Debatten med Humanisternas Christer Sturmark, tillika chefredaktör för det sekulära magasinet Sans, kändes efteråt som om den mest hade bestått av skrik och en ” tala i munnen på varandra”-diskussion. Men vid en genomlyssning så här i efterhand kan jag konstatera att vi trots allt får fram våra ståndpunkter ganska bra. Slutet blir lite väl skrikigt.
Sturmark och jag kom överens om att Humanisterna och Seglora smedja tillsammans bör ordna en offentlig debatt på förslagsvis ABF om ämnet religionskritik och islamofobi. Längre fram i vår eller till hösten lär vi bjuda in till en sådan.
Du som redan nu vill diskutera denna fråga är välkommen med inlägg hit till Smedjans nättidning.
Helle Klein, Chefredaktör
Mitt inlägg är kort och koncist: Man är inte islamofob för att man kritiserar islam.
Jag instämmer i att det finns islamofober, men genom att klassa alla som kritiserar islam som islamofober tappar begreppet all mening.
Det är också sant att islamofober känns igen genom att kritisera islam närhelst de kommer åt. Det är just därför det blir så fel att kalla Humanisterna för ”islamofober”. Humanisternas kritik bygger på en mycket djupare analys av auktoritetstro och auktoritära läror.
En islamofob kritiserar inte kristendomen eller judendomen (eller för den delen hinduismen, buddismen, New Age, astrologi, slagrutor och allt annat som Humanisterna kritiserar, utan inriktar sig bara på islam. En islamofob anser att man inte kan blanda svensk kultur med kultur från ”muslimska” länder. En islamofob vill inte att människor från muslimska länder ska få en fristad i Sverige. En islamofob är inkonsekvent i sin kritik av religion och vurmar ofta för kristendomen som en maginotlinje mot islam – man kritiserar en form av auktoritetstro (islam) men blundar för en annan (kristendomen). Humanisterna är konsekventa i sin kritik av all form av övertro och kulturella normer som förtrycker. En islamofob ser bara islam som ett problem.
Därför blir det så fel när man säger ”Aha! Du kritiserar islam – alltså är du islamofob!” Man måste också se till bakgrunden av kritiken och sätta den i sitt sammanhang. Annars hamnar vi i den problemställning jag tog upp i början, där all kritik av islam klassificeras som islamofobi och begreppet tappar sin mening.
Det är svårt att samtala när motparten inte vill förstå vad man vill förmedla och med taggarna utåt bara försvarar och repeterar klyschor.
Man hamnar direkt på sektnivå där reella argument inte funkar i deras svarta-vita värld. Också är påståenden svåra att bemöta när mottagaren inte har den kunskap som behövs för att man ska prata om samma sak.
Håller med om att det finns uppenbara och svåra problem i både invandringspolitiken och våra fördomar och svårigheten att kritisera får inte gömma de extremistiska vansinnigheter som samtidigt pågår. Man måste få kritisera både religoner och människor – och även Sturmark och humanisterna!
Men lika lite som jag vill bli kallad rasist för att jag ser problem med islamistiska grupper i Sverige som också är ett stort problem för merparten av våra muslimer, lika lite accepterar jag att Sturmark kallar mej för nedsättande saker och hånler förnedrande åt kritik eller frågor.
Allvarligt blir det speciellt efter det som hänt i Oslo och när högerextremism ökar, att polarisera, vilket är så otroligt tråkigt och ointelligent när det görs. Tråkigt att Sturmark inte tar ansvar i denna situation. Även Livets Ord bör ta ansvar. För att inte driva ut åsikter till att bli ”radikalare” visioner. Och i det får man väl trots allt och i jämförelse med Sturmark och Ekman, säga att Åkesson försöker. Han har åtminstone insett vikten av att hålla sig och partiet på banan och inte sätta sig på tvären i en extrem ytterposition. Tråkigt bara att just där blir det svårare att lyckas eftersom hela partiet bygger på att åtskilja bl a muslimer från övriga samhället. Med mera, med mera… jag lämnar en länk här till vidare funderingar http://annatekla.wordpress.com/2011/08/15/humanisterna-ar-inte-humana/