I söndags var det Camilla Lif som lade ut texten i Kungsholms kyrka. Här kommer hennes ord i bearbetad form. Dela gärna med dig av egna tankar och reflexioner i kommentarfältet.

camillalif-2En del av oss har sovit gott i natt. Många andra har legat vakna. Jag tänker på det ibland när jag vaknar, för jag har varit med om det själv. Många har legat vakna och inte kunnat få tanken ur huvudet: vad är det för mening med mitt liv? Vad lever jag för? Varför ska jag leva? Att veta var man har sitt fäste. Att veta varför man finns till. Det är inte alla förunnat.

Den 27 mars i år satt jag på en buss i Kina. Utanför fönstret fogades åkerplätt till åkerplätt. Människor odlade. I sopor. De bodde i hyddor byggda av bildelar, presenningar och papp. Vattnet mellan odlingslotterna täcktes av en oljig regnbågsfärgad hinna.  Himlen var gulfärgad av alla avgaser, trots att vi var flera timmar ifrån stan. Jag är helt säker på att dessa människors liv gick ut på att odla mat för dagen och att deras kroppar tog stryk av föroreningar, mycket hårt kroppsarbete och orimligt dåliga bostadsförhållanden. Jag är också säker på att de inte hade råd med någon sjukvård alls. För den kostar i Kina. Jag har sedan den 27 mars undrat: ligger de här människorna också vakna i natten och undrar vad meningen med deras liv är? ”Vad lever jag för? Varför ska jag leva?” Eller är det jag som tänker den tanken åt dem? Kanske har de inte ens tid och kraft över för en sådan tanke?
 
Enligt Jesus ska man tydligen inte oroa sig för morgondagen. Men frågan är om det är försvarligt att bete sig så obekymrat som han säger åt oss att göra. Det verkar som om man måste gräva djupare i de här orden för att de ska ge ifrån sig något av andlig betydelse. Och så brukar det ju, vid närmare eftertanke, alltid vara med Jesus ord. Jag tror att det han säger handlar om att vi måste lära oss skilja mellan vad vi lever av och vad vi lever för. Vad vi lever av får vi ofta redovisa. Jag fyller i lappar från försäkringskassan, från min dotters skola, från banken, skattemyndigheten. Årsinkomst, står det vid en ruta. Alla undrar över ens inkomster, vad man lever av. Men ingen frågar vad jag lever för. Ingen frågar mig. Är det någon som frågar er?
 
Tänk om det kunde få bli en fråga som lyftes fram i ljuset, och blev en naturlig del av våra vardagsliv? Vad lever du för? Vad lever han eller hon för, som sitter bredvid dig i kyrkbänken? Tänk om vi vågade fråga. Tänk om vi vågade försöka oss på att formulera ett svar? Jesus verkar orolig för den som har sitt fäste, sin mening i sånt som kan köpas för pengar. Det råder egentligen ingen tvekan om att Jesus har en enda sak att säga om jordiska tillgångar: Det är farligt att vara rik! Inte bara för oss själva, utan för den ojämna fördelning som drabbar den gamla, krökta kvinna jag såg stå böjd över sin sophög intill motorvägen i Kina.
 
Traktandet efter högre och högre materiell standard är för att uttrycka det milt; en återvändsgränd. Sök först efter Gud, så att saker och ting får rätt proportioner! Ja, men, men….. jag går ju till kyrkan, jag är ju präst för sjutton, räcker inte det? Vi har alla ett behov av att försvara och förklara våra tillgångar och den möda vi lägger ned på dem.
Visst ska man vara generös, säger vi, men först måste vi ha det materiella ordnat, annars har vi inte råd att vara mänskliga. Jag lever oftast mitt liv i den här ordningen. Kanske gör ni det också.
 
Men Jesus vädjar till oss att vi ska vända tillvaron på rätt köl igen. Vad är ”hjärtesaken” för dig? Jesus frågar inte vad du lever av, utan vad du lever för. Inte bara för jordens, mänsklighetens och rättvisans skull, utan i allra högsta grad för din skull. Vad lever du för?
 
Har frågan om vad vi lever för fått något att flyta upp i ditt medvetande så att du börjar kunna ringa in något som du vill lyfta fram som ett svar? De flesta av oss svarar ödmjukt: ”för mig är det nog att jag får leva för min familj och se till att jag är med om att skapa en bra miljö för mina närmaste”. Andra kanske ringar in arbetet och menar att bara man får ha hälsan och kraften att fullfölja sina uppgifter så är det tillräckligt.  Man vill inte göra sig märkvärdig och säga alltför pretentiösa saker om sitt livs mening.
 
Men det är inte rätt, inte rätt mot en själv, mot andra människor, eller mot Gud, att låta hjärtesaken utgöras av sånt som närsomhelst kan tas ifrån oss. Vi måste hitta en helhetssyn igen. Vi måste hitta ett ord för det som hela livet går ut på och som hemmet, familjen och jobbet kan vara delar av, men inte hela meningen.
 
Att veta var man har sitt fäste.
Att veta vad man lever för.

Hur ska vi börja? Hur ska jag hitta ut ur den förhärskande synen på trygghet, materiell standard och självförverkligande? Tro inte att ett människoliv är något så fjuttigt att det kan bli meningsfullt av döda ting.
Du är en levande varelse. Gud har med sin andedräkt blåst liv i dig. Du är – genom att du finns till – ett vittnesbörd om Gud. Du är- här på jorden – Guds agent, Guds medarbetare. Förminska inte dig själv. Sök först Guds rike.
Och i den mån du kan; se till att den där krokiga kvinnan i Kina också får tillfälle – får en chans – att i lugn och ro
fundera på vad som är hjärtesaken i hennes liv. Det ordnar sig med maten och kläderna. Det viktigaste är att du vet var du har ditt fäste.

Camilla Lif