Nu har det alltså besannats det som Aktuellt, Kyrkans tidning och Seglora smedja skrivit om tidigare. Svenska kyrkans informationschef lämnar sin tjänst. Anklagelserna om sextrakasserier och bristande ledarskap visade sig stämma. Dock har han inte begått något brottsligt.

Kyrkan lät en oberoende advokatbyrå – Linklater – utreda anklagelserna och kom fram till att rekommendera kyrkan att låta informationschefen sluta med omedelbar verkan, skriver Kyrkans tidning.

Ärkebiskopen som hittills inte sagt ett flasklock trots att både generalsekreterare och personalchefen lämnat sina uppdrag, uttalar sig nu i Kyrkans tidning. Han bekräftar Aktuellts påstående att han agerade för att få bort generalsekreteraren Lars Friedner på grund av att denne agerat självsvåldligt i fallet med informationschefen.

Uppgifter från flera håll har gjort gällande att förre generalsekreteraren Lars Friedner ville agera kraftfullt mot informationschefen Henrik Pederby mot bakgrund av de anklagelser som riktades mot honom”, skriver Kyrkans tidning.

Detta skulle alltså ärkebiskopen inte ha gillat.

Det är fortfarande många frågetecken. Svenska kyrkan själv liknade härom dagen i ett pressmeddelande generalsekreteraren vid en VD och när styrelsen inte längre har förtroende för sin VD får han gå.

Visst, det är gott så. Men i normala företag brukar inte styrelsen lägga sig i enskilda personalfrågor. VD:s uppgift är just att ansvara för personal och budget. Att generalsekreteraren först borde ha kollat med styrelsen innan han agerade mot en underlydande som anklagats för så allvarliga saker verkar milt sagt märkligt.

Självklart är det bra om högsta ledningen förankrar känsliga beslut, men VD:n måste ha styrelsens förtroende att sköta personalärenden.

Rimligen måste det ha funnits något mer som tidigare brustit i  relationen mellan ÄB/kyrkostyrelsen och Friedner och att fallet med informationschefen blev droppen?

Lika obegripligt är ärkebiskop Anders Wejryds agerande. Han ville uppenbart skydda informationschefen. Enligt Smedjans källor var informationschefen av högsta ledningen en uppskattad chef och medarbetare. Kanske var det också extra jobbigt att behöva ifrågasätta någon man nyligen rekryterat?

Ändå står det klart att det är hög tid att Svenska kyrkan gör upp med den patriarkala traditionen där kvinnor objektifieras och måste utstå lite flörterier och kommentarer om sin klädsel. Det är år 2010 nu och sådant gubbigt ledarskap kan inte längre anses ”normalt”!

Nu har på kort tid tre av kyrkans högsta chefer slutat under dramatiska former. Krishanteringen har varit under all kritik. Det har bidragit till onödig ryktesspridning och extra lidande för berörda parter.

Seglora smedjas bok om att vara en kommunicerande kyrka – Den nya dialogen – borde läsas av kyrkoledningen.

Uppdaterat: Generalsekreteraren Lars Friedner ger i Dagen sin version av det som skett.