Idag går prideparaden av stapeln. Samtidigt har polisen gett tillstånd åt den protofascistiska counterjihadrörelsen att demonstrera på Norra Bantorget.
De har en historia av att rida på andras legitima kamp i PR-syfte, men eftersom de ofta motas bort har de denna gång inte med ett ord nämnt att de skulle vara en del av Pride. Ulrika Westerlund på RFSL, Marta Hannus på Expo och de fristående debattörerna och författarna Magnus Linton och Sissela Nordling-Blanco höll i torsdags ett seminarium om counterjihadrörelsen på Pride house.
Sissela Nordling-Blanco och Magnus Linton
Marta Hannus gav en bakgrund till vad Counterjihad är för något och hur de fungerar. Counterjihad är främst en Internetbaserad rörelse bestående av bloggare och aktivister som motsätter sig islam i europa. På senare tid har de hållit en rad fysiska möten för att skapa uppmärksamhet.
Man tänker sig att Islam är en totalitär våldsideologi vars utövare alla är likadana, med det överordnade målet att sprida Islam genom bland annat den så kallade ”demografiska bomben”, som går ut på att muslimska kvinnor skulle föda fler barn än icke-muslimska. Kort efter att muslimerna skulle bli tillräckligt många i Europa tror människor inom Counterjihad att de kommer att införa Sharialagar och förslava européerna. Detta är den så kallade ”Eurabiateorin”.
Dessa högerextremister säger sig därför försvara demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. De utgår från att vi i Europa är civiliserade och upplysta, medan de andra är barbarer. Det är kärnan i rörelsens försvar för demokrati. Men det är bara när de kan angripa Islam som de står för demokratiska värderingar.
Exempelvis signalerade Swedish Defense League (en avknoppning på English Defense League, en huliganorganisation som inriktar sig på våldsamma demonstrationer och gatustrider) i flera uttalanden på Facebook att deltagarna egentligen själva inte är intresserade av hbtq-frågor utan jobbade bara med PR. Det har ofta varit dålig fysisk uppslutning, fastän de har gjort mycket reklam först på nätet. Därför är det viktigt att inte föda den här gruppen, som lever på martyrskap. De ska absolut inte få mer uppmärksamhet än de förtjänar.
Magnus Linton sätter in demonstrationen idag i ett större europeiskt sammanhang. Han menar att hotet mot Pride är angeläget, men att det stora problemet är att tankevärlden är etablerad och stark också i Europaparlamentet. Det innebär att counterjihad inte längre bara är en rörelse på bloggar och gator. Det är en dominerande idé i många högerextrema grupper i Europa.
Det har kommit många försök att uppdatera och modernisera den europeiska extremhögern. Sexualpolitik har visat sig vara ett väldigt effektivt medel. Främlingsfientligheten är därmed inte längre bara höger. Den islamofoba bilden finns överallt. Det är en rörelse utan egen ryggrad, som bara hakar på andra opportuna frågor. Man har på de allra flesta håll gått från konservatism till att bli liberala. Gruppen är allt mindre kristna och allt mer sekulära. Man pratar inte längre om ras utan om kultur och kulturseparatism.
Holland är det kanske viktigaste exemplet, med holländaren Geert Wilders parti PPV. Landet har en stark historia av liberalism och sexuell frihet, som det är opportunt för PPV att använda sig av. De kan inte egentligen kallas höger i PPV, eftersom de har starka inslag av klassisk vänster: Feminism, djurrätt, etc.
Sissela Nordling-Blanco uppmanar till kritisk introspektion: Det pratas nästan bara om högerextremism. Men vi måste synliggöra strukturell rasism också, i vardagen. Idén om väst som modernt och andra som primitiva är oerhört utbredd. En viktig strategi är att utmana denna bild av Sverige och synliggöra de brister som finns. När jag har lyft dessa frågor har jag själv ofta fått höra att jag ska hålla tyst; folk blir mycket provocerade.
En smart strategi för att hantera counterjihad är att integrera antirasistiska frågor i det vardagliga, långsiktiga arbetet. Det är viktigt att säga ifrån, för det är så lätt att hitta en enda syndabock, så att andra framstår som befriade från rasismen.
Magnus fångar upp Sisselas poäng med att uppmana att sluta med att falla in i dikotomin ”de goda och de onda”. Hur ser egentligen rasismen ut i den egna rörelsen, på Pride och annorstädes, hemmavid? Då ser vi problem uppstå som underkänner idén om det öppna, liberala samhället vi skulle leva i.
Många konservativa som vill ställa upp i fronten för Pride, drivs av förställningen om feminismen som en rörelse vars mål redan är uppnådda och nu är en del av det europeiska kulturarvet. Det är för mig en vansinnig världsbild. Det är viktigt att underkänna idén om att kampen på något sätt skulle vara färdig.
Mattias Irving