Marie Larsson är diakon i Visby. Hon är en av dem som var drivande bakom Påskuppropet förra året. Nu skriver hon igen om kyrkans besvärande tystnad när människovärdet står på spel.
2011 skrev jag en appell i Svensk Kyrkotidning riktad till våra biskopar där jag inte förstod kyrkans tystnad. Det handlade om den nya sjukförsäkringsreformen och de människor som blev utförsäkrade. Jag bröt tystnaden. Många ställde sig bakom detta, alla våra 13 biskopar, Sveriges Kristna Råd och många ute i våra församlingar runt om i Sverige. Sveriges Kristna Råd gjorde utifrån detta punkter som de uppvaktade socialförsäkringsministern Ulf Kristersson med. Fantastiskt och bra!
Det var ett år och nio månader sedan. Har något hänt på denna front? Ja, riksdagen har befallt att regeringen skall ändra på detta system, människor skall inte drabbas på detta sätt vid sjukdom. Men regeringen gör ändå inget.
Hur ser det då ut nere på ”golvet” hos mig som diakon? Inte heller där har något blivit bättre. Snarare tvärtom. Nu möter jag människor som är på väg att utförsäkras för andra eller tredje gången. För varje gång de utförsäkras får de mindre pengar att leva av och många, många är ensamstående mammor. Och de blir inte friskare av det, bara fattigare.
Inte nog med att det inte finns pengar till läkemedel, barnens vinterkläder, deras skolresor, mobiltelefoner, datorer hemma så att de kan läsa veckobrev och meddela sig med skolan, dagstidningar, TV, rejäla mål mat (barnen får i alla fall ett mål mat – på skolan – säger föräldrar urskuldande) med mera, så sker en allt mer utbredd isolering. Då man inte har råd att bjuda på något slutar man också att umgås med folk. För att man skäms och för att man inte vill utnyttja andra. De andra ledsnar också på att ständigt bjuda.
Så ser situationen ut för många utförsäkrade men även för dem som befinner sig i Fas3, det som numera heter sysselsättningsfasen.
Sysselsättningsfasen är ju i sig numera den största arbetsgivaren i Sverige med den skillnaden att denna arbetsgivare inte betalar någon lön till sina anställda, inte heller har några försäkringar som gäller för dem, ingen semester, ingen vidareutbildning.
Hur kommer det sig att vi som kyrka, som organisation tiger! Att vi stillatigande låter detta fortgå? Det räckte uppenbarligen inte med det som skedde 2011. Ska vi nöja oss med det? Det gäller minst 40 000 utförsäkrade och hur många tusentals som befinner sig i sysselsättningsfasen törs jag inte spekulera i.
Hur kommer det sig att vi applåderar Svenska Kyrkan i Utlandet när de kristna i Latinamerika ger sig på stora multinationella företag som skövlar mark och skog och utnyttjar människor men när vi för på tal de orättvisor, utförsäkringar, flyktingfrågor, Fas3 – sysselsättningsfasen – slavarbete, Ojnareskogen här hemma mm blir väldigt tysta? Är etiken och moralen olika?
Hur kan vi, i vissa fall, utnyttja systemen och driva vår egen verksamhet gratis med människor i sysselsättningsfasen? Det måste vara lika fel som att sälja vapen i kyrkans regi.
Borde vi inte stå upp, hela kyrkan, för den lilla människan, för rättfärdiga, etiska och moraliska principer även rent praktiskt på allvar. Den människosyn som nu växer fram är djupt skrämmande och gör vi ingenting är vi medlöpare och godkänner det som sker. Är det så vi vill ha det?
Om inte måste vi börja våga se till att saltet inte mister sin skärpa.
Marie Larsson
Diakon i Visby Domkyrkoförsamling
I morse exporterade SR Ekot om hur allt fler inte har råd att vare sjuka och tvingas gå till jobbet ändå. Läs mer här.
Det är tyst för att kyrkan själva nyttjar fas 3 för sin verksamhet.
Nån som i varje fall verkar se dubbelmoralen när kristna organisationer som svenska kyrkan, frälsis, bröd till bröder m fl utnyttjar dessa slavarbetare i fas3. Själv har jag slutat handla på second hand för det finna knappt några seconhandaffärer längre i det här landet som drivs på ett just sätt, jag har slutat att köpa lotter i röda korsets tombola och bingolotter eftersom bingolotto skänker pengar till idrottsklubbar. Riksdagens rekommendation om att avskaffa fas3 skulle kunna avvecklas mot regeringens vilja över en natt. Utan omoraliska anordnare inget fas3 hur trotsigt regeringen än uppför sig.
Samhällets omhändertagande av människors fysiska behov måste skötas av politikerna.
De andliga behoven sköts bäst av kyrkorna. ”När var och en sin syssla sköter….”
Jag är utnyttjad inom fas 3 i Svenska kyrkan och är chockad över hur jag blir bemött av många inom församlingen. Det är viktigt för dem att man inte glömmer att man bara är en slav. Har man varit respekterad i sitt yrkesliv är det en stor omställning att arbeta för någon som får betalt för att ta emot ens tjänster och att dessutom behöva mötas av en respektlös attityd är enormt kränkande. Jag funderar nu på att gå ur Svenska kyrkan.
När blev det fel att genom sitt arbete göra en insats för andra? Handlar allt bara om löneprinciper och ”min” rätt?
Det svåra i denna tid är att människans värde räknas alltmer i pengar och den som har hög lön är mera värd än vad jag är som fattig pensionär. det gäller att kliva upp på stegen och ju högre du kommer är du som sagt mer värd. Sedan du när vi står inför Guds tron och våra gärningar skall bedömas, där finns inte en enda biskop, inte någon pastor, inte någon vaktmästare, inte någon diakon eller liknande. Ingen påve, ingen kyrkoherde. Vilka finns då? Jo de som funnit nåd inför Gud, tror du vi räknas dit?
Du skriver inget svar på min kommentar, trampade jag dig på tårna?
Jag skrev en annan kommentar om skillnader i en ny kyrka och frågade jag om skillnaden räknas mellan fattiga och rika`? Jag fick ett svar men inte som jag trodde det skulle bli. Så skrev jag om frivillighet där jag fått tråkiga erfarenheter. DU GÖR ETT JOBB I KYRKAN GRATIS OCH SÅ KOMMER DET NÅGON ANNANOCH FÅR BETALT FÖR DET:
@ Allan
Visst är det så vår pastor får betalt medan jag utför en del gratis. Sant! MEN jag förvärvsarbetar på annat sätt så jag behöver/vill inte ligga församlingen till last för det jag gör. Jag vill tjäna Herren och behaga honom. Detta är oerhört viktig för mig. Om alla skulle behöva få betalt för det den gjorde i kyrkan skulle det heller aldrig riktigt fungera. Däremot tar pastorn ansvar för en hel del saker som kanske inte skulle fungera på riktigt om vi BARA hade frivilligarbetare…