På söndag är det en vecka kvar till kyrkovalsdebatten på Skansen den 6 september! Många har redan anmält sig, men fortfarande finns det platser kvar. Anmäl dig på info@seglorasmedja.se. Sist ut av de medverkande kyrkopolitiska grupperna att presentera sig här på Seglora smedjas kyrkovalsblogg är Hans-Olof Andrén, gruppledare i kyrkomötet för Partipolitiskt bundna i Svenska kyrkan (POSK). Skriv gärna kommentarer i det fält som följer direkt efter Hans-Olofs inlägg. Vad tycker du? Håller du med honom? Tipsa gärna en kompis att gå in och läsa och kommentera. Under de två senaste veckorna har nomineringsgrupperna med benämningar som C, FISK, M, S och KD presenterat sig här. Kolla gärna in deras företrädare och kyrkopolitiska krönikor nedan!

Hans-Olof AndrénNamn: Hans-Olof Andrén
Bor: Masthuggs församling, Göteborg
Ålder: 62 år
Bakgrund: Professor i fysik vid Chalmers tekniska högskola. Förtroendevald i Svenska kyrkan sedan 1976, i Kyrkomötet sedan 1983. Ordförande för POSK.

http://www.youtube.com/user/palsternackackad#play/uploads/18/4s6gPdsUZOc
www.posk.se
http://poskvalblogg.blogspot.com/

Med stora ögon kommer framtiden att upptäcka, att de som var förtroendevalda i Svenska kyrkan under 1900-talet och ända in i 2000-talets början definierade sin kyrkliga identitet efter samhällspolitiska kategorier. Man var alltså inte lågkyrklig eller gammalkyrklig, missionsivrare eller ekumen, karismatiker eller liturgiintresserad, bekännelsetrogen eller diakonivän – nej, man var moderat, socialdemokrat, folkpartist eller centerpartist – i kyrkan!

Den partipolitiska identiteten sitter djupt hos dagens ”kyrkopolitiker” – själv har jag som tämligen partipolitiskt ointresserad fått den irriterade frågan: men vad är du då egentligen? I själ och hjärta? Och nu måste jag avslöja något hemskt: i likhet med de allra flesta svenskar har jag ingen uttalad politisk identitet eller uppfattning. Jag är mycket kyrkligt intresserad och engagerad, och jag försöker att ta ställning utifrån ett svenskkyrkligt perspektiv i både kyrkliga frågor och samhällsfrågor. Men hjärtat tillhör kyrkans Herre, inte något parti.

POSKs kyrkomötesgrupp besökte en gång den episkopala biskopen i New York-stiftet, och när han fick klart för sig situationen i Svenska kyrkan tänkte han en stund på hur det skulle vara att förutom alla andra bekymmer ha demokrater och republikaner att ta hänsyn till i sin stiftsstyrelse. Han bleknade och sa: Det där måste ni se till att bli av med så snart som möjligt.

Nu tyder ju allt på att de politiska partiernas tid i kyrkan går mot sitt slut. Ett par val till, men sen?  Och hur skall vi få fram förtroendevalda då? Vi i den obundna rörelsen skall förstås göra vad vi förmår att rekrytera förtroendevalda också i framtiden. POSK med sin breda svenskkyrkliga inriktning har ju fått sällskap med teologiskt snävare grupper på både (kyrkligt) konservativt och liberalt håll så någon risk för en enpartikyrka tycks inte finnas.

Personval kan kanske fungera i de minsta sammanhangen, men i större pastorat och samfälligheter och på stifts- och kyrkomötesnivå tror jag nog att vi behöver nomineringsgrupper med kvalificerat programarbete och ansvarsfullt nomineringsarbete. Men kyrkans anställda och frivilliga och andra engagerade får nog börja vänja sig vid att ta över en del av rekryteringsarbetet. Man får de förtroendevalda man förtjänar.

Hans-Olof Andrén