Idag föll domen mot Anders Behring Breivik. Han fälls inte bara för terrorbrott, utan bedöms också som fullt tillräknelig och döms därför enhälligt till 21 års fängelse och förvaring, vilket innebär att han kan sitta ännu längre. Det är det strängaste straffet i norsk lagstiftning.

Domen är ett styrkebesked från ett norskt rättsväsende som stått i centrum för omvärldens blickar det senaste året. När nu den politiska naturen hos Breiviks brott bekräftats så kan alla spekulationer om att han vore en ”ensam galning” avfärdas en gång för alla. Nu underlättas det antirasistiska arbetet något. Nu kan vi mer obehindrat reflektera över våldsideologin som gav hans gärningar livsluft.

Även den norska kulturen, och därmed även vår egen, kan vara födelseort åt terrorister. Det är inte en egenskap som är förbehållen den Andre. Det är det självkritiska budskapet som domen mot Breivik i förlängningen innebär.

Breiviks konspirationsteorier om Eurabia, om kulturmarxism och ”dhimmikratier” är inte enskilda tankespöken hos en vettvilling, utan en vida spridd hatretorik som visat sig effektiv för att piska upp de mest frenetiska stämningar mot en av Europas största minoriteter. Hatet växer i Europa, och dagens dom mot dess mest välkände representant är en tydlig signal att det är dags att våga se på hatrörelsen med nykter och självkritisk blick.

SMEDJAN