Freden börjar i vänskapen

Referat från Befriande Teologiskt Forum, imam Othman Al-Tawalbehs föreläsning ”Freden börjar i vänskapen”. Othman arbetar på Fryshuset med projektet Tillsammans för Sverige.

Jag är från början islamolog och har studerat Islams många begrepp. Dawa kan sägas motsvara den kristna missionen, men har tolkats till att inte handla om att missionera för religionens skull, utan för mänsklighetens skull. Att vi ska predika gemensamma värderingar som kan vara ett ställe för alla människor att känna sig hemma med.

Men jag nöjde mig inte med att bli islamolog, utan läste vidare och tog en masterexamen i profetens traditioner. Där har jag forskat om 4000 hadither, små berättelser med anknytning till profeten. 1999 ringde min morbror och berättade att det fanns en trevlig församling i Helsingborg som behövde en imam.

Han hade egentligen andra planer med förhoppningar för en post i ministeriet i Jordanien och kunde därför inte åka själv, så jag åkte istället. Jag visste inte så mycket om Sverige, så jag googlade och blev lite ängslig över vad jag lärde mig. Hur ska man klara sig när man kommer från Jordanien och kommer till det kalla Sverige?

Jag kom till Helsingborg och där träffade jag min nuvarande fru. När jag kom till Sverige hade jag läst en kurs om Islam i västerländsk diskurs, om hur den framställdes som kvinnoförtryck, hur terrorism och annat framhålls som ofta präglar medierna och människors uppfattningar.

När kag kom till Helsingborg så började jag att se min religion med andra ögon. Det var inte bara en fråga om texten och hur jag agerar i min kontext. Religion hanteras lite som att man har en hobby här i Sverige. Det är inte riktigs så att man säger ”jag är troende, och min tro är en del av mitt liv”. Det är inte helt självklart. Då kom kulturkrocken – hur ska jag formulera mig för att bli förstådd? Jag måste förstå koderna i det svenska samhället. Språket är inte bara till för att man ska tala, det är också en bro som ska bygga en väg mellan två individer, eller två nationer.

Nyckelordet för att man ska kunna förstå allt i denna nya kontext, det handlar om att kunna leva djupare tillsammans. Freden börjar i vänskap. Jag har träffat majoritetssamhället mer än minoritetssamhället, och lärt mig mer om de kulturella koderna. Det är en resa som fortsätter ännu.

Jag vägrade att be i moskén i Helsingborg när jag såg att kvinnorna i moskén hade ett separat rum som var sämre än männens, där de bara hade en teveapparat för att kunna se imamen. Då kunde de väl lika gärna be hemma framför teven? Detta skapade självklart kritik om att det kommit en imam som ville ändra strukturen och det som de var vana vid. Men går man tillbaka till profetens tid var det alltid samma ingång, utgång och bönesal för män och kvinnor. Det är muslimerna som själva har ändrat på detta i efterhand.

Det blir lite svårare för mig att genomföra min uppgift här, inte bara som religiös ledare, utan jag tror också att jag har ett budskap till det svenska samhället, att vi måste förstå varandra.

Jag mådde dåligt i början på grund av alla fördomar som fanns. Efter den elfte september blev jag intervjuad av Helsingborgs Dagblad och jag sade då att jag råder svenska folket att se med kritiska ögon på mediernas rapportering om Islam den närmaste tiden. Och journalisten formulerade om detta till att handla om en imam som kommer hit och säger åt ”oss svenskar” vad vi ska tycka.

Koranen är den första källan till lagstiftning i Islam, sedan har vi Sunna, som är traditionerna. Där finns det tre kategorier som är viktiga att känna till: Vad profeten sagt, gjort och godkänt. I koranen finns 6632 verser. Det som är relevant att nämna är, att av dessa verser handlar en tredjedel om Den Andre. Om judendom, om Moses och torah, och historiska perspektiv på dessa. Det handlar också om kristendom, om Jesus och Maria.

Den nittonde suran som heter Mariasuran, talar om hur Maria blev gravid, att Gud blåste sin ande i henne. De bibliska och koranska texterna stämmer till 100%. Koranen skiljer sig dock på en enda punkt, där det står att Gud säger till Maria att hon ska avstå från att tala om vad som hänt. När folk kommer och anklagar henne för att ha fått ett barn utanför giftermålet så pekar hon på Jesus som redan som spädbarn talar: ”Jag försvarar mig och min mor. Jag är ett sändebud från Gud som kommer med ljus till folket.” Detta mirakel finns i koranen, men inte i bibeln.

Det finns också många texter om ateister, om avgudadyrkare och så vidare. Men vad är det då som koranen vill berätta om alla dessa Andra? Signalen är att dialogen är viktig för oss människor. Det finns texter som självklart är svåra i koranen, liksom i bibeln. Men jag nämner nu de fundamentala texterna som är basala för Islams grund. Precis som i alla religioner finns det tyvärr andra röster också, extremister och fanatiker. Jag vill poängtera att jag inte står här och predikar Islam nu, utan jag talar om hur vi kan bygga fred människor emellan.

Koranen talar om ur Gud skickat Adam som ställföreträdare för att få fred och ordning på jorden. Den säger att Gud skapade människorna som man och kvinna, och det var ett sätt att ge kvinnan en mänsklig rättighet i en tid när kvinnor knappt hade rättigheter alls, när flickebarn grävdes ner i marken levande för att de var av fel kön. När koranen säger ”vi har skapat er som en man och en kvinna och delat er i folk och stammar, för att ni ska lära känna varandra”. Versen handlar om människosläktet. Det första steget mot vänskapen är att lära känna varandra.

Koranen svarar också tydligt på frågan varför Gud inte har gjort människorna till ett enda trossamfund redan från början. Den säger att hade Gud velat det så hade han gjort det så, men det var inte hans vilja. Gud tänkte på mångfalden, och hade den kulturella och religiösa mångfalden som sin tanke när han skapade människan.

Adam representerar början på hela människosläktet. Han är ställföreträdare för Gud, och det är därför allas vår uppgift att leva tillsammans, att skapa fred och ordning på jorden. Det står i Koranen: ”Låt den tro som vill tro, och låt den som inte tror låta bli att tro.” Det är en liberal hållning.

Dessa fina verser skadas av några hadither som säger att den som lämnar religionen skall dö. Men om man skall prioritera och förstå islam måste den koranska texten komma först, och om hadithen krockar med koranen så är hadithen inte giltig.

Det finns delvis textens skola: Salafister och wahhabister som predikar radikal islam och bara tittar på texten. De menar att texten måste förstås bokstavligt, och annars finns inte religionen Islam. De kritiserar oss musliemer i väst för att ”leka med religion”. Men sedan finns det kontextens skola, som tvärtom säger ”nej, vi har en grund, en religion som inte är fast bestämd i alla artiklar.” Det finns ett bestämt område där vi måste vara överens, och det är det metafysiska, om guds existens, vissa viktiga trosartiklar och givetvis Islams fem grundpelare om allmosan, pilgrimsfärden, bönetiderna, fastan och trosbekännelsen.

Islam har alltid anpassat sig till olika miljöer. Texter från tusen år tillbaka kan inte gälla bokstavligt i Sverige år 2012. Annars dör religionen ut och bara fanatism återstår. Om man ser religionen som ett färdigt objekt får man ett ”vi och dem”. Ser man sin identitet som en process som vidareutvecklas tillsammans med andra människor, finner vi att det viktiga är att vi skall må bra.

Hur tolkas ordet Islam? Den centrala definitionen är frid, fred och friskhet. Gud vill att människan ska må bra. Vi måste ha en intern frid, förmågan att vila på och i någonting, som man kan tro på. Annars kommer man att må dåligt. Jag måste också ha ett motiv för mitt liv som ger mig en förmåga att skapa harmoni, något att pröva mina gärningar mot i en inre dialog.

Sedan för att också skapa en extern fred talar vi med varandra som individer. Det finns alltså den yttre nivån och den inre nivån. Det måste poängteras när vi talar om vänskap och fred. Det finns massor av texter om att Gud ville att människan (inte bara muslimen) ska må bra.

Hur blir det när det handlar om vissa texter som är svåra? Att kvinnan ska tiga i guds hus, som det står i bibeln, till exempel. Hon får inte vara lärare. Så förblev det ända till 1960 i Sverige. Men man har gjort en kontextuell tolkning för att människan ska må bra också här, idag.

När vi talar om frid, fred och friskhet så är det den psykiska och fysiska friskheten vi talar om. Detta är det centrala, oavsett vad det står i andra texter. Det är min religion, min Islam.

Jag samtalade en gång i en paneldiskussion tillsammans med ordföranden för Humanisterna. Jag fick 25 frågor i jämförelse med Islamologen Jan Hjärpe som fick 2 frågor. De började alla med något i stil med ”ni är terrorister, ni är kvinnoförtryckare, etc”. Jag svarade att ni har nog valt fel imam. Detta ingår inte i mitt koncept av Islam, ni får bjuda in Bin Laden istället.

Vi måste kunna prata om både frihet till och frihet från religion. Den som inte är hemma i en religion och inte tror på trons grunder, där säger koranen tydligt att de som inte tror måste få låta bli detta. Den hållningen är en väg till vänskap och fred, respekt och tillit. Jag tror inte att en religion ska användas för att förtrycka någon.

Projektet Tillsammans för Sverige är skapat i tillit, och vi arbetar med alla trosinriktningar där vi fokuserar på att vi är i Sverige, vi har ett kamratskap och en tillhörighet, och vi ägnar oss inte åt gränsdragningar. Det finns ju så många likheter, det framkommer hela tiden i vår dialog.

Jag vill avsluta med en text ur koranen. ”Den goda handlingen och den dåliga handlingen kan inte ställas sida vid sida. Jaga bort den dåliga handlingen med en bättre. Den som var din fiende kan bli din närmaste vän.”