Hela Europa upplever idag en förskjutning från människokärlek och förståelse mot främlingsfientlighet. I land efter land går starkt islamofoba och antisemitiska krafter fram. Sverigedemokraterna noterar just nu sitt största folkliga stöd någonsin i Sverige.
I debatten har noterats hur det som tidigare kallades rasism nu har vandrat vägen via främlingsfientlighet till att kallas invandringskritik. Den språkliga förskjutningen är ett uttryck för den normaliseringsprocess som vi ser runtom i samhället. Svenska kyrkan är inget undantag.
Många organisationer vill idag göra sin del för att vända denna skrämmande utveckling. Utbildningsinsatser sker bland annat inom fackföreningsrörelsen för att dess representanter lokalt ska kunna argumentera för det mänskliga och för allas lika värde.
Sedan en tid tillbaka har vi uppmärksammat hur främlingsfientliga värderingar sipprar in i vår kyrka – värderingar som inte hör hemma i en kristenhet som lever nära evangeliet och dess radikala jämlikhetsbudskap. Seglora smedjas uppdrag är att påminna den öppna folkkyrkan om den betydelsefulla profetiska roll man skulle kunna spela som rikstäckande organisation. Att ständigt bilda motstånd när människovärdet står på spel.
Många hör av sig till oss och tackar för att vi vågar tala när andra tiger. Genom dessa människor vet vi också att det pågår ett bra och angeläget lokalt arbete mot främlingsfientligheten runtom i landet. Men det är med stor sorg som vi erfar att Svenska kyrkan på nationell nivå, i form av Kyrkans Tidning och biskopar, reducerar debatten om främlingsfientlighet till frågor om vett och etikett, tonlägen och personkonflikter. Moralism går före motstånd.
Vad har egentligen biskoparna att säga i sakfrågan? Vad anser de om den växande islamofobin och antisemitismen i vår tid, och i vår kyrka? Det råder en öronbedövande tystnad.
Ewa Lindqvist Hotz
Helle Klein
Mattias Irving
Instämmer helt i det ni skriver, även om jag kanske inte alltid håller med om det som sägs i debatten. Det som ni har efterlyst från Svenska kyrkans biskopar bemöts ju i stort sett med tystnad, och handlar istället om debattklimat. Där har biskoparna gjort sitt. OK.. Men det som behövs är ju att Svenska kyrkans företrädare själva utöver en mycket tydligare profetkritisk roll ifråga om främlingsfientligheten som sprider sig, utan att man ens behöva referera till Seglorasmedja eller Kristen Opinion. Nu är det snarare andra i samhället inkl politiker som är mer av profeter än Svenska kyrkan. När det gäller debatten i KT om både kyrkans identitet och nu strukturutredningen har ju också hållit ett högt tonläge, Samtidigt verkar det dock inte som kyrkostyrelsen eller kyrkomötet kommer att bry sig om kritiken. Då kommer nog tonläget att höjas ytterligare.
Vore inte helt ur vägen om Svenska Pastoralinstitutet skulle kunna starta en ”profetisk” profilutbildning. Det finns ju en hel del förebilder i både i GT och NT. Som det låter i kyrkoordningen och församlingsinstruktionen verkar det dock inte finnas några förväntningar i den vägen. Finns förstås heller inga antydningar i Lagen om Svenska kyrkan som riksdagen antagit. Bara att starta en sådan utbildning skulle kanske leda till anmälan till Domkapitlet.
Comments on this entry are closed.