Av Jerker Alf, präst och ansvarig för Svenska kyrkans kontakter i diktaturens Burma.

Att hålla reda på vad som händer i Burma är betydligt enklare när man sitter i Sverige än här i Burma där jag nu befinner mig. Denna märkliga  paradox bottnar förstås i den rigorösa censur som regeringen tillämpar. The New Light of Myanmar eller ”Darkness of Myanmar”, som burmeserna själva föredrar att kalla den enda dagstidningen i landet, rapporterar dagligen om vilka sjukhus generalerna har inspekterat eller vilka nya broar som har invigts i deras ständiga strävan att utveckla landet. Propaganda är bara förnamnet.

Internet är numera ganska lättillgängligt med cybercaféer lite här och där. I min hotellobby finns till och med en trådlös anslutning. Men nätet är också en selektiv informationskälla för kunskapstörstande burmeser. Allt som oftast dyker ”Access denied”-rutan upp. Det enda mediet som regeringen inte kan kontrollera är den gamla hederliga kortvågsradion. Kanaler som Voice of America, Radio Free Asia och framför allt Oslo-baserade Democratic Voice of Burma retar regeringen till vansinne genom sina objektiva dagliga nyhetssändningar. Många soldater i militären lär också, fast i smyg, ratta in sändningarna när de kommer åt. Ett dagligt återkommande inslag på baksidan i den statskontrollerade tidningen är fördömandet av dessa medier som anses gå utländska så kallade ”neokolonisatörers” ärenden.

De senaste dagarnas stora nyhet är de vallagar som publicerats inför årets förestående val. Civilbefolkningen förväntar sig inte verkligt fria val, men få hade räknat med så begränsande vallagar. Inga religiösa företrädare får rösta, vare sig de är kristna präster eller buddhistmunkar.

– Vi räknas in bland samma kategori som förståndshandikappade, säger en pastor ironiskt.

Ett krav från oppositionen och det internationella samfundet är att alla politiska fångar, inklusive Aung San Suu Kyi släpps. Juntans svar på detta krav kom i veckan i form av vallagarna där alla partier som har fängslade medlemmar är förbjudna att ställa upp i valet. Enda möjligheten för partier med politiska fångar att få delta i valet är att utesluta sina fängslade medlemmar inom två månader.

Resultatet från valet 1990 som innebar en jordskredsseger för Aung San Suu Kyis nybildade parti NLD respekterades aldrig av juntan. När val hålls 20 år senare tvingas partiet utesluta sin älskade ledare som offrat 20 år av sin frihet för att kunna delta. Ett absurt dilemma.

Jerker Alf