Många har upprörts över den hätska debatten om omskärelse av pojkar. I helgen publicerade Bengt Westerberg ännu ett inlägg där han kräver förbud. Prästen Anna Karin Hammar har upprörts över Bengt Westerbergs inlägg och skriver i Teologifestivalsbloggen att hon anser att Westerberg bör avgå som regeringens utredare om tolerans och främlingsfientlighet. Hammar har skrivit ett brev till integrationsminister Erik Ullenhag som vi här publicerar.

Uppsala 22 april

Bästa Erik Ullenhag!

Jag vill tacka dig för ditt rättrådiga ingripande i den s.k. manliga omskärelsedebatten och att du så tydligt gick ut med att staten inte tänker föreslå några förbud mot manlig omskärelse.

Efter en tids tystnad, då jag hoppades att debatten skulle klinga av, har nu regeringens utredare kopplad till toleransfrågor tagit till orda igen, på newsmill i går och tydligen även i tidskriften Sans. Han fortsätter att driva att religiösa minoriteter bör tänka om, dvs han fortsätter att argumentera för ett förbud. Det är förstås Bengt Westerberg som jag avser och jag ber er att läsa hans text mycket noggrant.

Enligt min mening finns det en bristande insikt om och respekt för religiös mening som tyder på en religiös tondövhet som är oacceptabel av en person som ska ha förståelse också för religiösa synpunkter och meningsfrågor. Det finns också ordval som anknyter till mera klassisk antisemitisk diskurs.

Jag anser att Bengt Westerberg inte är en lämplig utredare av det mångkulturella samhällets behov av respekt och tolerans. Skälen är framför allt att vårt nya pluralistiska samhälle kräver en företrädare som kan fungera för alla i samhället. En sekulär stat måste kunna kommunicera med både religiösa och icke-religiösa så att alla känner sig respekterade och förstådda på sina egna villkor. Det mångkulturella samhällets stat ställer nya krav på staten att kunna förstå och förmedla mellan synpunkterna från olika grupper.

Alla måste inte kunna allt. Men alla som står i statens tjänst i det mångkulturella samhället måste vara medvetna om sin egen oförmåga på ett sätt så att denna inte skadar andra. Då kan andra släppas fram som saknar de förståelser man själv saknar.

Jag anser att Bengt Westerberg inte förstår sin egen brist på förståelse utan framhärdar i att driva en partikulär åsikt (åsikten att omskärelse av spädbarnspojkar bör förbjudas) som vore den universalistisk. Jag menar att det är en klassisk utilitaristisk ståndpunkt där högsta lycka är att inte tillfogas smärta. Det är en mycket hedervärd synpunkt på många sätt men det är omöjligt att avgöra för andra vilken smärta de är beredda att genomgå för att det ska upplevas som en meningsfull smärta. Det finns vad jag förstår inte något samhälle som inte tar på sig smärta i någon form. Det man inte har förståelse för är smärta som man upplever som meningslös. Meningsfull smärta bejakas av alla kulturer och samhällen även om alla också försöker att minimera smärta.

Jag ber er att ännu en gång läsa Westerbergs senaste text och att konsultera företrädare för judar och muslimer i vårt land om de har förtroende för det sätt som deras sedvänjor beskrivs. Har de inte det menar jag att staten inte kan fullgöra sina skyldigheter i ett mångreligiöst och mångkulturellt samhälle.

Med varma hälsningar!

Anna Karin Hammar
Stiftsadjunkt för själavård, Uppsala stift, Svenska kyrkan

Kopia: Minister Birgitta Ohlsson