Berättelsen om Jesus är berättelsen om en Gud som inte kan komma på något annat sätt att förlåta den mänsklighet han skapat än att låta sig födas som människa och bli ihjälplågad. En bisarr berättelse i ordets alla bemärkelse och ingenting att hålla i handen när åskan går.

Däremot uppskattar jag (förstås) det här avsnittet:
”Om vi skulle följa Karl Barth, den kanske största evangeliska teologen på 1900-talet, och fråga honom: ”varför ska kyrkan arbeta mot antisemitismen? Varför ta ställning för det judiska folket?” Då skulle han svara att det är för att Jesus själv var jude. Vi har en särskild förpliktelse gentemot det judiska folket.

Om vi ställde samma fråga till Dietrich Bonhoeffer så skulle han istället svara: Jo, därför att judarna är människor. Full stop.”

Kristen humanism!