Nästa vecka väljer Stockholms stift ny biskop. Det är en betydelsefull händelse. I valet av ledare visar vi vilken slags kyrka vi vill vara. Runtom i stiftets församlingar talas det i dessa dagar teologi och framtid som aldrig förr. Seglora medja bad de åtta kandidaterna att formulera Stockholmsteologi här på smedjans webbplats. Idag är kan vi läsa Eva Brunnes bidrag. Eva är verksam som stiftsprost i Stockholms stift.

Läs även texter av texter av Hans Ulfvebrand , Åke Bonnier ,  Mikael Mogren och Martin Modéus.

I Stockholm talar vi tydligt om Jesus Kristus och lika tydligt om konsekvenserna av den tydligheten

Vi lever mer än tidigare med paradoxer. I Stockholm tappar vi medlemmar samtidigt som det är många som söker oss, vi lever i sekularisering och samtidigt finns det en stark längtan efter att få möta Gud, vi möter människor med stor rörlighet och samtidigt med behov av att vila i traditioner, vi är en bygd med trosbekännare från andra kristna kyrkor och andra religioner, och samtidigt är vi en luthersk kyrka med ett stort förtroende. Här skall vi tala tydligt och här skall vi uttyda evangelium. I en av de missionsbefallningar som finns i Bibeln talar Jesus om sitt uppdrag. Den är också en utmaning för oss i att uttyda vårt missionsuppdrag. Evangelisten Lukas berättar att  Jesus kom till synagogan i Nasaret och läste ur Jesajas bok: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig till att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. (Luk 6:18-19)

I Stockholm är vi en luthersk kyrka

Vår uppgift i Martin Luthers spår är att leva i ständig reformation. Den blev inte klar en dag på 1500-talet. Olaus Petri fortsatte den i Sverige och vi har vårt uppdrag att ge vårt reformatoriska bidrag in i 2000-talet. Själv brottades Martin Luther med att finna en nådig och barmhärtig Gud. Och han gjorde det. Ur hans upplevelse formades teologi och förkunnelse som bland annat förklarade människan som myndiggjord inför Gud, människans möjlighet att nå rättfärdiggörelse enbart genom Guds nåd, människans frihet att själv tolka bibelordet. Han vände sig emot en kyrka som lade ut hinder för detta. I Luthers spår har vi samma uppdrag. I den stund organisation och planer hindrar människor från att uppleva sin frihet, sitt myndigblivande eller att uppleva Guds nåd och barmhärtighet, då är det dags för oss att tänka reformation.

I Stockholm talar vi begripligt med alla

Martin Luther översatte Bibeln till tyska för att var och en skulle kunna läsa och tolka själv. Olaus Petri medverkade i samma syfte till översätta Bibeln till svenska. Men begriplighet handlar inte enbart om folkspråk. Den handlar lika mycket om de ord och uttrycksmedel vi använder i förkunnelse och gudstjänst. ”Kyrkiska” är ett svårt språk. För mig handlar det dock inte om att radera alla ord och uttryck som vi använder i vår kyrka, men att vara observanta på hur vi använder dem och hur de landar i människor som inte är uppvuxna med just ”kyrkiska”.

I Stockholm finns en kyrka som är nyfiken och orädd

En kyrka som inte är nyfiken är sig själv nog. Manfred Björkquist, stiftets förste biskop, talade redan 1942 om att ”den uppsökande kyrkan måste vara en  gränsöverskridande kyrka”. Vi har mycket att lära oss av det öppna och ständiga samtalet med organisationer och enskilda, med samhällsföreträdare och religionsföreträdare. I Flemingsberg hade vi tydligt inskrivet i både verksamhetsplan och medvetande att vi tillsammans med andra aktörer skulle verka för att den del av världen som kallas Flemingsberg, skulle bli en bra plats att leva i. När något hindrar detta, måste vi som kyrka vara orädda i vår protest.

I Stockholm problematiserar vi centrum och periferi

Sveriges centrum är Stockholm. Åtminstone om vi skall döma av var beslutsmakten finns. Stockholms centrum är Gamla stan. Åtminstone om vi skall döma av var postnummer och gatunummer börjar. Men Stockholm är mer än innerstad och malmar. Stockholm är också förstäder och förorter. Orden antyder hur vi ser vår geografi som centrum och periferi. Idag behöver vi problematisera begreppen. När stiftet var ungt bodde 8759 människor i Gamla stan, 5741 i Botkyrka och 7192 i Täby. Sedan dess har stora förskjutningar skett både i såväl befolkningsutveckling som i strategisk utveckling. Vad är centrum och vad är periferi idag? När vi talar om att Svenska kyrkans framtid formas i Stockholm behöver vi fundera över begrepp och förskjutningar.

I Stockholm är mångfalden en självklar och nödvändig rikedom

Vi lever med en mångfald av fattiga och rika, kvinnor och män, av etniska svenskar och människor med annan kulturell bakgrund, av hetero-, homo-, bi- och transpersoner. Ärkebiskop Desmond Tutu talar gärna om vår identitet som kristen kyrka. Jag minns när han talade om den i termer av att vi alla är medarbetare i Guds rike och att den sanna jämlikheten spränger gränser. Annars är den inte en sann jämlikhet.

I Stockholm lyfter vi blicken mot världen och låter den påverka oss

Vi är en liten men naggande god del av den världsvida kyrkan. Vår samhörighet med andra troende hjälper oss att ta intryck och ge avtryck i ord och handling. Vi är bra på att ge bidrag till dem som behöver vårt stöd, men vi behöver bli bättre på att låta världen tränga sig på och påverka oss till reflektion och förändring av vårt eget liv. Kanske skulle ett vänstift på södra halvklotet hjälpa oss att se klarare.

För att nå våra drömmar

om en relevant folkkyrka och en lika relevant teologisk reflektion som stödjer människor – oss alla – att leva nära den Gud som är nåd och barmhärtighet, får vi med Martin Luther ”be för alla och överallt”.

Eva Brunne