Påskföljetong

För Jesus är kärlek också kamp

inlägg av Ewa Lindqvist Hotz den 7 april 2012

Tredje avsnittet av påskföljetongen för oss tillbaka i kyrkohistorien, till den första prästvigda kvinnan att predika i Svenska Kyrkan, om ensamheten i kampen, och om Jesus insikt att de som först ropade Hosianna senare skulle ropa efter korsfästelse.

Se vi går upp till Jerusalem. När jag hör den vemodiga psalmen kommer jag att tänka på Anna Howard Shaw, känd samhällspionjär och rösträttskvinna i 1800-talets USA. Hon var läkare, präst och medborgarrättsaktivist. Anna Howard Shaw har också gått till kyrkohistorien som den första prästvigda kvinna som predikade i en svenskkyrklig gudstjänst. Det var år 1911 i Gustav Vasa kyrka vid Odenplan i Stockholm.

Anna Howard Shaw såg som sin uppgift att vara samhällsförändrare. I hennes brev och föreläsningar blir det tydligt att hon tolkade sin demokratiska kallelse i ljuset av Jesu liv och lidande. Hon inspirerade tusentals andra, i synnerhet kvinnor, att inte vara rädda utan göra detsamma. En käpphäst för Anna Howard Shaw var att personer som hon själv, besjälade av att utföra ett genomgripande förändringsarbete i samhället, måste lära sig att leva utan andra människors sympati. Den som förändrar innevarande ordningar kommer inte att bli älskad.

Människor som ger sina liv för att andra skall leva, måste lära sig att stå ut med omgivningens otacksamhet och sin egen ensamhet. Deras hjärtpunkt kommer att bli deras smärtpunkt; deras intentioner kommer att missförstås, deras ansträngningar kommer framstå som obegripliga. De kommer att bli svikna av sina vänner och familjer. De kommer att stå ensamma i kampen. De kommer att bli som Jesus, allihop. Övergivna av alla. Pionjären Anna Howard Shaw lär oss att inte förväxla popularitet med kärlek. Lär oss att leva våra liv inifrån och ut istället för tvärtom. Liksom att inte förväxla yttre bekräftelse med inre.

Se vi går upp mot Jerusalem. Jag återvänder till berättelsen om intåget vidrörd av det vemod som finns i psalmen. Nynnandes läser jag nu fram den mörka skugga som drar mellan de stojande människorna i den palmbladsviftande folkmassan. Psalmen frågar oss Vem vill den smärtfyllda kalken smaka?

Det är kärleken som driver Jesus, och det är den utgivande kärlekens gravitation som gör att människorna söker sig till honom. Men vem, vem förutom han själv är beredd att stå kvar i kärleken när den kräver sitt pris? Hur många av dem förstår att man inte ostraffat riktar en skrattspegel mot de mäktigas ansikten, att repressalier är att vänta? För Jesus är hjärtpunkten är också en smärtpunkt. För Jesus är kärlek också kamp. Mitt i utvaldheten hotar den stora ensamheten. Och han anar, ja, han vet, att han snart kommer att möta en outsäglig utsatthet. Palmsöndagen påminner om denna fasansfulla erfarenhet. På vägen upp mot Jerusalem drabbas Jesus av insikten om att folkets entusiastiska ”hosianna” kommer att bytas mot fientliga ”korsfäst”…

Läs den sista delen av påskföljetongen imorgon!

Ewa Lindqvist Hotz

Comments on this entry are closed.