På söndag går en stor feministisk tribunal av stapeln på hotell Rival i Stockholm. På föredragarlistan återfinns välkända profiler som Gudrun Schyman, Tiina Rosenberg, Edda Manga och Margareta Winberg.
Feministiskt perspektivs chefredaktör Anna-Klara Bratt är involverad i evenemanget och utgivningen av antologin Det heter feminism! 20 anspråksfulla förslag för att förändra världen. Hon berättar om initiativets bakgrund för Seglora smedja.
Den feministiska tribunalen verkar vara en jättesatsning med många kända profiler och ett späckat program. Kan du berätta något om arbetet bakom den, samarbetet mellan er och bokhandeln Hallongrottan?
Grunden för hela arbetet ligger i antologin som kommer ut på söndag. Bakom antologin står ett flertal feministiska tänkare och samhällsdebattörer, inte minst statsvetaren Maud Eduards. Den är ett initiativ för att få liv i den feministiska politiska debatten igen.
Många säger att det har blivit svårare att vara feminist efter 2005, efter de olika turerna kring partiet Feministiskt Initiativ. Men det är klart, många av de äldre rävarna menar att det aldrig har varit lätt att vara feminist. Men ett tag var det ändå lite populärt att kalla sig feminist. Till och med Göran Persson var ju feminist, hette det. Men vad betydde det egentligen att vara feminist, om alla var det?
Idag ser vi att kunskapen om orättvisor mellan könen bara växer i samhället, men därför är det också anmärkningsvärt att det har blivit svårare att kalla sig feminist. Tribunalen kan därför ses som ett startskott för att föra upp feminismen på den politiska agendan igen. Samtidigt börjar vi tänka i längre tidsramar, kanske lite som Timbro gjorde på 70-talet, att vi har ett perspektiv som sträcker sig kanske 20-30 år framåt i tiden. Men först och främst vill vi aktualisera debatten inför valet 2014.
När en ser på programmet så får en lätt intrycket att det har ett tämligen snävt svenskt perspektiv. Fanns det inte tid och plats att ta upp situationen för kvinnor i andra länder? Till exempel frågan om aborträtt har ju blivit stor i USA igen.
Vi hade nog önskat ett mer internationellt perspektiv, men Tribunalen bygger på den antologi som vi ger ut, och det innebär att författarna som deltagit i antologin själva har valt sina ämnesområden. Men vi kommer ändå att ha ett internationellt perspektiv, bland annat i och med föredraget om militarismen, som oundvikligen kommer att beröra de internationella frågorna. Men även Margareta Winberg på UN Women kommer att delta i passet ”Feministiska strategier för en bättre värld”.
Läs mer om Feministisk Tribunal på Facebook. Tanka hem programmet här.
Mattias Irving
Det är alltså ett problem att många ville kalla sig feminister, vilket ledde till att det blev svårt att kalla sig feminist, vilket i sin tur leder till slutsatsen att fler borde bli feminister???
Rudbeckius,
problemet var att det under en tid blev poppis att kalla sig ”feminist”, men det var en läpparnas bekännelse som alla skrev under på. Då blev feminismen politiskt oskadliggjord. Därefter kom F! och förespråkade en betydligt mer feministiskt förankrad politik. Men i och med detta så hårdnade också samtalsklimatet kring feministiska frågor. F! upplevdes som ”radikala”, kanske just för att alla andra redan hade lagt beslag på ordet feminism och gjort mellanmjölk av det.
Aha, då förstår jag: Det var ett så stort problem att många ville kalla sig feminister att det uppkom ett behov av att försnäva definitionen av” feminism” vilket skedde på ett sådant sätt att idet blev svårt att vara feminist, vilket i sin tur leder till en önskan om att fler borde vara feminister.
Eller missförstod jag igen?
Det blir ju problematiskt om alla andra börjar använda sig av ordet ”feminist” för att det är ett inneord, men sedan i praktiken inte driver någonting som kan kallas feministisk politik. Jag skulle alltså inte säga att det handlar om att ”försnäva”, fastän jag förstår ditt ordval. Snarare behövde ordets integritet försvaras för att inte tappa sin innebörd. Men jag tror att det alltid har varit svårt att vara feminist. Kampen för kvinnors lika rättigheter har pågått i gott och väl över 200 år, ständigt motarbetad. Idag ser utmaningarna delvis annorlunda ut, men som Alphonse Karr sade: ”Plus ca change, plus c’est la même chose”. Kvinnohatet på nätet må vara nytt, men kvinnohatet är samma gamla dammiga rörelse som alltid.
Har jag gett uttryck för kvinnohat på nätet? Det kan du väl inte mena, eller vad avsåg du med din sista mening?
Nej, absolut inte du. Det var en allmänt hållen reflektion över debattklimatet på nätet. Främst tänker jag på de många unga, kvinnliga bloggare som blir hotade, nedringda och grovt förolämpade, bara för att de råkar vara kvinnor och ha en åsikt. Det är i mitt tycke ett av de större problemen med Internet idag.
Comments on this entry are closed.