I otrygghetens tid växer antidemokrati, främlingsfientlighet och nyfascism. Ett samhälle som inte förmår se med den mest utsattas ögon håller på att förlora sin civilitet. I tunnelseendets tid blir den Andre inte längre en hel och riktig människa – den bidragsberoende, den främmande, den som inte är som vi – demoniseringen av människor är livsfarlig… då blir våldet möjligt, sa Helle Klein i sitt tal vid Påskuppropet på Medborgarplatsen, annandag påsk. Här publiceras hela hennes tal. Och här har någon filmat.
MEDBORGARPLATSEN. Mötesdeltagare – Medmänniskor,
vi har hört vittnesmålen, vi har läst de förfärliga berättelserna om utförsäkrade som tvingas att söka jobb trots att de är så sjuka, vi har hört om sjuka som inte får någon ersättning längre för de har passerat byråkratins tidsgräns, vi har hört och sett de förtvivlades rop på hjälp.
Svenska kyrkans diakoner kunde inte längre tiga. De mötte nöden som på senare år blivit allt värre i detta annars så rika och välordnade land. Barnfattigdomen ökar, klyftorna ökar, samhället dras isär – vi ställs MOT de.
För det är detta det handlar om –förändringarna av sjukförsäkringen grundar sig på en uppdelning av samhället i vi – vi som sköter oss, som har arbete och gör rätt för oss – mot de, de som lever på bidrag, de som fuskar, de som inte gör rätt för sig. Som om det är en särskild sorts människor som blir sjuka, som om det är en viss sorts människor som blir arbetslösa. Som om det inte är du eller jag.
Så sås misstron in i det offentliga samtalet.
I misstrons tid gror ett hårdnande samhällsklimat, där man satsar på sig själv och skiter i alla andra. I misstrons tid byts solidaritetens ömsesidighet ut mot ordergivningens auktoritära skrik: du fuskar, du ska straffas, du är fel för du är sjuk och du är svag, du kostar samhället för mycket!
I misstrons tid slår jag vakt om mitt eget och litar inte på att någon annan ställer upp.
I misstrons tid hör vi inte längre budet om att älska sin nästa.
När jag sen inte ens kan lita på trygghetssystemen – de vi byggt upp gemensamt i decennier, vem kan jag då lita på?
Häri ligger det verkligt farliga med sjukförsäkringshaveriet – förutom det förfärliga lidande som det åsamkar människor som faller mellan stolarna – sås denna misstro hos var och en av oss: revorna i välfärden är nu så stora att vi inte vet om vi vågar använda oss av skyddsnäten om vi skulle behöva. Misstrons samhälle blir ett otrygghetens samhälle.
I otrygghetens tid växer antidemokrati, främlingsfientlighet och nyfascism. Ett samhälle som inte förmår se med den mest utsattas ögon håller på att förlora sin civilitet. I tunnelseendets tid blir den Andre inte längre en hel och riktig människa – den bidragsberoende, den främmande, den som inte är som vi – demoniseringen av människor är livsfarlig… då blir våldet möjligt.
Men Se Människan – Ecce Homo, lyder ett av Påskens centrala budskap.
Påskuppropet är en manifestation för Människovärdet, för ett samhälleligt vi, där vi erkänner vår ömsesidighet och vårt beroende av varandra, där vi alla erkänner vår sårbarhet – idén om solidaritet, är en idé om det gemensamma.
Att älska sin nästa – detta centrala bud i judendomen, i kristendomen, i Islam, ja i världens alla religioner – att älska sin nästa är också att kritisera det kärlekslösa i samhället.
Vi vägrar ställa vi mot de. Vi vägrar tiga. För när makthavarna ser siffror och pengar, ser vi människor, när makthavarna ser tidsgränser, ser vi människor, ja när makthavarna ser byråkratins regler ser vi människor som behöver hjälp.
Inför Den Andres ansikte kan vi bara ropa: Det räcker nu. Stoppa utförsäkringarna! Inför ett moratorium tills den parlamentariska utredningen tänkt färdigt och systemet kan göras om i grunden så att det blir det humana trygghetssystem som vi alla – från socialkonservativa till kulturradikala kämpat för i decennier och som vi tror på.
Och slutligen – för den som påstår att präster och diakoner inte ska lägga sig i politik och samhällsutveckling vill jag sluta med ett citat av den gamle ärkebiskopen Nathan Söderblom som verkade i början av 1900-talet:
”Kristendomen är ej en grav att vårda utan ett liv att leva i världen!”
Helle Klein
Chefredaktör Seglora smedja
TACK , Helle Klein för din medverkan i går ! Ditt tal var efterlängtat ! Kärnan i problemet med reformen, så sällan formulerad. NU finns det uttryckt. Tack. Jag spar och läser igen…
Tack Mariann, det var en hälrig manifestation på Medborgarplatsen i går. Och det lär ha varit mycket folk runtom i hela landet. Hoppfullt!
Helle ! Hjärtligt tack för ditt kraftfulla tak vid Medborgarplatsens ” Påskuppror ”. Du sa det så på kärnan bra , det var efterlängtat. Blev så rörd av dina ord att jag fick tårar av tacksamhet under talet.
P.S. Var framme till dej , gav beröm före ditt tal.
Tack till alla Präster , Diakoner och andra som ger sig tid till att lyssna , stödja medmänniskor som är i svåra livssituationer.
Tack Helle! För dina starka och vackra ord… Jag blev verkligen berörd av allt du sa…. Underbart att det finns människor som bryr sig om andra….Det här samhället har blivit så kallt… Så jag nästan fryser av det… Men jag gör det som behövs finns för andra…. Mycket kärlek till dig….
Underbart vacker text att läsa, blir så glad! Orkade tyvärr inte delta i uppropet med annat än min underskrift, men det måste ha varit en upplevelse att vara där vid medborgarplatsen…
Vill säga ett stort tack till er alla med medmänskliga hjärtan, som säger ifrån när ondskan råder,
det ingjuter hopp.
Å tack Pierre och Birgitta för att ni var på Medborgarplatsen och gestaltade budet om att älska vår nästa. Kampen den går vidare! Kram på er! Helle
Tack Maria för din respons på mitt tal. Jo det var en härlig manifestation på Medborgarplatsen. Alla som i tanken eller med sin namnunderskrift stödjer Påskuppropet var där även om inte alla orkade fysiskt närvara. Allt gott!
Underbart tal. Tack!
Citatet från Nathan Söderblom sammanfattar allt.
Alla ska och måste vi lägga oss i.
Ett utmärkt agitatoriskt tal med grund i oppositionspolitiken men knappast i kristen tro och ödmjukhet.
Helle Klein representerar med den äran Aftonbladet och socialdemokraterna men endast ibland den
Svenska Kyrkan eller kristendomen. Sådant kommer i andra eller tredje hand. FY, PRÄST!!!
Vi skickar missionärer till Afrika för att omvända de muslimska och rent hedniska människorna till kristendomen, en grundsten i vår religion och tro sedan urminnes tider.
Helle Klein gör tvärtom – hon vill öka den muslimska trosbekännelsen i Sverige. Hon vill ha moskeer, ökad invandring, ja allt som minskar kristendomens grunder i Sverige.
Man fattar inget, hon använder nog mest svartrocken för att föra fram sina egna revolutionära ideer och kan knappast kalla sig för kristen.
Himlen väntar inte på alla med vit krage, den saken är säker.
Tack Helle klein för att Du höjer rösten för oss som inte orkar själva. Jag blir alltid lika glad när jag hittar texer skrivna av Dig. Jag tror jaag har läst texter av dig i över 20 år – kan det stämma? Första iblicken fick jag i det du skrev i Örebrokuriren och senare i Aftonbladet. alla gåger kanske jag inte är helt överens med dig, men ett är säkert: Jag önskar att många, många fler ksulle ta till sig den människosyn som lyser igenom dina texer. Flera gånger har det var ord i dessa som hjälp mig när jag själv inte orkat!
Tack för att Du sätter ord på var många av ostt sjuka skulle vilja säga men av lka skäl inte kan!
L. Johansson
Tack Linnéa för att du läser mig och ger sån fin respons – det värmer.
Kampen den går vidare!
Helle