I sin gästkrönika skriver Elisabeth Arborelius om reaktioner som hennes avhandling ”Finns det en klyfta mellan kyrkan och folket?” har väckt i olika sammanhang. Läs även ”Förminskar präster människors religiösa erfarenhet?” som vi publicerade tidigare i veckan.
Ryktesvägen hörde jag häromdagen hur min avhandling diskuterats vid ett begravningskaffe i Jönköping. Att det blivit en debatt är jag glad över – det var vad jag önskade. Jag har fått åtskilliga mail och telefonsamtal både från ”vanliga människor” och präster som har synpunkter och funderingar. Jag uppskattar dessa direktkontakter, att tillsammans vrida och vända på argument.
Likaså uppskattar jag debatten i media – samtidigt som jag ibland känner mig undrande. I Kyrkans tidning finns en insändare där jag anses höra till en ”sekulär falang av präster med en urvattnad tro”. I Uppsala Nya Tidning finns två artiklar (Mikael Kurkiala 13 maj och Peder Thalén 19 maj) som antyder att den inriktning jag beskrivit som mottagarorientering skulle handla om ”undfallenhet, tandlös snällhet” – och att man över huvud taget inte skulle tala om Gud! Ingenting av detta framkommer vare sig i DN-debattartikeln eller i avhandlingen. En av insändarna menar att kyrkan istället skulle ”artikulera de oräkneliga sätt på vilket Gud redan är i människors vardagstillvaro, vare sig de kallar sig troende eller inte”. Det är en formulering som jag till fullo delar – och som jag menar innefattas i mottagarorientering.
Jag är tveksam till att etikettera folk och åsikter på ett schablonartat sätt. Istället bör man konkretisera vad man menar. Schablonetiketter fungerar bra om man vill sortera präster – och andra företeelser - i ”vi och dom”. Sådana uppdelningar motverkar respektfulla samtal. Det är OK att ha olika uppfattningar – men det blir problematiskt när någon hävdar att hans/hennes uppfattning är den rätta uppfattningen.
Jag har aldrig förespråkat marknadsanpassning i form av Hans Alfredssons monolog om den folklige pastor Jansson där kyrkan och dess präster ”inte har några bestämda åsikter om någonting”. Att ha en mottagarinriktning innebär ett professionellt förhållningssätt där man står för en bred syn på religiositet. Det innebär att andlighet/religiositet kan uttryckas på många olika sätt; Gud och det gudomliga manifesteras hela tiden i människors liv, både i vardagen och vid särskilda tillfällen Det finns – och har aldrig funnits – EN ”rätt” uppfattning av kristen tro. I hela kristendomens historia har olika kristendomstolkningar förekommit alltifrån s k kyrkokristendom till s k mystik kristen tro. Detta framkommer t ex tydligt i en nyutkommen bok av Linda Woodhead som i januari promoverades till hedersdoktor vid Uppsala universitet.
Den pedagogik som Jesus använde sig av var att få människorna att bli berörda på ett sådant sätt att de kom till nya insikter som ledde till tro och handling. Jesus talade med människor och berättade liknelser från vilka han ställde frågor. Människor blev delaktiga – utgångspunkten var deras vardagsliv.
Elisabeth Arborelius
I Matt 13:36-43 hittar ser vi ett exempel på den pedagogik som Jesus (enligt evangelieförfattaren) använde sig av. Är det inte i det närmaste kriminellt att utsätta exempelvis barn för sådan ”pedagogik”?
Den lag som omnämns antar jag avser Mose lag. Bortsett från den lilla del som kallas ”tio Guds bud”, är det inte mycket i den lagen som vi idag kan förlika oss med:
”Sedan lät han folket gå och återvände hem. Hans lärjungar kom då till honom och sade: ”Förklara liknelsen om ogräset i åkern för oss.”
Han svarade: ”Den som sår den goda säden är Människosonen, åkern är världen, den goda säden är rikets barn, och ogräset är det ondas barn. Fienden som sådde det är djävulen. Skördetiden är världens slut, och skördefolket är änglarna. Som när ogräset rensas bort och eldas upp skall det bli vid världens slut.
Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall rensa hans rike från alla som förleder människorna och bryter mot lagen, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder.
Och då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin faders rike. Hör, du som har öron.”