Vi förs från form till innehåll, skriver vår krönikör Mika Wallander in en adventsglittrande krönika. Ljuset från stjärnor och pynt påminner om det som skimrar i vårt eget inre.
Äntligen! Som vi har längtat efter det lilla Jesusbarnet som legat insvept i toalettpapper och begravd i källarförrådet. Nu ska han få flytta in igen! Likt Gud förberett ett rum för var och en av oss, förbereder vi platsen och rummet. Sen plockar vi fram sakerna: stjärnan, de nyblivna föräldrarna och djuren.
Det är en helig varm rörelse att få förbereda och välkomna.
I boken ”Barn skriver till Gud” skriver Camilla:
”Käre Gud, jag kommer ihåg att när du var liten baby föddes du i en krubba.”
Vi förs från form till innehåll. Från periferi till det som är angeläget. Och minns, precis som barnet gör, att Gud en gång varit en alldeles nyfödd bebis. Att det är en bebis som anländer till vår värld som är full av oro, sjukdom och konflikt. Guds val av kropp är tydlig. Det är barnet som kommer med sanning och frid.
Jag tänker på första raden Selma Lagerlöfs Kejsaren av Portugalien: ”Hur gammal han än blev, så kunde Jan Andersson i Skrolycka aldrig tröttna på att berätta om den dagen då den lilla flickan till världen.”
Och så minns jag de två gamla människorna som träffade Jesus när hans föräldrar tog med sig honom till templet. Jesus skulle föras in i samhällets gemenskap genom religionens rit och symbolhandling. De två gamla väntade på tröst. Den ena var Symeon som inte kunde dö förrän han sett Messias. Den andra var Hanna som tackade Gud och började berätta om barnet för alla som väntade på befrielse.
Stjärnan, de nyblivna föräldrarna, barnet och de gamla blir levande gestalter varje gång som vi plockar fram krubbans enkla figurer. Guds kärlek blir kropp år efter år, om och om igen. Det är så, därför att vi är precis som Jan Andersson i Skrolycka som aldrig tröttar på att berätta om när barnet kom till världen. Tänk att få berätta om när vårt eget barn kom till världen och om det lilla Jesusbarnet som föddes en gång när tusen, tusen juleljus tändes på jordens mörka rund…
…välkommen hem!
Mika Wallander
(Lästips: Lukasevangeliets 2:a kapitel, verserna 22 – 40)
