Seglora smedja noterade i en liten notis att sekularisterna startat en ny tidning – Sans. Vi noterade att premiärnumret av tidningen pryds med en helsidesbild av en kvinna i burka och rubriken: En Gud för kvinnor?

Vi konstaterade att det var symptomatiskt för vår tids religionskritik – den islamofoba undertexten finns där alltför ofta. Christer Sturmark och Sara Larsson går i dag till generalangrepp mot mig och Seglora smedja på debattsajten Newsmill. Där rubriken lyder: Helle Klein stämplar humanistisk idékritik som islamofobi.

Hur nu de kan komma fram till denna generella utsaga? Jag har uttalat mig om valet av förstasidesbild på tidningen Sans. Och dessutom lagt till att en recension av själva tidningen kommer först då vi läst den.

Att den nymornade ateismen ofta bärs av en islamofobisk eller främlingsfientlig undertext är nu inget vi är ensamma om att peka på. Per Wirtén har nyligen fört denna diskussion i Sydsvenskan exempelvis. Internationellt förs denna debatt i teologiska, filosofiska och politiska kretsar.

När Humanisterna för något år sedan prydde hela tunnelbaneväggar med sin kampanj ”Gud finns nog inte. Ändå påverkar han dig.” var det många som reagerade på just undertexten. Affischerna pryddes av ett gult kors, en gul davidsstjärna och en gul halvmåne mot blå fond.

För de flesta såg affischen med det gula korset ut som en vanlig svensk flagga. Däremot blev både Davidsstjärnan och Halvmånen iögonfallande. DN-krönikören Göran Rosenberg var en av de som reagerade mot Humanisternas kampanj. Han pekade på att bilderna inte gav samma associationer till religion. Efter andra världskriget förknippas Davidsstjärnan i Europa inte främst med religion, utan med nazism och antisemitism exempelvis.

Vad kampanjen mer eller mindre öppet säger, och framförallt signalerar med sitt val av symboler, är att problemet med människor som fortfarande verkar tro att Gud nog finns (för det är ju detta som verkar vara Humanisternas problem) i hög grad är ett problem med människor av muslimsk och judisk tro”, skrev Rosenberg i Dagens Nyheter.

Debatten om det religiösa förtrycket är förstås lika viktig som debatten om politiskt förtryck. Många gånger skyms dock de verkliga orsakerna till våld, förtryck och brott mot mänskliga rättigheter när fokus bara blir religionen. Att Humanisterna också ständigt blundar för allt det arbete mot förtryck och för mänskliga rättigheter och demokrati som görs av religiöst inspirerade människor av olika tro gör också deras kritik tröttsamt ensidig.

I stället för att dra gränsen mellan troende och icke-troende borde det ligga i alla goda demokraters intresse att se och bilda allianser mellan människor av olika tro och icke-tro i kampen för människovärdet i Sverige och i världen.

Och som sagt, vi lär återkomma till tidskriften Sans. Till dess får herr Sturmark sansa sig.

Helle Klein, chefredaktör