Kent Wisti, universitetspräst i Malmö, bemöter Siewert Öholms debattartikel på debattsidan Churchmill. Öholm har kritiserat att Islam hörs för mycket i svensk radio och exemplifierat med en gudstjänst från Malmö högskola. Men kritiken saknar faktaunderlag, menar Wisti.
Siewert Öholm skriver på churchmill 20/8 om vad han menar vara ohämmad religionssynkretism från Sveriges radio. Öholm menar i korthet att SR:s religionsredaktion, åtminstone under fastemånaden ramadan, övervägande låtit islam ta plats i etermedian.
Bland de exempel han ger finns den gudstjänst som sändes från Stilla rum på Malmö högskola 19/8. Han menar att gudstjänsten präglades av allmänt flum och att den kyrkliga bönen alltför mycket tog fasta på Gud som kärleksfull. Detta menar Öholm är ett tecken på synkretism. Annat än att en sådan hållning, en kärleksfull Gud, är vanligt i synkretismsammanhang anger han inte som grund. Man hade önskat att Siewert tagit sig tid att ta reda på saker som är väldigt lätt att ta reda på.
Till exempel är Kerim Hrustanovic inte imam utan student på Malmö högskola och aktiv i den muslimska studentföreningen Al Hambra. Detta sägs också inledningsvis. Al hambra har vi i Universitetskyrkan ett gott samarbete med liksom med andra kårföreningar. Vi som leder gudstjänsten är universitetspräster med vårt huvudsakliga arbetsfält Malmö högskola.
Att Öholm tycker att musikvalet är allmänt flummigt är inte så mycket att diskutera. Det är en fråga om tycke och smak. I vår kontext är det inte märkligt att söka gemensamt språk med dem som genom sekularisering inte känner det kyrkliga språket. Dock bör framhållas att tre av musikstyckena är hämtade ur den svenska psalmboken. I gudstjänsten lästes söndagens kollektbön enligt evangelieboken, en vedertagen överlötelsebön, den aronitiska välsignelsen, söndagens evangelietext och fader vår. Allt enligt Svenska kyrkans ordning, bortsett från momentens placering.
Att byta ut trosbekännelsen mot en trospsalm är varken förbjudet eller ovanligt och helt i enlighet med handboken. I det mesta liknar den de gudstjänster universitetskyrkan firar varje vecka. Enligt Svenska kyrkans handbok skulle en sådan här gudstjänst kallas temagudstjänst. Stilla rum på Malmö högskola är en plats för stillhet, kontemplation och bön. Det är ett rum som delas av kristna, judar, muslimer, buddhister, ateister, agnostiker etc. Det är varken gulligt eller utan konflikter, men det fungerar och väldigt ofta uppstår det spännande möten i rummet.
Vad Siewert däremot inte kan veta är att gudstjänsten spelades in i maj och skulle sändas 22/7, alltså Kristi förklaringsdag. Det är märkligt att Öholm som är så observant inte det minsta bryr sig om att gudstjänsten när den sänds ligger helt fel i kyrkoåret. I och med att SR istället sände minnesgudstjänsten över Utöya från Oslo 22/7 lyftes vår gudstjänst ur tablån och sändes alltså 19/8 istället. Att vi har en muslimsk gäst i gudstjänsten har alltså ingenting med Eid eller ramadan att göra.
För oss är det också i detta sammanhang helt oproblematiskt att be kristna böner i samma rum där det finns en muslim, eller att vara i samma rum där en muslim ber. Kerim bad inte med i fader vår och vi bad inte med i den muslimska bönen.
Ingen var någon gång under hela gudstjänsten vänd mot Mecka. Antydan om att vi skulle ha varit det är bara smaklös.
Men så kommer då det riktigt allvarliga – Siewert Öholm hävdar bryskt att vi som tjänstgjorde i gudstjänsten bryter mot våra prästlöften. Detta är en oerhört allvarlig anklagelse och om han skulle ha rätt i det bör vi bli ombedda att lämna vårt ämbete. Så allvarlig är en sådan anklagelse. Löftesbrottet, menar Öholm, består i att vi i väsentliga delar skulle ha ändrat eller uteslutit delar av trosbekännelsen. Vidare att vi skulle ha deltagit i bön för islams utbredning.
Om man skall föra fram så allvarliga anklagelser måste man vara mer påläst. Om Siewert lyssnar på gudstjänsten en gång till kommer han alldeles i början höra trospsalmen och hur mycket han än lyssnar kommer han aldrig höra oss be för islams utbredning. Däremot arbetar vi hårt för allas rätt att få leva ett andligt liv i sin tro och sin tradition. Men det är något helt annat.
Att vi lever i ett mångreligiöst samhälle behöver vi inte ens värdera, utan det är en sak att konstatera. Då får vi tillsammans välja de goda vägarna i detta. Längtar man tillbaka till ett enhetssamhälle bör man nog vakna och känna doften av kaffe. Anklagelsen om att vi brutit mot prästlöftena är såpass grov att vi givetvis förväntar oss en ursäkt från Siewert Öholm.
Kent Wisti, Universitetspräst
Jag undrar dock – var ligger tyngdpunkten för en präst som är vigd till tjänst i Svenska Kyrkan?
Under de senaste åren så har det skapats många positiva kontakter mellan olika religioner i Sverige – sådant vill jag se mer av.
Men det uppstår ett problem och en helt onödig suddighet när ”blandade” gudstjänster firas med element från de olika religionerna. INGEN tjänar på det.
Låt mötena ske i ännu högre utsträckning än idag, men håll det utanför gudstjänster och andakter där vi riktar oss som en troende gemenskap till en Gud på ett sätt som bygger på vår egen religions riter och begrepp. Med det i grunden kan vi sedan möta varandra över religionsgränserna.
Här kommer en reflektion:
http://religionsvetenskapligakommentarer.blogspot.se/2012/08/samma-gud.html
Ytterligare en reflektion: http://religionsvetenskapligakommentarer.blogspot.se/2012/08/siwert-och-andligheten.html
Instämmer i P-A Rudbergs inlägg. Svenska kyrkan anammar allt mer synkretism även om man inte vill erkänna det. Redan det förhållandet att vi det minsta anpassar en gudtjänst med hänsyn till muslimer och andra religioner har vi gjort oss skyldiga till detta. Det är viktigt att ha en dialog med andra religioner men det bör ske utanför gudstjänstens ram.