Tomas Lindbom har skrivit länge om fransk politik. Idag skriver han om förhållandet mellan den franska högerpopulismen och landets stora katolska befolkning.
Normalt slumrar den politiska debatten i Frankrike i augusti. Det är semester för de flesta och till och med landets president försöker få några dagar ledigt när temperaturen nu till slut kryper upp mot 30 graders värme. Francois Hollande får ändå bryta semestervilan med jämna mellanrum. Än är det bilföretaget Peugeot som varslar om stora personalnedskärningar. Nu senast är det Frankrikes katolska ledning som går till storms mot den aviserade lagen om könsneutrala äktenskap.
Kulten av Jesu moder, Maria, är viktig inom den katolska kyrkan. Ur traditionen har en dogm vuxit fram som förklarar att också madonnan upptagits i himlen . Varje år, den 15 augusti, firas denna händelse i de katolska kyrkorna. I år tog kyrkans ledning dagen som ett lämpligt tillfälle att inte bara betona den traditionella familjens betydelse utan även på ett demonstrativt sätt markera avstånd mot samkönade äktenskap.
Den franska regering som bildades i våras efter Francois Hollandes seger i presidentvalet har som en av punkterna i sitt program att omvandla den lätt förlegade partnerskapslagen för samkönade par till en verklig äktenskapslag som gäller alla, hetero- som homosexuella. Detta lagförslag lär antas av den direktvalda folkförsamlingen, nationalförsamlingen, under det kommande arbetsåret.
Förslaget är en nagel i ögat på ledningen i landets katolska kyrka. Utspelet som kom den 15 augusti är inte oväntat. Kyrkans inställning är klar men den har alltså inte förändrats eller anpassats under senare år. De franska biskoparna lyssnar säkert också in de stämningar som finns bland den del av befolkningen som kallar sig troende katoliker. Till skillnad från befolkningen i stort är en majoritet av de troende negativa till samkönade äktenskap.
I Frankrike är kyrkan och de troende klart mer konservativa i moralfrågor än medborgarna allmänt sett. Det gäller frågan om att erkänna att ett äktenskap kan ingås mellan två män eller två kvinnor men i ännu högre grad att underkänna rätten för homosexuella att adoptera. De katolska biskoparna fruktar nu konsekvenserna av den nya lagen; att också homosexuella par ska kunna adoptera. Denna rätt har inte funnits inom ramen för nuvarande partnerskapslag, PACS.
Frankrike är ett land med långtgående sekulariserade principer. En grundpelare i den franska konstitutionen och i synen på stat och medborgare är att religionen bara har sin plats i privatlivet. Denna form av tänkande, i Frankrike kallat laïcité, är mer uttalat än i andra europeiska länder; 1700-talets upplysningsfilosofi som fortfarande styr principerna på detta område. Desto märkligare då att denna negativa hållning till att öppna äktenskapet för alla styr nästan hälften av ledamöterna i den nationella lagstiftande församlingen, nationalförsamlingen.
Hur kan den politiska högern idag erkänna principerna från 1700-talets upplysningsfilosofi och samtidigt fullständigt avvisa de rimliga krav på likhet inför lagen som borde gälla också för homosexuella? Samma ledamöter i nationalförsamlingen tvekar inte ett ögonblick att försvara lagen om förbud för heltäckande slöjor som några tusen muslimska kvinnor i landet önskar bära. Detta sker i namn av statens religiösa neutralitet och i försvar för kvinnans rätt och de mänskliga rättigheterna.
Debatten i den franska nationalförsamlingen kommande vinter lär visa hur andra principer än de strikt politiska och medmänskliga styr i denna fråga när nu högerkartellen UMP kommer att rösta emot socialistregeringens proposition. Inom UMP råder det visserligen skilda meningar men merparten av ledamöterna tycks gå samma väg som den som kyrkan nu pekat ut. Det är inte bara av traditionella principiella skäl som den politiska högern kommer att avvisa förslaget. Det finns också taktiska motiv för att rösta nej. Katolikerna är mer än någonsin en stabil väljargrupp för högern och frestande att gå till mötes.
Ett nej kommer ändå på sikt att få negativa konsekvenser för UMP. Det är svårt att tro att en ung generation accepterar en politisk rörelse som så uppenbart hamnat i bakvatten i denna fråga. I varje val stärks vänsterns ställning i välbärgade storstäder som Paris. De unga i framtidens urbana miljöer vill inte förknippas med åsikter som är nattståndna och dessutom omoraliska. De är inte beredda att tolka begreppet laïcité på detta förlegade sätt. När väl förslaget är klubbat och lagen verkställd lär denssutom även den katolska kyrkan ytterligare ha försvagat sin ställning i det moderna Frankrike.
Tomas Lindbom
Comments on this entry are closed.