Sofia församling har beslutat att anställa en imam för det interreligiösa arbetet bland de unga på Fryshuset. Det är ett beslut i Nathan Söderbloms anda, skriver Seglora smedjas chefredaktör Helle Klein här i sin onsdagskrönika.

På Ekot i morse kunde vi höra att det högerextrema Nationella Fronten går fram i opinionen i Frankrike. Om ett år är det presidentval. Hade det varit val i dag hade Sarkozy åkt ut i första valomgången. Just nu samlar Natinella Frontens Marine Le Pen flest röster.

I januari valdes Marine, dottern till Jean-Marie Le Pen som lämnade posten som partiledare för ”Front National” som han haft sedan 1972. Hon försöker nu sig på samma omvandling av partiet som många andra högerextrema partier genomgått runtom i Europa och här hemma i form av Sverigedemokraterna.

Tidskriften Expo skriver i senaste numret att Marine Le Pen vill ansluta Nationella Fronten till den ”Nya Högern” som Geert Wilders i Holland och det Schweiziska SVP – alltså till en sorts högerpopulism som framförallt rider på de islamofobiska strömningarna men som annars tonar ned sin rasistiska och antisemitiska propaganda.

I sitt jungfrutal som ny partiledare beskrev Marine Le Pen sitt parti som ”en republikansk, sekulär, anti-EU-rörelse”. Tonvikten i hennes tal lades på sociala frågor, kamp mot globalisering och mot nyliberalism och att man ska skydda fransk industri och arbetsmarknad från utländsk konkurrens.

Själva invandringsfrågan är inte längre i centrum. Däremot vill hon främja en patriotism som står i kontrast till Islam, en religion som hon anser inte kan anpassa sig till Europas kristna rötter, skriver Expo.

De islamfientliga vindarna blåser starkt i vår tid. Också här i Sverige, där Sverigedemokraterna tar varje tillfälle att propagera och varna för en islamifiering av landet.

Det är i detta sammanhang man måste se Sofia församlings modiga beslut att anställa en imam i kyrkans mångreligiösa arbete bland de unga på Fryshuset. Beslutet har väckt debatt. Paragrafryttare pekar på att det strider mot Kyrkoordningen att Svenska kyrkan anställer icke-kristna. Teologer varnar för att kyrkans kristna identitet blir utslätad.

Behöver Svenska kyrkan verkligen medverka till att göra sin egen roll mindre? Det måste väl ändå vara tråkigt för kyrkan om den krymper? Eller är det bra, ur kyrkans eget perspektiv? Jag har sagt det förut och säger det igen: Svenska kyrkan är bra på att avskaffa sig själv”, skriver prästen och teol.dr Annika Borg på debattforumet Newsmill.

Det är märkligt inskränkt för att komma från en i andra frågor radikal teolog. Ungefär samma argument fördes fram i debatten om homoäktenskap. Om man tillåter andra sorters äktenskap än bara det heterosexuella så skulle detta ”riktiga äktenskap” på något konstigt sätt förminskas?

Kyrkan blir väl inte mindre för att den öppnar upp för andra?

Just i en tid av växande islamofobi blir kyrkans hållning gentemot islam oerhört viktig. Genom att visa en generositet som inte innebär överslätande av konflikter men en respekt för att vi i grunden bara är människor, troende medmänniskor, kan kyrkan som opinionsbildare medverka till att stävja främlingsfientligheten.

Runt sekelskiftet 1900 kom min farfars far, Gottlieb Klein, till Sverige för att bli överrabbin i Stockholms mosaiska församling. Runtom i Europa växte antisemitismen. Gottlieb och hans fru Toni hade bott i Berlin men kände trångsynthetens vindar.

I Tyskland började röster skylla landets dåliga ekonomi på judarna. Vid den tyska förbundsdagen 1878 får de antisemitiska strömningarna kraftfullt stöd i hovpredikanten Adolf Stöcker i Berlins domkyrka. I Ryssland och Polen utbryter de första judeprogromerna 1881.

För närvarande är den antisemitiska rörelsen i Tyskland så intensiv och omfattande att den förtjänar att noggrant följas av varje tidning som önskar hålla sina läsare `au courant´ med vad som händer och sker i världen”, skrev Nya Dagligt Allehanda 1881.

Minst 10.000 deltar vid antisemitiska demonstrationer i Berlin detta år.

Också i Sverige diskuterades ”judefrågan” intensivt. Synen på juden och hans eventuella rättigheter är föremål för flera riksdagsdebatter.

Det är i denna tidsanda som vänskapen mellan de kristna teologerna Nathan Söderblom och Samuel Fries och min farfars far Gottlieb Klein utvecklas. Den judiske invandraren, rabbinen, tas emot generöst av kyrkans män. Han ges en plattform att tala och undervisa.

Gottlieb får efter några år till och med en professur vid teologen i Uppsala – ett uttryck för kungen Oscar II:s stora förtroende för honom men med all säkerhet spelade kontakterna med Nathan Söderblom en stor roll.

Det var förstås inte okontroversiellt att låta en rabbin undervisa på universitetet, judar var inte tillåtna att ta tjänst i staten.  I Svenska dagbladet skrev en herr Kihlén och varnade för att en rabbin nu skulle undervisa blivande präster i Uppsala. Det kunde leda till en ”judaisering av kyrkan”.

På detta svarade Gottlieb skarpt i en artikel i samma tidning.

Är det verkligen ett brott att genom föreläsningar öfver rabbinica sätta de blifvande prästerna in i den tankevärld hvarur Jesu framställningar fingo sin näring”, undrade Gottlieb och fortsatte att fråga hur det skulle vara möjligt att alls förstå den historiske Jesus, hans apostlar och hela Nya testamentet om det inte skedde genom den judiska tankevärlden.

Eller anser den troende hr Kihlén liksom några förryckta i Tyskland Jesus för en arier?”, skrev Gottlieb i tidningen.

De svenskkyrkliga prästerna Nathan Söderblom och Samuel Fries gjorde det möjligt för judarnas företrädare i Sverige att få en plats i offentligheten och på det sättet både medverka till en förståelse för judendomen bland svensk kristenhet och till en reformering av judendomen i den svenska kontexten. Det är i mötet mellan religion och samhälle som båda kan utvecklas, som fördomar kan bekämpas och sekterism och fundamentalism undvikas.

Sofia församlings beslut att år 2011 anställa en imam för de unga i Fryshuset är helt rätt. Det är i Nathan Söderbloms öppna dialogiska anda och betyder mycket i en tid av växande inskränkthet och bristande respekt för Den Andre.

Helle Klein
Chefredaktör