SKR, Diakonia och Svenska Freds vädrar morgonluft i debatten om svensk vapenhandel. Seglora smedja följer och kommenterar utvecklingen.
Den senaste tiden har den politiska potatisen som går under namnet vapenexporten blivit glödhet. Nyligen publicerade Diakonia och Amnesty en allvarligt kritisk rapport om försäljningshysterin i den svenska vapenbranschen (den går att ladda ner här). Inför att Sverige nu ska sända JAS Gripen för att upprätthålla flygförbudszonen i Libyen har Bo Forsberg, generalsekreterare på Diakonia uttryckt sorg inför det ”kommersiella getingbo” som hjälpinsatserna tycks ha utmynnat i.
Också Seglora smedja fruktar att hjälpinsatsen ska utmynna i en klappjakt där alla ska vara med och visa hur stridsdugliga de egna planen är, medan potentiella vapenköpare från andra, ännu inte störtade diktaturer tittar på och gör anteckningar. Ett sådant spel för gallerierna vore beklagligt, milt uttryckt.
Igår gick handelsministern Ewa Björling ut i en tandlös debattartikel mot Diakonia med anledning av den hårda kritik som organisationen riktat mot hur den svenska vapenhandeln sköts.
Bland annat skriver Björling att vapenexporten är en försvinnande liten del av svensk export och att den är både säker och tydligt begränsad: ”Försvarsmaterielexporten utgör drygt 1 procent av vår totala export. Kontrollen är restriktiv och vår parlamentariska insyn är både effektiv och unik med internationella mått mätt.”
Om kontrollen är restriktiv och den parlamentariska insynen god, då kan man väl inte dra någon annan slutsats än att det är med regeringens uttryckligt goda vilja som vi exporterar vapen till Saudiarabien, det krigförande Pakistan, den tidigare diktaturen Egypten och även till Gaddafis Libyen?
Smedjan frågar sig – om exporten nu är så försvinnande liten så kan den väl inte vara så viktig för svensk ekonomi som somliga andra vapenexportsdebattörer har velat påskina? Så vad är då egentligen svårigheten med att avveckla vårt så kritiserade militära stöd till diktaturerna, och avsluta denna historiska pinsamhet? Argumenten från vapenhandlarna blir allt mer svårgenomträngliga.
Läs mer:
Svenska Freds: ”Ingen vapenexport till människorättsförbrytare”
Dagen: ”SKR och Diakonia uppmanar partierna lägga korten på bordet om vapenexporten”
Bo Forsberg, generalsekreterare, Diakonia: ”Sverige bör skämmas när vi utnyttjar Libyen för PR åt JAS”
Wallenberg bestämmer och regeringen lyder. Så har det varit sedan början på 1900 och fortsätter.
Ingen vågar säga emot, för då ryker jobbet. Effektiv utpressning. Jag har varit politiskt aktiv och sett vad som sker bakom kulisserna. Vackert är det inte…
Det finns ett sätt, ta ut era pengar från bankerna, då går de omkull och maktbasen för vapenindustrin slås sönder. Sedan kan vi skapa en ny statsägd bank där pengarna sätts in och där alla har insyn.