Seglora smedja noterade i en liten notis att sekularisterna startat en ny tidning – Sans. Vi noterade att premiärnumret av tidningen pryds med en helsidesbild av en kvinna i burka och rubriken: En Gud för kvinnor?
Vi konstaterade att det var symptomatiskt för vår tids religionskritik – den islamofoba undertexten finns där alltför ofta. Christer Sturmark och Sara Larsson går i dag till generalangrepp mot mig och Seglora smedja på debattsajten Newsmill. Där rubriken lyder: Helle Klein stämplar humanistisk idékritik som islamofobi.
Hur nu de kan komma fram till denna generella utsaga? Jag har uttalat mig om valet av förstasidesbild på tidningen Sans. Och dessutom lagt till att en recension av själva tidningen kommer först då vi läst den.
Att den nymornade ateismen ofta bärs av en islamofobisk eller främlingsfientlig undertext är nu inget vi är ensamma om att peka på. Per Wirtén har nyligen fört denna diskussion i Sydsvenskan exempelvis. Internationellt förs denna debatt i teologiska, filosofiska och politiska kretsar.
När Humanisterna för något år sedan prydde hela tunnelbaneväggar med sin kampanj ”Gud finns nog inte. Ändå påverkar han dig.” var det många som reagerade på just undertexten. Affischerna pryddes av ett gult kors, en gul davidsstjärna och en gul halvmåne mot blå fond.
För de flesta såg affischen med det gula korset ut som en vanlig svensk flagga. Däremot blev både Davidsstjärnan och Halvmånen iögonfallande. DN-krönikören Göran Rosenberg var en av de som reagerade mot Humanisternas kampanj. Han pekade på att bilderna inte gav samma associationer till religion. Efter andra världskriget förknippas Davidsstjärnan i Europa inte främst med religion, utan med nazism och antisemitism exempelvis.
”Vad kampanjen mer eller mindre öppet säger, och framförallt signalerar med sitt val av symboler, är att problemet med människor som fortfarande verkar tro att Gud nog finns (för det är ju detta som verkar vara Humanisternas problem) i hög grad är ett problem med människor av muslimsk och judisk tro”, skrev Rosenberg i Dagens Nyheter.
Debatten om det religiösa förtrycket är förstås lika viktig som debatten om politiskt förtryck. Många gånger skyms dock de verkliga orsakerna till våld, förtryck och brott mot mänskliga rättigheter när fokus bara blir religionen. Att Humanisterna också ständigt blundar för allt det arbete mot förtryck och för mänskliga rättigheter och demokrati som görs av religiöst inspirerade människor av olika tro gör också deras kritik tröttsamt ensidig.
I stället för att dra gränsen mellan troende och icke-troende borde det ligga i alla goda demokraters intresse att se och bilda allianser mellan människor av olika tro och icke-tro i kampen för människovärdet i Sverige och i världen.
Och som sagt, vi lär återkomma till tidskriften Sans. Till dess får herr Sturmark sansa sig.
Helle Klein, chefredaktör
Helle,
Du måste utveckla vad du menar med ”islamofobisk och främlingsfientlig undertext”. Per Wirtén är ett dåligt exempel, då han när förtydliga sina åsikter i sin andra artikel tydligt försvarade sekulariseringen och tog avstånd från samma kulturella uttryck som Humanisterna gör. Ta debatten ett steg framåt, hur bedrivs en konstruktiv debatt om kvinnoförtryck i kulturer med starkt inslag av islam?
Jag håller inte alls med om din analys av Wirténs debatt i Sydsvenskan. Tvärtom har han sen i flera artiklar därefter påpekat just problemet med normeskularismens antiislamska hållning. Och självklart tar både han och Seglora smedja avstånd från allehanda förtryck, oavsett om det sker i politikens, vetenskapens eller religionens namn. Men att som Humanisterna gör se religion (läs Islam) som något essentiellt som i sig är kvinnoförtryckande är intellektuellt ohederligt och riskerar bara att underblåsa främlingsfientliga strömningar.
@Helle: Du säger att ni ”självklart” tar avstånd från ”allehanda förtryck”. Problemet är att det bara är självklart så länge avstånd kan tas i allmänna termer, men förtryck kräver förtryckare, och vad är det avståndstagande värt som upphör, när dessa pekas ut – individuellt eller i grupp – och man inte gillar att se vilka de är?
Problemet med Christer Sturmark är att han själv inte respekterar kvinnors rättigheter. Varför är så få kvinnor i toppen inom Humanisterna? För mindre än två veckor sedan kallades en mycket ung kvinna, aktiv inom UngHum, in på ”sågningsmöte” med Sturmark – hennes ”brott” var att hon hade kritiserat Sturmark offentligt… Känns den typen av åsiktskontroll igen från de fundamentalistiska religiösa grupper världen över? Dessutom är tidningen som Sturmark nu ger ut i upphottad version Humanisternas gamla tidning som Sturmark annekterat på ett synnerligen odemokratiskt sätt, mot medlemmarna insyn och vilja….
Helle!
Jag har nu jobbat i Irak vid 5 tillfällen senaste 3 åren och vid mitt sista besök bodde jag i Kirkouk i 4 veckor. Har bott i såväl Bagdad, Kirkouk och Tikrit och kan konstatera att du är helt ute och cyklar. Såg inslaget i SVT imorse och jag håller helt och hållet med Sturmark att Islam förtrycker kvinnan å det grövsta. Du slår dig själv för brösten och säger att du i ditt hela liv jobbat mot förtryck av kvinnan men min fråga till dig är om du vid något tillfälle levt i något av länderna du tror dig veta så mycket om? Jag blir skogstokig när jag hör dig debattera och när du pratar om saker du inte har en aning om. Förtrycket mot kvinnan lever i allra högsta grad i Irak och kommer att förbli så i säkert 100 år till, om inte längre. Kvinnor i mellanöstern har gjort betydande framsteg om man ser till förbättringar i kvinnors rättigheter, utbildningsnivå och läskunnighet men trots alla framsteg (som är så små) är våld mot kvinnor fortfarande stort utbrétt i arabvärlden där förövare agerar ostraffat. Våldtäkt, hedersmord och kvinnans underordnade status är så djupt rotat i sammhället vilket säkert kommer ta 50? 100? tals år att förändra! Har du helt missat att det bara var några år sedan kvinnan fick rösträtt i Kuwait????
Mitt förslag till dig är att bosätt dig i Irak i någon månad och lev i landet så ska det bli intressant att sedan höra dina åsikter om Islam och kvinnors rättigheter inom Islam…..
Alla som har vuxna barn eller minnet kvar från sena puberteten känner till problemet med negativ c/a positiv kritik och föräldrar som resonerar
”Jovisst du vet ju att jag älskar dig, men måste jag verkligen säga det varje gång jag kritiserar dig för något dumt du faktiskt har gjort?”
”Ja, det måste du, annars orkar jag inte lyssna på dig för då verkar du bara hata mig.”.
Samma sak är det här. Det är inte ett dugg fel på sekularisternas analys om problemen med religion, det är pedagogiken som felar, och därigenom analysen av vad vi religiösa tänker i vår kritik av såväl ”kvinnoförtrycket i Islam” som ”fördomarna hos humanisterna”. Debatten kommer inte att bli normal förrän sekularister pekar på bra samhälleliga sidor av religiion, samt släpper fördomar och språkliga grovheter. Vill man ha debatt får man också anpassa sin artighet. När det gäller Lissman, så har du rätt, men jag har också hört kvinnor från just Kirkouk uttala sig om hur befriande de upplever islam, men samtidigt kan känna ett starkt hat mot etniska traditioner som förtrycker kvinnor. Alltså: Alltså hur vet vi vilken rot till det onda vi ska hugga av? Kanske är det ett sekulär-kulturell kvinnoförtryck som sekulär-humanisterna gärna vill ikläda religiösa kläder, och i sådana fall så har vi inget vunnit när vi kritiserar islam mer än att vi tagit bort en källa till hopp.
Helle, en enkel fråga. Jag är medlem i Humanisterna. Jag är mot all form av teism. Följaktligen är jag mot islam. Gör det mig till islamofob?
Om svaret är nej, hur kommer det sig att du reflexmässigt stämplar kritik mot islam som islamofobi?
Om svaret är ja, blir inte begreppen ”islamofob” och ”islamofobi” urvattnade och meningslösa?
Om du har missat det så är Humanisterna för mänskliga rättigheter och mot alla former av auktoritära läror. Det är utifrån det du måste tolka Humanisternas kritik av kvinnoförtryck inom religioner. Där skiljer vi oss markant från de riktiga islamofoberna, som kritiserar islam för att de är rädda för att Sverige ska få en för stor andel muslimer i befolkningen. Om du mot förmodan har missat det så vill Jimmie Åkesson et al använda Svenska kyrkan och kristendomen som en maginotlinje mot islam. Humanisterna vill att samhället ska vara sekulärt och att alla ska få leva sina liv som de själva vill.
Själv anser jag inte att islam är värre än judendomen eller kristendomen, men jag är väl antisemit och kristofob då, antar jag.
den intellektuella nivån i sverige är ett gott uttryck för den nivellering som pågått i åtminstone ett århundrade – en nivellering vars koppling till moderniteten som sådan nog måste konstateras.
problemet med islam är självklart dess brist på tolerans, om man så vill dess primitivitet, som är påtaglig i dess urkund (jfr mohammed i koranen med exempelvis jesus i evangelierna) och ett högst bärande element i dess läror och praktiker än idag; synen på kvinnan är en av många aspekter av denna iögonfallande primitivitet. problemet med ”humanisterna”, d v s med de flesta sentida dyrkare av modern (eller snarare av en populariserad 1800-tals variant av) västerländsk vetenskap är likaledes deras intolerans. oförmågan till att inte bara förstå utan även acceptera att man inte förstår, att det finns sådant vi som människor och individer, situerade i biologi, natur, kultur och historia, inte kan greppa, att världen helt enkelt inte slutar där den egna näsan slutar, utan i själva verket i mångt och mycket tar vid bortom vår förståelse av den. ”humanisterna” är ett lite rörande och krampaktigt uttryck för en slags inverterad primitivitet, en modernitet som imploderat, som uppfylld av sitt eget perspektiv (med tillhörande ”förnuft”) givit efter för ett skriande behov att förklara allt utifrån det lilla man med säkerhet kan säga.
nivelleringen, och den sociala upplösningen (eller individualiseringen, som eufemismen och mantrat lyder) ger religioner – och möjligen islam i synnerhet – den moderna vilsna människan åter en mening, ett meningsfullt sammanhang att relatera till och finna en plats i. ”humanisterna”, en variant av denna vilsenhet i moderniteten, påminner inte lite om somliga dårar, som i rädsla för utsikten – för den svindel som den kan innebära – blir stirrande på närmaste föremål och euforiskt slår fast att han funnit en fast punkt i tillvaron. lätt blir det i ett sådant upplyst läge att ”spela allan”, att mycket självsäkert, och nästan lite ”rebellisk” börja förklara hur saker egentligen ligger till.
sedan slår livet ned med full kraft.
Helle, jag har sorg när jag ser dina åsikter. Du har varit en av mina få idoler. (läst Aftonbladet i hela
mitt liv) Dina åsikter har jag delat till 100%. Men vad händer, först blir du Präst.
Sedan kommer det stora raset. Debatten med Sturmark. (hjälp) Sedan tolkningen av Wirténs
debatt i Sydsvenskan. Vad har hänt med en som varit emot kvinnoförtryck.