När bloggen Kristen Opinion och dess präster lyfter fram antisemiter och islamofober är det dags att reagera, menar Seglora smedja.
Vi har med stigande förvåning följt bloggen Kristen Opinions utveckling under våren. De varningstecken som vi kunde skönja i vår granskning i februari har nu, tre månader senare, tyvärr blivit allt tydligare. Vi frågar oss, när är anständighetens gräns nådd?
Den medialt kända prästen och Sensus-medarbetaren Annika Borg lyfte nyligen fram den ökände debattören Mohamed Omar i sin diskussion om imamers ansvar i Sverige. Sedan Omar gjort avbön från Islamismen är han tydligen välkommen in i värmen igen enligt Borg, fastän han inte på något sätt har backat från sina många antijudiska uttalanden och aktiviteter.
Omar var tidigare en uppskattad deltagare i det offentliga samtalet, men 2009 bytte han fot och kom ut som radikal islamist och antisemit. Sedan dess har hans blogg varit ett viktigt nav för svenskt hat mot judar och judendomen. Konspirationsteorier och hätska angrepp har avlöst varandra. Den mycket kontroversiella och antisionistiske Lars Adelskogh (som enligt historikern Rasmus Fleischer var en av de drivande krafterna bakom den nazistiska sajten Metapedia) är en återkommande gästskribent. För bara två veckor sedan publicerades han igen på Omars blogg med en lång utläggning om judars historiska ondska. Omar samarbetar även med bland andra antisemiten Ahmed Rami, vars Radio Islam har publicerat listor på svenskar med judisk bakgrund, som flitigt används av nazister.
Vi bekymras över att de verksamma präster och den kyrkoherde som driver Kristen Opinion uppvisar en sådan oförmåga att se de större sammanhangen. Enskilda sympatiska citat kan de flesta prestera, men en hederlig samhällsdebattör vet att sätta dem i ett större sammanhang. Att okritiskt lyfta fram Mohamed Omar i en debatt mot Islam är häpnadsväckande och potentiellt farligt. Därmed ger Kristen Opinion legitimitet åt främlingsfientlighet.
Vi har också tidigare skrivit om bloggens uttalade stöd för sverigedemokraten och prästen Helena Edlund. Detta stöd har förstärkts när de nu på sin nystartade debattsajt ”Churchmill” väljer att publicera de artiklar av Edlund som inte Kyrkans Tidning ville publicera under den pågående identitetsdebatten (tidningen publicerade flera inlägg av Edlund). På bloggen gör de återkommande reklam för Edlunds artiklar och tar henne i försvar gentemot Kyrkans Tidning, som de menar har ”censurerat” Edlund.
En ordinarie ledamot i Pressens Opinionsnämnd som Annika Borg har givetvis klart för sig vad ordet censur betyder. Det är inget som en tidningsredaktion ägnar sig åt när de gör sina publicistiska överväganden, utan något som en överhög stat bedriver mot sina medborgare. Genom att ändå använda ordet censur haussar man medvetet Edlunds underdogposition, trots att denna SD-debattör redan var den som synts mest och hade satt agendan för identitetsdebatten i Kyrkans Tidning.
Skulle Kristen Opinion publicera en artikel från vem som helst på sin sajt? Det tror vi faktiskt inte. En publicering skänker inte bara legitimitet åt en enskild åsikt, utan liksom i fallet med Mohamed Omar ovan skänker den även legitimitet till individen som framför dem. Bloggen sänder ut en tydlig signal om att Edlund skulle vara en debattör att ta på allvar. De menar till och med att Kyrkans Tidning ska kritiseras för att de inte släppt fram allt som Edlund velat få publicerat.
Kristen Opinion deltar därmed i det stora restaureringsarbete av den sverigedemokratiska ideologin som en gång inleddes av Jimmie Åkesson och hans klick av försvurna. Detta parti, vars putsade, civiliserade fasader ständigt spricker, söker med ljus och lykta efter nya vägar in i de fina salongerna, och deras främsta vapen har alltid varit offerstämpeln och de inlindade formuleringarna. Dessa metoder har prästen och SD-aktivisten Helena Edlund nyttjat flitigt i sina artiklar, och nu får denna högerextrema strategi alltså draghjälp från prästerna Annika Borg, Johanna Andersson och Christer Hugo. Det är djupt bekymmersamt.
Vi måste som kyrka göra allt som står i vår makt för att inte delta i normaliseringen av de bruna krafter som växer i styrka i dagens Europa. Kristenhetens och Svenska kyrkans tveksamma historia vad gäller antisemitism och grumlig nationalism gör att vi har än större ansvar i dag att tydligt ta avstånd från allt vad antisemitism, islamofobi och främlingsfientlighet heter. Det kräver att vi vågar lyfta blicken från det specifika och se det större sammanhanget.
Våra handlingar och de debatter vi väljer att driva får oundvikligen konsekvenser. Detta vill tyvärr inte Kristen Opinion kännas vid – istället bemöter de nu alla sina kritiker med retoriska anklagelser om nätmobbning och censur. Utifrån det ofta nedlåtande och tillspetsade språkbruket är det uppenbart att det inte finns någon verklig vilja till dialog: Agendan är istället att skandera det egna budskapet om Islams förkastlighet med alla till buds stående medel.
Seglora smedja undviker av princip att gå i polemik med debattörer som ägnar sig åt personangrepp och förklenande retorik. Därför har vi valt att lämna Kristen Opinions ständiga hackande på Seglora smedja därhän. Men när antisemiter och islamofober ges utrymme och hålls fram som föredömen, då är anständighetens gräns nådd. Fler än vi borde reagera.
Seglora smedja
Jag är inte högerextremist.
Jag är inte SD-aktivist.
Jag är inte islamofob.
Sluta beljuga din nästa.
Men Ewa och Helle, allvarligt talat…? Det här kan inte läsas som något annat än ett desperat skrik i falsett för att försöka få bort uppmärksamheten från granskningen av er själva, ett stycke plump medial taktik. Som försök att vrida bort uppmärksamheten från den idag publicerade översikten av er och Smedjans verksamhet blir det ju bara löjligt, trots all sin gemena smutskastning. Är det inte dags att börja ta lite verkligt ansvar för vad ni säger och skriver nu? Om ni gör det – alltså tar ett verkligt ansvar för vad ni publicerar – så är det väl ändå inte rimligt att ständigt kasta nazist-klistermärket på allt och alla som uttrycker åsikter eller ståndpunkter som står i motsats till era? Eller menar ni på allvar att de av oss som inte alltid håller med er per definition är främlingsfientliga extremister? Menar ni verkligen det, på riktigt? Det är svårt att förstå det här plötsliga utbrottet på annat sätt. Eller så är det bara ren kvällstidningstaktik – ropa högt och peka så att folk ska titta åt ett annat håll. Med detta har ni tydligt – igen – visat att den där granskande översikten av Smedjan i allra högsta grad är både viktig och relevant. För är det verkligen sådant här Svenska Kyrkans stift och församlingar ska vara med och finansiera? Och för övrigt, vad hände med det till prästämbetet knutna pastorala ansvaret?
Nej, nu blir jag ledsen. Det här ordkriget mellan Seglora Smedja och Kristen Opinion leder ingenvart. Kan inte kontrahenterna ta och hyra en paintballarena och göra upp en gång för alla? Eller följa Åke Bonniers exemplariska exempel – han gick in i en öppen debatt med Annika Borg där han aktivt försökte förstå och lyssna, samtidigt som han var tydlig med sin ståndpunkt.
Jag går gärna in både på SS och KO, för att ta del av teologiska funderingar om den kristna synen på invandring, läget i Burma, jämställdhet osv. Att jag inte alltid håller med är en fördel, vem vill strykas medhårs hela tiden? Men de här höger- och vänsterkrokarna er sinsemellan får mig att fundera på att leta efter andra vattenhål.
Det tycks mig som att ni är rätt lika, ändå. Båda säger ni att ni inte velat gå i svaromål emot de där fulingarna, som hela tiden hoppar på er. Jag anser också att det ni blir uppbragda för hos motståndarna är något ni gärna själva ägnar er åt. Som exempel:
Identitetsdebatten tolkade jag som att SS var positiva till dialog med muslimer. Något jag håller med om, SvK bör kunna tala fritt och öppet med muslimer, mormoner, missionsprovinsen och andra konservativa grupper. KO var emot detta; varför umgås med kvinnohatande böghatande bakåtsträvare? Tja, en orsak kan ju vara att man i Jesu efterföljd skall umgås med en och annan syndare. Eller att man ser sig själv som en syndare, bjälken i ögat, kasta första stenen, osv.
Sen vänder vi på steken. KO citerar en muslim, rätt extrem sådan också. Och SS blir upprörd. Men vänta nu – om man inte ens får citera en muslim, då bör man väl inte få ha dialog och fira gudstjänst med dem heller? Och efter Uppdrag Granskning häromveckan är det väl ingen som tror att imamerna är särskilt progressiva överlag?
Och sen vänder vi på steken igen. KO blir upprörda över att SS blev upprörda över Mohamed Omar-citatet. Samtidigt som KO själva några blogginlägg tidigare blev upprörda över att en biskop tryckte på en gilla-knapp på facebook.
Så till slut får jag ställa mig frågan – skall jag ta någondera sidan på allvar när ni pratar om något allvarligt?
Jag håller med er. De låter tex. Lisa Abramowicz berätta om Israeliska arabiska kristna citat”Israeliska arabiska kristna är i genomsnitt mer välbeställda än israeliska judar. ” slut citat ur http://blogg.passagen.se/kristenopinion/entry/kristna_i_israel
Hon är inte en person med trovärdighet att skriva om palestiniers situation , jag skrev att jag besökte de kristna palestinier i Nasaret 2008 och de ger själva en annan bild av deras situation. Ingen kommetar från skribenterna till min ”sågning ”av artikels trovärdghet
Det handlar inte bara om att ett motstånd mot islam, utan även mot de inom SvK som inte är exakt luthersk renläriga enligt de definitioner som fastslagits av ”kristen opinion”. Då ägnar man sig åt att uttrycka sig nedsättande och förlöjligande om de personerna. Om någon hade uttalat sig på samma sätt om personerna bakom ”kristen opinion” så hade vi fått läsa indignerade inlägg om nätmobbing och sabotage av samtalsklimatet.
Lite underligt är det allt…..
Till Patrik P: Det är ingen som helst undanmanöver. Vi reagerar på det vi läst hos Kristen Opinion. Den sk översikten av Seglora smedja som du refererar till publicerades i går, inte i dag och inte av Kristen Opinion. Den är gjord av två bloggare och är som vi ser det en gedigen genomgång av vår verksamhet och finansiering (om än med en hel del sakfel) – något som kan läsas i våra årsredovisningar och som både revisorer och länsstyrelser granskar varje år då vi är en stiftelse. Att somliga inte gillar det vi gör och står för eller vill ha en annan kyrka där fria tankesmedjor inte ryms är något vi får leva med.
Vi är mer bekymrade över den växande främlingsfientligheten.
Du skriver att vi ständigt kastar nazist-klistermärket på allt och alla som uttrycker åsikter eller ståndpunkter som står i motsats till våra. Det gör vi verkligen inte. Om dina påståenden ska kunna uppfattas som seriösa får du belägga dem med citat.
Vi har reagerat på en mycket konkret debatt som pågick halva hösten i Kyrkans tidning och som sen har levt vidare i bloggar som Kristen Opinion. Vi räds den framväxande främlingsfientligheten i dagens Europa och kommer aldrig att tiga då människovärdet är hotat.
Ett av problemen med debatten som det ser ut idag är att man lite på varsina håll väljer att missförstå. En av dessa missförstånd är ju att säga att smedjan sagt att någon inspirerats av ex Breivik eller att någon är nazist. Det har jag aldrig sett. Utgångspunkten är ju att terroristen Breivik inte uppstår i ett vakuum utan att en (kanske sjuk) människa givetvis som vi alla positionerar sig i samhällets klimat. Då har var och en ett ansvar att gränserna inte suddas ut mellan sunt och osunt. Distinktionen är omöjlig göra objektiv, men man kan ta historien till hjälp. I hela identitetsdebatten har jag aldrig sett någon anklagas för att vara nazist.
Wisti
Nu förstod jag inte riktigt andemeningen. Vad är sunt och vad är osunt? Att tro på sagor eller att försöka ta reda på vad som är sant?
Vad gör Breivik i den här debatten?
Historien tas alltid till hjälp när det passar…Galilei eller Hitler. Påven eller pedofiler. Det den här debatten saknar är vuxna.
Jag menar i korthet att på samma sätt som vi inte kan läsa den sk Lasermannen utan att förstå vilka strömningar som fanns i samhället då med tex Ny demokratis främlingsfientliga tivolipolitik vilken hade föregåtts av ett decennium av flera nystartade naziströrelser i Sverige, kan vi heller inte se Breivik eller Mangs utan att diskutera att SD blir ett alltmer etablerat och rumsrent parti. Det är ju varken väldigt kontroversiellt eller originellt att ställa frågan- hur hänger detta ihop? Har vi sett det förut? Det är ju givetvis en fråga som enbart kan leva i dialog. Vi är ju dock alla överens om (förutsätter jag) att vi vill motverka främlingsfientlighet och inte mata de mörka krafter som finns i oss alla.
Helle: Vilka är dessa ”en hel del sakfel” som du menar finns i granskningen? (För övrigt har du fel i att det är två bloggare som gjort den. Det är förutom bloggarna Sofia Lily Jönsson och Carolina Johansson även Gabriel Fjellander som står bakom den. Den sistnämnde har ingen egen blogg vad jag vet. En mer korrekt beskrivning hade varit ”tre kyrkligt aktiva lekmän” eller dylikt)
Kommer ni på något sätt att bemöta själva kritiken i granskningen eller nöjer ni med att lite svepande säga ”Att somliga inte gillar det vi gör och står för eller vill ha en annan kyrka där fria tankesmedjor inte ryms är något vi får leva med.” och på dylikt sätt vifta bort kritiken?
Jag menar nog att debatten handlar om något mycket större och viktigare än några ”höger-vänsterkrokar” mellan Seglora smedja och KO. Att i det läget säga ”nu ska ni ha vara snälla mot varandra” är som när föräldrar vill tillrättavisa sina barn. Det ”höga tonläget” från SS tolkar jag som att man vill varna för en mycket farlig främlingsfientlighet som växer fram i hela Europa, men som KO och även andra tycks ha svårt att ta till sig på alllvar och därför inte heller förstår kritiken. Och jag upplever det nästan som att SS ser sig tvungen att skrika högre och högre för att någon skall lyssna och förstå den växande främlingsfientligeheten. Helena Edlund tillbakavisar att hon skulle vara ”högerextrem” m.m. och det kan jag förstå. Men problemet handlar inte främst om överdrivna beskyllningar mot enskilda personer, och jag hoppas att denna debatt kan ledas in på vad det djupast sett handlar om.
Jag menar att det finns det mycket mer att varna för i den rationalistiska och den besläktade nationalistiska kultur som idag präglar det moderna samhället inkl kyrkan och andra religioner, trots allt tal om multikulturalism. Den starka tron på ekonomisk tillväxt, rationaliseringar och nedskärningar utgör kanske det största hotet mot dem som inte anses passa in i denna ”sköna värld” och stjäl jobb från etniska svenskar.
KO med Annika Borg, Helena Edlund mfl verkar mest bekymrade över den ”kulturradikala vänster” som hotar Svenska kyrkans mer konservativa och traditionella lutherska bekännelse som dess identitet. Det verkar finnas en risk att då även vilja markera gränser gentemot andra religioner för att bevara den kristna identiteten. Och då kanske man heller inte ser någon större fara med SD:s nationalism och främlingsrädsla eller med antipatier mot islamiska elle judiska sedvänjor. Det är nog KO tyvärr inte ensamma om.
Men Svenska kyrkans identitet handlar som jag ser det inte alls om svenskhet och lutherdom utan om att se hela världen med alla dess nationer, etniciteter och religioner, ja hela skapelsen, som Guds egen kropp med olika lemmar i solidaritet med varandra. Det är förstås ytterligt tragiskt om KO och andra tolkar detta som ett uttryck för vänsterpolitik eller som att man inte tar det kristna evangeliet på allvar.
Helle,
Du ryms jättemycket i min kyrka. Där ryms fria tankesmedjor med. Där ryms alla! Det är detta som är svårt för mig med Smedjan: Vissa ryms inte i er kyrka.
Översiktens slutsats och syfte är inte att ni inte får plats – det handlar om att problematisera vad Svenska kyrkan lägger pengar på. Om ni vore en fri, obunden röst som närde er av egen kraft – och inte finansierades av Svenska kyrkan – skulle översikten aldrig gjorts.
Helle: Det är fortfarande lite svårt att tro att det handlar om något annat än medial taktik. Med din gedigna mediala erfarenhet agerar och publicerar väl Smedjan knappast något utan att den mediala taktiken tas i beaktande. Men om du säger att det inte är så stämmer det säkert. Lite konstigt är det ändå att det tog tio hela dagar att reagera och att det dök upp dagen efter publiceringen av en gedigen och kraftfull kritisk granskning av Smedjan. Nåväl, om det ovanstående inte var en rökridå så har vi väl att se fram emot ett bemötande av den kritik som granskningen lägger fram? I granskningen framgår ju tydligt att ett påtagligt fåtal (2!) personer får oproportionerligt stora och ansenliga mängder pengar från både stift och församlingar för att bedriva en från kyrkans ordinarie uppdrag avskild verksamhet. Detta dessutom under oklara förhållanden runt sådant som ämbetsförvaltning, ekonomiska ersättningar, ansvar och uppdrag. Granskningen väcker ju frågor om Smedjan, som till exempel: Vem får betalt för att göra vad och varför? Vem betalar med vilka pengar och varför? Vem har ansvar för vad och vem kan hållas ansvarig för vad inför vem? Men det är väl frågor som får sin belysning när ni öppenhetens och dialogens anda möter de frågor som granskningen väcker, när nu ovanstående artikel inte hade för asvikt att lägga fokus någon annanstans.
Så till klistermärket. Nej, det finns förstås inga stora klistermärken i form av citat där ni kallar någon för nazist rakt av. Men det finns gemena retoriska grepp, försåtliga antydningar och påhittade konstruktioner av kausala samband mellan personer, idéer och företeelser. Och det är i detta de små klistermärkena finns. Det där kan du ju redan mycket bättre än jag. Kvällstidningarnas opinionsjournalistik bygger ju på att behärska alla de verktyg som gör att man får mycket sagt utan att säga det rakt ut, och att dessutom kunna säga det på ett sådant sätt att man inte kan ställas till svars för det. En mångårig medial chefspost har man ju inte utan att bemästra det mediala hantverket. Nå, tillbaka till klistermärkena. Ofta står det ”högerextremist” på dem, ibland står det (lite diskret) ”nazist” på dem. Ofta är de små och antydande, ibland större och tydligare.
Ovanstående inlägg är ett belysande exempel. Du får inget citat men väl ett illustrerande resonemang. Några tentativa axplock: Redan inledningen knyter åsiktsmotståndarna retoriskt till högerextremismens och nazismen adelsmärke – antisemitismen. Borg knyts med ett påhittat kausalt samband, via Omar, till antijudiska aktiviteter vilket förstås leder tanken till högerextremism. Omars verkliga och synnerligen dubiösa förehavanden och hans kopplingar till nazister blir en försåtlig antydan som ska färga av sig på Borg. Ordet ”nazister” följs omedelbart av referensen till ”de verksamma präster och den kyrkoherde som…” – det är kanske mer tekniskt konstruerat än ett retoriskt grepp men med den tydliga avsikten att det diskreta klistermärket ska fästa vid personerna. I avsnittet om Edlund och Sverigedemokraterna är det påtagligt att Borg, Hugo och Andersson ska uppfattas som högerextremister – retoriken är inte varken diskret eller försåtlig utan klistermärket trycks fast med beslutsamhet.
Ett annat ogenerat exempel finns i det famösa inlägget ”Förenklingar ger extremismen näring” av Petter Zachrisson (3 mars 2012). Han avslutar: ”Man kan tycka att det är en metadebatt när personer som Annika Borg och Christer Sturmark äter upp så mycket mediautrymme, men minnet av hur totalitära ideologier växte fram under 1900-talet som ledde fram till folkmord och förtryck får aldrig glömmas bort.” Jo, jag vet att du menar att den var vinjetterad som debattartikel och för en sådan kan inte Smedjan ställas till svars. (Hur var det nu med medial taktik, att få saker sagt utan att behöva ta ansvar?) Men du kräver ansvarstagande av andra och skriver själv ovan: ”En publicering skänker inte bara legitimitet åt en enskild åsikt, utan liksom i fallet med Mohamed Omar ovan skänker den även legitimitet till individen som framför dem. Bloggen sänder ut en tydlig signal om att Edlund skulle vara en debattör att ta på allvar.” Då bör rimligen du kunna ställas till svars på samma sätt för vad Zachrisson skrev. Det korta styckets klistermärke är inte ens retoriskt diskret. Det framgår med all önskvärd tydlighet att Smedjan, med Zachrissons ord, menar att Borg och Sturmark är att betrakta som potentiella förelöpare för den nazism (Vilken annan totalitär ideologi menar han annars?) som ledde till nittonhundratalets mest fruktansvärda hemskheter.
Det finns förstås mer att fördjupa sig i och titta närmare på men utrymmet tillåter nog inte fler exempel. Det kanske räcker som illustration till vad jag menade med klistermärken som i tid och otid kastas omkring. Nu kan du ju förstås avfärda alltihop som nonsens eller säg att det hela bara är missuppfattningar som inte kan eller behöver tas seriöst. Det kan ju också vara så att jag har missuppfattat alltihop och har helt fel i det jag tycker mig se och uppfatta. Men förklara då gärna på vilket sätt jag missuppfattat saker och ting och förklara gärna vad ni egentligen menar när ni använder politiska extremismer i relation till era åsiktsmotståndare.
Avslutningsvis, på E-prizedagen sade du ungefär: ”det finns en sorts förundran i det, att kunna se med Guds blick på tillvaron är att se livet som ett under varje dag. […] Då vill jag också se på mina medmänniskor med den blicken.” Och i det ovanstående skriver du: ”Enskilda sympatiska citat kan de flesta prestera, men en hederlig samhällsdebattör vet att sätta dem i ett större sammanhang.” Det är kanske på sin plats att det där kommer till verkligt uttryck även när ni formulerar er mot dem som inte tycker och tänker som ni gör. Människovärdet som ska värnas tillfaller nämligen dem också.
Vilka är sakfelen, för övrigt?
Maria Küchen skriver om Mohamed Omar i Kyrkans tidning:
http://www.kyrkanstidning.se/kultur/djarva-dikter-fran-en-guds-alskare.
Patrik Pettersson,
nu hoppar jag in och skriver ett svar i Helles ställe. Hon kanske har möjlighet att skriva ett svar själv också senare i veckan, men det är tight just nu eftersom vi faktiskt bara är tre (INTE TVÅ!) medarbetare på smedjan, och eftersom Ewa idag är sjuk fick Helle lov att kasta sig in och ta över hennes predikan i Sofia kyrka idag.
Det är ingen hemlighet att KO länge har kritiserat både smedjan och alla som har stått upp för oss i det offentliga (till och med i det lilla, som till exempel genom en kommentar på Facebook). Vi avstår helst att gå i polemik med dem eftersom deras språkbruk ligger under all kritik. Hugo liknar oss vid politbyrån. De kallar oss kvällstidningsteologer och en propagandamaskin. Om du nu på allvar skriver med syftet att hyfsa debatten så förvånar det mig storligen att KO så fullständigt glider under din radar.
Istället för att producera någon mer principiell kritik gentemot debatten som sådan ägnar du dig åt exegetiska övningar. Du påstår att man eventuellt skulle kunna tänkas läsa vår text som ett försök att stämpla andra med ”nazist” eller liknande. Det uppfattar jag som ett ohederligt resonemang: Det går inte att värja sig mot den sortens spekulationer, eftersom det inte finns någonting konkret att bemöta, bara en möjlig baktanke. Om du försöker utläsa någon slags baktanke i det vi skriver så måste du förstå att det är din högst personliga analys och inte en allmängiltig sanning. Det ”påhittade kausala sambandet” är påhittat av DIG, inte av oss.
För att göra detta extra tydligt kan jag som delaktig författare av texten meddela dig att vi aldrig har tänkt i sådana banor. Vi uppmärksammar beteenden som vi bekymras över, men det är inte vår uppgift att stämpla någon person. Och det skulle vara våra kritiker till heders (för här är du verkligen inte ensam) om de började tillämpa den grundläggande kognitiva färdigheten att skilja på sak och person. I vår tidigare polemik gentemot konstellationen Sturmark/Borg har det blivit väldigt tydligt att dessa begrepp blandats samman just med syftet att kunna inta en åtråvärd offerposition som debatten sannerligen inte föranledde.
Vad gäller Zachrisson kunde hans text säkert formulerats mindre svepande, men jag ser inget principiellt felaktigt i att problematisera den stigande antisemitismen och ifrågasätta hur den påverkas av bland annat Humanisternas höga tonläge under omskärelsedebatten. De historiska paralleller som vi idag ser till 30-talet är många, och det gäller på bred front. Jag är övertygad om att Zachrisson aldrig menade att Humanisterna ensamma var ansvariga för den samhällsutvecklingen, och hade jag vid något tillfälle trott det så hade jag inte heller gett min egen tummen-upp för publicering i mina diskussioner med Helle.
Slutligen, denna granskning. Den kommer inte fram till något som inte redan har sagts i smedjans egna årsredovisningar och verksamhetsberättelser. Den som läser våra verksamhetsberättelser är ju varmt välkommen att fundera över hur mycket de själva tror att det kostar att arrangera allt det som vi har gjort, och formulera en egen skuggbudget. Det är lätt att bara komma och peka på ett belopp och säga ”det är för mycket”. Men för mycket i förhållande till vadå? Alla som vid något tillfälle har hållit i större arrangemang kan ju själva ta och titta på smedjans verksamhetsberättelser och då kommer de nog att konstatera att vi har gett väldigt mycket för pengarna. Vi granskas för övrigt, precis som alla stiftelser, av våra revisorer och av länsstyrelsen.
Varför har vi nu inte bemött denna granskning? Först och främst, vad är det vi ska bemöta? Den skriver i princip av våra egna texter, men formulerar om dem i ett rätt negativt och i min mening spekulativt ljus. Dessutom av en bloggare som i åratal angripit oss, som aldrig funnit en positiv sak att säga om hela vår verksamhet, och bland annat kallat oss ”politruker”, en ”hycklande, självgod, skrytig konstellation av dumhet” och ”som en blåsa i munnen som tungan inte kan låta bli att känna på”. Kom igen, det är inte en seriös nivå på ett offentligt samtal. Det är ju fullständigt uppenbart att åtminstone en av dem som gjort undersökningen hyser ett agg mot smedjan som går långt utöver det professionella, och det är inte meningsfullt att bemöta sådant hat. Haters gonna hate, som det heter på Internet.
Patrik, du använder många ord för att säga att du inte delar Smedjans åsikter i olika frågor. Det är helt okej, men släpp det där med att vi skulle lägga ut dimridåer i någon sorts rädsla för den rapport du kallar granskning som publicerats på en blogg. Det är med förlov sagt rent nonsens. Att vi dröjde några dagar med att kommentera Kristen Opinions bekymmerslösa publiceringar av Helena Edlunds texter och citerande av Mohamed Omar berodde dels på att vi befann oss på konferens i Berlin när vi läste det, dels på att vi var osäkra på om vi alls ville uppmärksamma detta. Vi kände ändå när vi kom hem att det borde bemötas för att det är såpass grovt i våra ögon.
Det lustiga var att vi publicerade vår artikel om KO nästan i samma sekund som KO publicerade sin om oss (vi var cirka tio minuter före dem).
Vad gäller granskningen som du hela tiden återkommer till så är det ju inget som står där som inte redan finns att läsa i våra årsredovisningar och årsberättelser. Seglora smedja har verkat i snart fyra år och vi har hela tiden öppet redovisat vilka bidragsgivare vi har och vad vi gjort för pengarna. Våra stora bidragsgivare som Sensus, Stockholms stift och Sofia församling har varje år konstaterat att vi gör oerhört mycket för pengarna vilket ju också framgår av granskningen. Stockholms stift ger oss ett organisationsbidrag på 150.000 kr/år – det kan jämföras med Katarinastiftelsen som i många år uppbar en heltidstjänst och fick ca 500.000 kr/året.
Sen är det förstås helt upp till församlingar och stiftsfullmäktige att avgöra till vilka organisationer och verksamheter man vill satsa pengar på. För vår del har vi från dag 1 slitit som djur för att få med oss finansiärer inom och utom kyrkan och vi är stolta över att ha kunnat bygga upp en teologisk tankesmedja i kyrkans närhet. För varje konferens/program osv vi skapar behöver vi söka finansiering och allt sker förstås helt öppet. Vi har också en av Sveriges största revisionsbyråer som granskar hur vi sköter stiftelsens uppdrag. Något du bör veta då du ju satt i vår styrelse i Smedjans början.
Du har många synpunkter på mig som person och min mediala bakgrund. Jag betackar mig för att kommentera dig och din militära bakgrund.
Jag kommer alltid försvara din rätt att yttra dig kritiskt mot de sammanhang och de åsikter du inte delar. Förhoppningsvis gör du detsamma vad gäller min och Seglora smedjas rätt att bilda opinion för det vi tror på.
Helle
Olof: Den artikel du hänvisar till publicerades 2008. Omar var mycket uppmärksammad för sin poesi och deltog ofta i kulturdebatten i olika medier fram till att han kom ut som hårdnackad islamist och antisemit.
Helle: Det är självklart att din, min och allas vår yttrande- och åsiktsfrihet alltid ska både värnas och försvaras. Har aldrig varit tal om något annat. Det jag reagerat på – vilket kanske framgår i det ovanstående – är att debatten ofta förts med en personfixering som tidvis passerat anständighetens gräns vad det gäller politisk åsiktregistrering. Förutom det mycket tveksamma i att tillskriva människor politiska åsikter de själva inte påstår sig ha är det oanständigt att offentligen ta heder och ära av människor genom att tillskriva dem extremistiska eller andra förkastliga politiska åsikter. Det är dessutom tämligen kontraproduktivt för den viktiga debatten om hur vårt eget och Europas samhälle är på väg att utvecklas. Förutom det borde det väl finnas åtminstone ett korn av pastoral omsorg och kärleksfylld människosyn kvar även när debattens vågor går höga, eller?
Allas våra bakgrunder och tidigare erfarenheter spelar väl väl roll för hur vi agerar och uttrycker oss. Det är självklart att din gedigna mediala bakgrund spelar roll för Smedjan och dess verksamhet. Det ju t.ex. aldrig blivit någon Smedja utan ditt omfattande nätverk och din trovärdighet som samhällsdebattör. Det står väl bortom alla tvivel att din välgrundade mediala erfarenhet är helt avgörande för driften av den Smedja ni driver. Din bakgrund är därför en viktig tolkningsnyckel för att försöka förstå Smedjan och dess verksamhet.
Det blir ju faktiskt nästan lite humor när du illustrerar min poäng – att det i mediala hantverket som du behärskar till fullo ingår att med små medel få fram en liten negativ vinkel – med ”Jag betackar mig för att kommentera dig och din militära bakgrund.” Att säga något genom att säga att men inte ska säga något om det är ju en klassiker. För visst blir det väl lite suspekt att han som är kritisk mot att Smedjan kallar folk för högerextremister har militär bakgrund! Är han då inte lite anstruken själv? Nå, det är ingen hemlighet att jag gjorde min värnplikt tillsammans med 45000 andra 18-20-åringar för över tjugo år sedan och att jag därefter gjorde utlandstjänst i FNs fredsbevarande styrkor i Mellanöstern och på Balkan. Det är heller ingen hemlighet att jag därför och sedan dess är en bergfast pacifist. Om du vill få de erfarenheterna att få mig att framstå suspekt, ja, då säger det mer om dig än om mig.
Patrik, återigen häver du ur dig saker som att Smedjan skulle föra debatt med en personfixering som passerat anständighetens gräns eller att vi skulle syssla med politisk åsiktsregistrering mm, Det är och förblir osakligt och oseriöst och inte med verkligheten överensstämmande.
Vi kommer inte längre nu verkar det som, så för min del är denna diskussion avslutad. Önskar dig en trevlig sommar!
Helle: Du har fortfarande inte presenterat vilka dessa ”en hel del sakfel” var som du använt som argument för att vifta bort kritiken i granskningen av Jönsson, Johansson och Fjellander. Jag vore tacksam för svar på vilka alla dessa sakfel skulle vara.
När det gäller er ekonomi så nämner ni vad jag kan se inget om alla era bidrag i er årsberättelse på hemsidan. Det är ansenliga bidrag som inte bara, eller ens främst, Stockholm stift ger er utan framför allt Sofia församling. Årets bidrag från Sofia församling lär vara 742.000 kronor. Redan bara bidragen från Stockholms stift och Sofia församling blir i år alltså runt miljonen, men det är som sagt bidrag som ni nämner att inte tydligt skriva om i er årsberättelse. I stället väljer ni att hela tiden försöka framstå som en liten och fattig, fri och obunden, tankesmedja.
Jämförelsen med Katharinastiftelsen är intressant. På Katharinastiftelsen väljer man att inte bara hålla föredrag om ”Den andre” utan där får olika röster komma till tals i verkliga möten. Katharinastiftelsen har som gäster haft både företrädare för humanisterna och den svenska högkyrkligheten. På Seglora smedja verkar man däremot bara bjuda in dem som aldrig på allvar utmanar ens egna tankar och idéer.
Markus: Inget av de bidrag du nämner har tilldelats oss i hemlighet. Allt redovisas i våra ekonomiska redovisningar som lämnas med årsredovisningen varje år och som granskas av revisorer och länsstyrelse, precis som för alla andra stiftelser. De som gjort granskningen har ju dessutom fått ut alla papper från Sofia, stiftet osv. eftersom allt är helt öppet redovisade bidrag. Finns alltså inga avslöjanden bara sammanställningar plus en del insinuationer för att de som gjort granskningen inte gillar att kyrkan stödjer oss med pengar.
Du får vända dig till bidragsgivarna om du vill argumentera om vad som är vettigt att satsa på pengar på eller inte. Bloggnotisen som detta kommentarsfält är knutet till gäller Kristen Opinions skrivande.
Markus, jag tycker faktiskt att det är direkt ohederligt av dig att ta upp precis samma fråga en gång till och påstå att vi inte redogjort för våra bidrag. I mitten av april ställde du denna fråga här och jag länkade dig då vid två olika tillfällen till en artikel som vi själva hade skrivit redan tidigare, där vi redogjorde för dessa bidrag. Du kan faktiskt inte med ärligt uppsåt komma och påstå att vi har ”undanhållit” finansieringen. Det du håller på med nu, sedan du och jag faktiskt redan uttömligt diskuterat detta, tolkar jag bara som ett rent försök till misstänkliggörande.
Vad gäller att hålla föredrag tillsammans med meningsmotståndare så kan jag meddela att Humanisternas ordförande har gjort sig fullständigt omöjlig att föra dialog med, och efter den smutskastningskampanj som han bedriver mot smedjan (som vi beskrivit här) har vi ingen anledning att bjuda in honom till våra seminarier. Innan det ordkriget påbörjades hade vi en öppen ton gentemot Humanisterna och erbjöd dem även att skriva här på smedjan, men det är omöjligt idag och det är knappast något som det vore rättvist att lasta oss för.
Frågan om Helena Edlund är jag inte insatt i och lägger mig inte i, men att klaga på att de ”lyfter fram” Muhammed Omar känns rätt fånigt. De skriver kort om att han har skrivit en artikel på Newsmill. Om någon skänker Omar legitimitet är det väl i så fall Newsmill. Är det inte då snarare Newsmill ni borde angripa?