Karin Nyberg Fleisher
Karin Nyberg Fleisher skriver om den rosade boken Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz, av Göran Rosenberg.
”Ett stort svart hål i mitt förflutna”, så säger författaren själv om vad som drev honom att gräva i historien och skriva boken om sin pappa och hans väg till Södertälje. Hålet måste på något sätt fyllas igen.
Boken har väckt enorm uppmärksamhet. Första upplagan tog slut på ett par veckor. I ABF-huset på Sveavägen ringlade köerna till det första samtalet kring boken, två dagar innan den skulle ligga på bokhandelsdiskarna, och vi som var där fick flytta från den bokade salen till ABF-husets största. Tv-soffor och radiointervjuer. Recensenterna och kommentatorer lovordar och jag kan bara instämma.
Huvudpersonen är den man som kom att bli Görans far, David Rosenberg. Från Łódź och Auschwitz, via slavarbete i Büssings fabriker i Braunschweig, kommer han så småningom, med hjälp av Röda Korset till Sverige. 1947 kliver han av tåget i Södertälje. Även Hala, den kvinna som kom att bli Görans mamma, överlever Auschwitz och kommer till Sverige. Här återförenades de och 1948 föds en son som får namnet Göran, för att han skulle smälta in i det nya samhället. I Södertälje, en expanderande industristad, präktigt folkhemsk, med framtidsutsikter för många men inte för pappa Rosenberg. Han steg av på fel station, säger författaren.
Stilen i boken är avskalad, enkel och lätt att läsa. Språket är vackert. Det är en hjälp när man försöker ta in den verklighet författaren vill att vi ska komma nära. Han bemödar sig att inte krydda med en massa känslor och tankar och funderingar. Han säger själv att han bara vill nagla fast, det här hände, det här hände. Han är noga med fakta, så långt in i minsta detalj som det är möjligt. Han beskriver utförligt sina undersökande resor på små vägar, både i faderns hembygd och när han följer faderns väg mellan de olika helvetena. Och hela tiden för han ett slags samtal med fadern. ”En du-bok, i presens”.
Det som berättas går knappast att ta in. Det är ofattbarheten som präglat hela utrotningsstrategin, säger författaren. Ofattbar, systematiserad ondska. Var det överhuvudtaget möjligt för en jude att överleva kriget? Ofattbarheten präglar också våra reaktioner efteråt. Sedan – det skulle ju bli så bra i Södertälje. Här skulle den lilla judiska familjen få en möjlighet att läka och att börja på nytt. Men om omgivningen inte förmådde se, ens styckevis och delt, vad judeutrotningen inneburit, inte ens försökte ta över den insikten och erfarenheten – då försvåras läkningsprocessen högst avsevärt.
Rättegången mot Anders Behring Breivik ger en sorts relief till min läsning av Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. Bilden av den noggrant planlagda systematiska ondskan, som fått sin näring ur en helt förvriden ideologi, vars konsekvens är att några har rätt att utrota andra, som alltså inte skulle ha samma rätt att leva.
Åter till ABF-huset på Sveavägen. När Bengt Göransson (f.d. kulturminister) avslutningsvis tackar författaren för hans insats, säger han – påtagligt berörd – att det här var som en predikan. Konstaterar snabbt att ordet predikan känns lite konstigt i hans mun och i relation till just Göran Rosenberg så han lägger till: ”ja, en predikan som den borde vara – uppfordrande!”
Karin Nyberg Fleisher
Comments on this entry are closed.