som särintressen.

Demokratin kräver att politiken skapar strukturer som förmår människor att höja sig över egenintresset.

Demokratin kräver, för att citera den Amerikanska filosofen Marta Nussbaum, att regeringsmakten har en idé om vad som är gott för människan.

Demokratin kräver att politiken alltid försvarar och omprövar denna idé utan tanke på egen vinning.

Demokratin kräver yttrandefrihet, och yttrandefriheten respekt för ordet.

Demokratin kräver att konsten ska vara fri.

Den fria konsten kräver att politikerna betraktar konsten som en illojal samhällspelare och inser illojalitetens nödvändighet för att hålla demokratin levande.

Den fria konsten kräver också lyssnarens, betraktarens, publikens ansvar. Och att konstnärerna försvarar denna frihet.

”Det finns i grunden ingen demokrati i religionen.” Skrev Adonis i ett öppet brev till Syriens president. Ändå kräver demokratin religionsfrihet.

Religionsfrihet i en demokrati medför därför en skyldighet att tvivla.

Demokratin kräver av företagen… Nej. Demokratin kan inte kräva något av företagen. Men demokratin kräver av företagens ledare att de agerar som medborgare och därmed sätter moral före ekonomisk vinst.

Demokratin kräver av media… Nej. Men media kräver av demokratin att makten ska låta sig granskas. Men demokratin kräver av journalisterna att detta alltid görs i försvar för människovärdet.

Och sist men inte minst av oss alla kräver demokratin uppmärksamhet och att vi håller i minnet det poeten Walt Whitman lär ha formulerat på följande sätt: Att den dag vi får diktatur i Amerika kommer vi att kalla den demokrati.

ANDRA BERÄTTELSER

Så tillbaka till huvudfrågan. Förstärker eller försvagar religionen då demokratin? Jag skulle saga: den kan göra både och. Men om jag talar just utifrån var vi befinner oss just här och nu, i Sverige 2012, skulle jag säga att vi utifrån ett demokratiskt perspektiv behöver religionen mer än någonsin. Liksom konsten.

Under en vecka läste jag våra fyra största dagstidningar och räknade ordet ekonomisk tillväxt. Jag hamnade på siffran 3123 och noterade att vid samtliga tillfällen var ordet skrivet i en kontext där det var givet att en ökad ekonomisk tillväxt är bra.

Och detta borde få oss att reagera. För det här var ingen särskild vecka och när jag senare gjort likande undersökningar i andra media har jag kommit till samma resultat.

Vi lever i en tid som är full av givna sanningar. Det är givet bra när börsen gått upp och givet dåligt när Volvo sålt färre lastvagnar och det är givet att flygen så snart som möjligt efter vulkanaska på Island ska återuppta trafiken för att minimera de ekonomiska förlusterna.

Och vad som håller på att hända är att alla vi konstnärer, journalister och forskare vars uppgift är att ständigt ifrågasätta detta givna nu både på ett personligt och ett organisatoriskt plan ska bli en del av detta givna när vi som entreprenörer uppmanas stärka våra varumärken för att bättre sälja våra produkter.

Demokratin håller på att förlora sitt immunförsvar och jakten på vad vi tror är frihet försätter oss i en tankens diktatur.

Utifrån detta perspektiv kan religionen, liksom konsten, som bärare av andra berättelser än den om ökad tillväxt, av andra bilder av vad det är att vara människa bortom att vara kund i en galleria, berättelser om ett ansvar som sträcker sig bortom jaget och nuet, stärka demokratin.

Men om religionen i jakt på nya medlemmar antingen luras in i och blir en del av det här samhällets enda berättelse eller om den i protest mot denna utveckling backar och blir smalare, stänger ute och slutar tvivla. Då kommer den onekligen att försvaga demokratin.

Stina Oscarson
chef för radioteatern