patrik-lindenforsGästkrönikören Patrik Lindenfors är forskare i evolutionsbiologi vid Stockholms universitet och författare till den nyutkomna barn- och ungdomsboken om att inte tro på gudar ”Gud finns nog inte”. Läs även Lindenfors i Aftonbladet En kyrka för alla? , Magnus Sundell Alla dessa motståndare och  Johan Boj Garde här på Seglorasmedja.se Var finns dialogen med ateisterna? .

Humanisterna kör just nu sin kampanj ”Gud finns nog inte” i syfte att värva medlemmar och föra upp vikten av ett sekulärt samhälle på dagordningen. Jag har även skrivit en bok för sökande ungdomar med samma titel. Den går igenom olika argument för och emot Guds existens.

En del har reagerat på det lilla ordet ”nog” i bokens titel och kampanjens slogan. Vadå ”nog”? Kampanjen och boken argumenterar ju för att Gud inte finns? Det är förvisso sant, men det vore inte filosofiskt ärligt att hävda att Gud ”absolut” inte finns, för det går inte att veta. Låt mig förklara.

Finns Gud? Förre ärkebiskopen KG Hammar svarade med ett numera bevingat ”Det beror på vad du menar med ”finns”” på den frågan. Kanske inget svar man skulle förvänta sig av en ärkebiskop. Nuvarande ärkebiskop Anders Wejryd svarar istället mer rakt på sak att han tror att Gud finns.

Om frågan är komplicerad för troende så är den minst lika krånglig för ateister. För egentligen kan även ateister svara ett självklart ”Ja” likaväl som ett självklart ”Nej” på den här frågan. Vi håller helt enkelt med Hammar; det beror på vad man menar med ”finns” och det vad man menar med ”Gud”.

En Gud ”finns” ju alldeles bestämt: tanken, debattobjektet, den litterära figuren. Den guden är inte problematisk, lika lite som att Harry Potter är det. Men det är inte en litterär figur som frågan egentligen handlar om. Gud behöver vara verklig för att göra skillnad.

En del smusslar med frågan om Guds existens och påstår saker som att ”Gud är kärlek”. Eftersom kärlek uppenbarligen finns så anser de sig ha visat Guds existens. Det här är bara simpelt ordtrolleri – fusk, helt enkelt – lika giltigt som att påstå att spöken är bilar, och eftersom bilar finns så finns spöken också.

Men visst är kärlek vördnadsvärd och varm. Så extra obegripligt blir det när en del som hävdar att ”kärleken är Gud” sedan låter sin Gudsbild motivera homofobi och kondommotstånd. De använder bara ”kärleksguden” som svepskäl för att föra fram sina egna reaktionära åsikter.

Einsteins och Spinozas Gud då, finns ”han”? De båda föredrog tolkningen att ”allt som finns” är Gud. En lovvärd definition, men ingen Gud att hålla i handen då man behöver etisk och känslomässig vägledning. Eftersom ”allt som finns” uppenbarligen finns går den här ”guden” att bevisa på samma vis som kärleksguden. Men det är också ett cirkelbevis och därför tomt på innehåll.

Inom de Abrahamitiska religionerna judendom, kristendom och islam beskrivs Gud traditionellt som någon slags väsen som existerar utanför både oss och utanför tid och rum. En separat enhet som man kan kommunicera med. Finns den Guden?

Det är den här Guden som Humanisterna menar ”nog” inte finns. Han – för det är en han (vad det nu kan tänkas innebära för en gudom) – hade enkelt kunnat zappa in ”JAG FINNS” i urberget någonstans eller uppträda live med regelbundna mellanrum, allt för att skingra tvivlen om hans existens. Men icke.

Så vad finns det för tecken på den här gudens existens?En del menar att världen som vi ser den är tillräckliga bevis för att Gud finns. Men nuförtiden finns det vetenskapliga resultat som räcker till förklaring varför världen är som den är.

En del menar att Gud har lämnat sitt budskap på jorden på olika sätt. Hinduer och kristna menar till exempel att Gud kommit ner på jorden i mänsklig gestalt. Judar och muslimer menar å andra sidan att Gud mest meddelat sig genom profeter. Vilket stämmer? Och varför har Gud har lämnat så olika budskap efter sig istället för att vara enhetlig och tydlig. Vilket är det rätta?

Har Gud många gestalter, som hinduerna hävdar? Eller har han en – fast tre – gestalter, som kristna påstår? Eller har han bara en gestalt, som muslimerna säger? Har han fötts som människa eller inte? Kommer vi till himmelen eller helvetet, eller föds vi igen i andra kroppar? Får man äta griskött och visa sitt hår eller får man det inte? Är kossor heliga eller mat?

Som öppensinnad människa kan man känna lätt förtvivlan över alla dessa möjliga vägar till Gud. Läror som inte bara påstår olika saker, utan ibland också uttryckligen säger att de andra har fel. Det är här tron kommer in. För att vara religiös måste man göra ett språng i tanken och helt enkelt anta att Gud finns. Det är det här språnget icke-troende inte är villiga att göra.

Det betyder inte att vi vet att Gud inte finns. Det går inte att bevisa en icke-existens av någonting. Men vi ser inga tecken på Guds existens och känner heller inga behov av att tro på honom.

Spelar det någon roll då? Kan vi inte bara acceptera varandra? Alla är väl fria att tro vad de vill? Religiösa kan tro på Gud, Humanister kan låta bli. Enkelt! Där hade vi förstås kunnat lämna frågan ifred. Men nästan alla religioner har anspråk utanför sin egen krets.

I Afrika söder om Sahara dör tusentals människor varje månad i AIDS, många helt i onödan, bara för att religiösa ”lärde” inte tillåter information om kondomanvändning. Principer om kondomer försvaras medan det fattiga Afrika fylls av byar av föräldralösa barn. Bibeln säger, liksom Koranen, att homosexualitet är en synd. Med de böckerna i hand förföljs homosexuella runt nästan hela världen. Rätten att säga att homosexualitet är en synd, religionsfriheten, trumfar i Sverige till och med förbudet mot hets mot folkgrupp. Detta i ett av de minst religiösa länderna i världen.

Så här skriver jag i min bok:

Om Gud finns och har lämnat sitt budskap i en bok så borde vi verkligen lyssna, läsa boken och göra som det står. Men om Gud inte finns och alla heliga böcker är påhittade av människor så borde vi inte ha de böckerna som grund för någonting. Då är de bara vanliga böcker.

Det finns inget mitt emellan. Hur kan man tro att det finns böcker som kommer från Gud, men att vi inte behöver bry oss om vad som står i dem? Eller att böckerna inte kommer från Gud men att vi i alla fall behöver bry oss om vad där står?

Om de heliga böckerna bara är påhittade bör de inte ha mer betydelse i våra liv än vilken bok som helst. Det finns många böcker med färgstarkare historier, bättre etik, vackrare språk och mer tröstande innehåll. Men vilka böcker som är viktiga för dig avgör du bäst själv.

Inte ens religiösa människor kan enas om vilken lära som är den rätta och vilka religiösa regler som bör följas. Därför har vi  faktiskt inget annat val än att bygga samhället sekulärt. Gud finns nog inte, men även om Gud finns måste vi bygga samhället på överenskommelser mellan människor.

Patrik Lindenfors