Debattinlägg av Smedjans medarbetare Angelica Karlsson.

Läget på Kyrkokansliet i Uppsala för tankarna till kalla krigets Sovjetunionen. Den ena chefen försvinner efter den andra, helt utan förvarning eller vettig förklaring. Personligen vet jag inte vad jag tycker är mest oroande med situationen; det faktum att cheferna bara försvinner – eller att ingen verkar bry sig om vad som pågår?

Händelserna på Kyrkokansliet i Uppsala skulle kunna vara en bra inledningsscen för en skräckfilm. Vem är nästa person att sparkas, avgå eller bli bortkopplad? Och vad är det egentligen som ligger bakom allt som inträffat? Vad är det för förankringsproblem i kyrkostyrelsen som det talas om? Och vilka värderingar misstänks informationschefen ha brutit mot? Frågorna är många när man läser den fåordiga nyhetsrapporteringen.

Majoriteten av mina vänner som är medlemmar i Svenska kyrkan har ingen aning om att generalsekreteraren fått sparken. Det är inte så att de generellt är ointresserade av vad som händer i omvärlden – de har bara missat de små notiserna som berättar om det som hänt. Och tur är kanske det? Vilket meddelande sänder Svenska kyrkan ut till sina medlemmar när de väljer att agera såhär? Inom vilken annan organisation med flera miljoner medlemmar skulle en generalsekreterare kunna avsättas med omedelbar verkar utan att det blev debatt?

Angelica Karlsson