Varje vecka publicerar Seglora smedja en bibelmeditation av Arne Carlsson, i samarbete med Uppsala Missionskyrka.
Vecka 21,2012
”Låt oss bygga en stad, med ett torn som når ända upp till himlen. Vårt namn blir känt, och vi slipper vara skingrade över hela jorden…”
1:a Mos. 11:1-19
Reflektion
Förmågan att rymma tankar och erfarenheter som överskrider våra egna begrepp är en märklig egenskap hos det mänskliga medvetandet. Ofta har dessa erfarenheter förmedlats genom myter. Berättelsen om Babels torn är en sådan mytologisk berättelse där människans förmåga att bygga ett torn som når ända upp till himlen slutade i katastrof. Inspiration till myten hämtades säkerligen ur samtidens största och mest lysande stad med sina hängande trädgårdar, jättelika portar och marmorklädda gator. Mytens innebörd däremot var säkerligen som alla myter ett försök att beskriva psykets dunkla regioner och människolivets mera svårfångade, förbryllande och tragiska aspekter. Berättelsens yttre ram var någonting som i någon mening hade ägt rum en gång men dessutom alltid äger rum.
Att det stolta Babel i vår tid består av en rad ruinkullar är inte så märkligt, många stora civilisationer som har utstrålat storhet, makt och överflöd har fått se sina kulturella manifestationer förvandlas till arkeologiska kvarlevor. Det är inte så länge sedan vi kunde se Leonid Brezjnev med orörlig min vinka till militärparaderna för ett till synes oövervinnligt Sovjet. Med lika orörliga miner paraderar ledarna i västvärldens rikaste länder på de ständiga krismöten som skall lösa den ekonomiska krisen, den skuldkris som tar från dem makten att bygga ett finanspolitiskt Babels torn med ständig tillväxt. Medan marknadsekonomerna talar om ”stålbad”, och försöker se ut som om allting är i sin ordning, börjar medvetandet sprida sig om att krisen som började 2007 är betydligt större och att en globaliserad världsekonomi är i obalans.
Comments on this entry are closed.