Igår var Påskuppropet på allas läppar. Många tusen gjorde sina röster hörda för de svaga i samhället. Samma dag kunde Rapport berätta att man från regeringens sida valt att inte kommentera dagens manifestationer.

Varför vill inte vår högsta instans av förtroendevalda, där förtroendet måste vara som starkast, inte gå i dialog med folket? Det vittnar om svaghet i positionen. Man vet att man har gjort fel, men vågar inte erkänna det. Än värre, det är också ett tecken på att de styrande brister i respekten för demokratin.

Genom att inte ta diskussionen med folket bryter regeringen Reinfeldt och den särskilt berörde socialförsäkringsministern Ulf Kristersson mot det offentliga samtalets spelregler. Det ska inte krävas mer än en stor manifestation för att få politikernas odelade uppmärksamhet.

När man ignorerar en landsomfattande manifestation uppvisar man en principiell hållning liknande den som vi sett vissa regimer hysa under den arabiska våren. Det är inte värdigt våra svenska demokratiska traditioner att en regering agerar på det viset.

Tystnad har länge varit regeringens Reinfeldts strategi inför bakslag och avslöjanden. Men man har valt helt fel strategi om man försöker att tiga ihjäl Påskuppropet. Det vore ett svek först och främst mot de utförsäkrade, men också mot kampanjarbetarna och i förlängningen mot hela det svenska folket. Det är dags att regeringen lyssnar till folkets vilja och agerar för de utförsäkrade.