Det har debatterats i DN kring abortfrågan de senaste två veckorna. Två analytiska filosofer, forskarna Nicolas Espinoza och Martin Peterson, väckte den insomnade draken till liv med ett förslag till modernisering och restriktion av abortlagstiftningen, med grund i en filosofiskt uppdaterad syn på ofödda individers intressen.
Föga förvånande mobiliserade detta utspel utmärkta repliker från Ylva Johansson, Nyamko Sabuni och Åsa Regnér, men även förutsägbart medhåll från Claphaminstitutets Stefan Swärd.
Det är inte utan att man undrar vad filosoferna Espinoza och Peterson hoppades uppnå. Var man omedveten om vilka krafter man bjöd till bords med sitt inlägg? Deras egen replik antyder att de blev något tagna på sängen av den politiska verkligheten.
Man kan bara beklaga att den kristna röst som syns på DN ska behöva vara reaktionär, om inte till sitt innehåll så till sitt syfte.
Tidiga fosters rättigheter borde vara en ickediskussion i Sverige idag. En kvinnas rätt att styra över sin kropp och planera sitt liv ska inte behöva vägas mot virtuella rättigheter hos cellklumpar. När så sker skapas pseudodebatter som skadar Kristendomens anseende i samhället och dess trovärdighet som en levande, humanistisk och människobejakande livsåskådning.
Mattias Irving
Följ debatten på DN:
”Dags för samhället att nyansera synen på aborter”
”Unket förslag om att inskränka aborträtten”
”Vi vill inte begränsa kvinnors rättighet till abort”
”Inget stöd för ändrad abortlag”
Nej, det som borde vara en ”icke-diskussion” är 70-talsfloskeln att rätten till sin egen kropp utsträcker sig till andra människors kropp. Inte ens marxistisk filosofi kan vara så enfaldig att den inte kan skilja på en ”cellklump” och vad som, aborten förutan, skulle vara ett fullödigt liv.
Men, det är klart, för ateisten är alla människor ”cellklumpar”.
Ville du sagt detta rakt i ansiktet på Jesus om Han stod framfôr dig?
Jesus själv menar nog at Psaltaren 139:16 säger allt:
Du såg mig innan jag föddes,
i din bok var de redan skrivna,
de dagar som hade formats
innan någon av dem hade grytt.
Gud endrar inte sin syn på människan eller sin plan fö var och en även om många av dom vill vara humanistiska…
Jag får instämma i kritiken mot det här inlägget!
– att kalla små ofödda barn för cellklumpar är helt ovetenskapligt och osant.
– att utifrån ett teistiskt perspektiv endast tillskriva foster virtuella rättigheter är svårt att förstå och direkt skrämmande.
Perspektivet i inlägget kan möjligtvis vara humanisktiskt, men att hävda att det är ett livsbejakande (!) perspektiv hade varit lustigt om det inte var så hjärteskärande.
Ajdå, människobejakande borde jag skrivit ovan, inte livsbejakande.
Bra skrivet Mattias,
Skönt med en vettig kristen röst i debatten.
Detta inlägg var ett bottennapp. Att beskriva ett spirande mänskligt liv för virtuell cellklump är måhända en rolig spetsfundighet för den som inte förstår frågans komplexitet. Dessvärre visar det också på en arrogans inför en fråga som för många, också de som är för dagens abortlagstiftning, är ytterst svår. Abort innebär ett utsläckande av det som är/kommer att bli en människa, det är inget som är lätt för de flesta som ställs inför det. Diskussionen vinner knappast på denna typ av banaliserande inlägg.
Varje människa börjar som en cellklump; det är den korrekta benämningen av ursprungsstadiet. Sen fortsätter den personliga utvecklingen genom stadier som embryo, foster och barn. Någonstans på vägen går man från att vara en cellklump med potential till att vara en person med rättigheter. Var den gränsen går är den knepiga frågan. Att underkänna insikten att människoblivandet är en process är inte konstruktivt.
Hej Patrik!
Tack för ditt stöd. Visst är benämningen cellklump pragmatisk, vilket inte egentligen behöver betyda någonting annat än att den är ”saklig”. Ordet kommer från grekiskans πρᾶγμα vilket betyder ”faktum” eller ”akt”. Det rör sig alltså om en väldigt verklighetsnära beskrivning, när man är pragmatisk. Inte så romantiskt, men kanske ibland ett sätt att styra debatten i en intressantare, mer sakorienterad inriktning. Särskilt om en debatt har laddats emotionellt, vilket ju denna verkligen har gjort.
Hej Mattias och Patrik,
Jag både delar och uppskattar oftast era reflektioner, i olika fora.
Men denna gång delar jag kritiken mot Mattias användning av ordet ”cellklump”.
Inte blir det mer lyhört för mina och andra läsares emotioner av att betrakta dess
grekiska förlaga! En mångdimensionell saklighet får söka uppnås på andra sätt och ordval.
PS Mattias, ingen går fri från emotionell laddning i samtal om aborter, förutsättningar och begränsningar. Säkerligen inte du heller?
Ordvalet kan diskuteras. Cellklumpsbegreppet växte fram ur en diskussion som jag hade i ett annat sammanhang faktiskt. Det är onekligen en färgstark beskrivning, men som beskrivning av ett embryo så är den åtminstone inte osaklig. Men du har en poäng i att debatten skulle må bra av att hyfsas till, och då får man kanske betänka hur man lägger orden. Diskussionen ska ju helst hålla en viss nivå, och då kanske ”cellklumpar” är för provokativt för att främja en god debatt.