I slutet av förra veckan publicerade den konservativa kristna tidningen Världen Idag en kritisk artikel om Mattias Irvings kommentar till abortdebatten. ”Intellektuellt kaos” hette det i ingressen. Mattias svarar här i sin måndagsspaning.
Under förra veckan skrev jag en kort kommentar till debattföljetongen i DN om fosters rättigheter. Två välmenande men kanske något politiskt ovana filosofer satte med ett inlägg om framtida individers intressen igång en debatt som vi har sett många gånger förut. I DN kulminerade den med att Stefan Swärd på Claphaminstitutet fick chansen att bli den kristna rösten i debatten.
Den chansen strösslade Swärd med emotionella argument om sorgen hos barnlösa, den marginaliserade pappan och skillnaden i syn på en önskad och en oönskad graviditet. Resonemanget är inte sammanhållet utan hoppar mellan argumenten och löses upp i en appell för att foster ska få ett rättsskydd, likt blåsippor och vargar.
Ungefär vid den punkten var det nog fler än jag som upplevde att en debatt som verkat överflödig från början slutligen blev destruktiv. Inga nya argument hade förts till bordet och av de två filosofernas ursprungliga argumentation fanns inte mycket kvar, annat än påståendet att fostret borde få rättigheter som kunde vägas mot moderns.
Detta uppmärksammade jag i kommentaren ”Abortdebatten är en ickediskussion”. Jag valde – mycket medvetet – att benämna embryon som ”cellklumpar”, för att markera det i mitt tycke absurda i att ge rättigheter till en icke existerande varelse. Detta fick flera abortförespråkare att reagera och vi fick vad som verkar bli en oönskad fortsättning på DN-debatten. I sådana här lägen undrar man, går det att abortera en oönskad debatt? Är det ett monster som vi är på väg att föda fram, som i skräckfilmerna?
Stefan Swärd var också den som Världen Idag vände sig till för en kommentar till mitt uttalande om ”cellklumpar”. Han förfasade sig över mitt ordval: ”[Mattias] måste leva på en annan planet än alla normala föräldrar”. Utan att riktigt motivera varför påstår han också att det råder intellektuellt kaos på Seglora smedja och att vi helt enkelt inte vill ta i abortfrågan.
Till detta frågar jag lite försynt (och förlåt alla ni som också vet att debatten egentligen är över): Svårt att ta i abortfrågan? Har vi gjort annat, vi som har argumenterat för kvinnors rättigheter genom åren?
Det vore alldeles för lätt att därför bara anta att Stefan Swärd lider av en skev världsbild, men då skulle jag ju falla till föga för debattens egen mekanik! Man tillskriver folk åsikter, världsbilder och egenskaper som ett led i det fördömande som så många debatter til syvende og sidst består av. Swärd valde i själva verket ett mycket vanligt, polemiskt tonläge i sin kommentar.
För en abortförespråkare som vill höras är det naturligt att man anklagar dem som är trötta på diskussionen för att inte våga ”ta fajten”. Man får liksom en bild i sitt huvud, av en rasande och högröd herre som vankar omkring utanför en villa någonstans i förorten och skriker åt den boende att komma ut ”så att vi får göra upp”.
Det är lite festligt att utan motivering kallas intellektuellt kaotisk av en fil dr i statsvetenskap. Därför blir det tyvärr också lite svårt att bemöta. Jag är inte intresserad av att försvara min intellektuella redbarhet mot angrepp utan substans.
Både Världen Idags och Stefan Swärds respektive artiklar är utmärkta exempel på vad som händer när man lämnar sakfrågorna i en debatt och börjar göra emotionellt färgade utspel: När Swärd säger att jag saknar empati som kallar oönskade foster för ”cellklumpar” så hänvisar han till hur ett sådant uttalande skulle upplevas av en gravid kvinna som vill bli mor. Som om det skulle förändra själva sakförhållandet.
Det är faktiskt skillnad på foster och foster. Ledsen att jag låter lite torr, men människans intention har en avsevärd inverkan på rättsläget. Man kan inte, som Swärd indirekt gör, jämföra ett missfall med en abort, lika lite som man kan jämföra våldtäkt med älskog. Resonemanget är så bakvänt som det bara kan bli.
För att fortsätta kritiken: I sin DN-artikel beskriver Swärd det som ”elementära biologiska fakta” i abortfrågan att det finns två individer vars intressen ska försvaras, en mor och ett barn. Detta är ett logiskt felslut, för i det ögonblick som fostret räknas som en individ så är abort inte längre laglig. Swärd, som har doktorerat på ämnet fri abort, borde vara förtrogen med den distinktionen.
Abortmotståndare älskar annars att ta upp gränsdragningsproblematiken mellan foster och individ. Man är snabb att diskutera från vilka veckor fostret är livsdugligt med modern teknik och därmed kan kallas för en individ, skild från modern. Kanske blandade Swärd ihop begreppen något? Det ligger nära till hands att förmoda att han är van vid att hävda fostrens individualitet så tidigt som möjligt.
Häri ligger också en möjlig anledning till varför han var så snabb att hoppa på debatten som filosoferna Espinoza & Peterson startade. De förde nämligen in begreppet ”virtuella rättigheter” i debatten (DN Debatt 17 april), vilket innebär att även icke existerande individers rättigheter ska tillvaratas av samhället. Dukat bord för en abortmotståndare alltså. Jag kunde skriva volymer om problemen med detta tankealster, men det har redan bemötts och sågats till tillfredsställande små bitar av Marcus Ohlström, doktorand i statsvetenskap.
Ja, Stefan Swärd. Blåsippor och vargar har ett högre rättsskydd än foster innan den 18:e veckan. De är nämligen individer, till skillnad från det förstadium till en individ som ett embryo är.
Föräldrar som väntar barn gör just detta: väntar. De planerar, bygger barnkammare och hyser förhoppningar och längtan. Givetvis älskar de redan sitt barn, för det växande livet, den ihärdigt arbetande geléartade massan med celler, är redan tidigt som ett barn för dem. Någonting som har förvånat mig är hur otroligt upprörda abortmotståndarna har blivit över uttrycket ”cellklump”: En liten klump med celler kan ju vara det vackraste som finns.
Mattias Irving
Hej Mattias,
Då du talar om bakvända resonemang och sakförhållanden borde följande tankeväckande citat från Bengt Malmgrens blogg intressera dig:
”Att lagstiftningen är omodern och inkonsekvent stämmer verkligen. Den är även inkonsekvent i förhållande till annan lagstiftning. T.ex. finns ett rättsskydd för fostret i förhållande till moderns alkohol- eller drogmissbruk, liknande lagstiftning finns också ang arbetsmiljö. Också i samband med arvskifte tillerkänns fostret rättigheter. Det är bara när det gäller den grundläggande rätten till liv som fostret saknar skydd. Detta är en inkonsekvens som borde vara mera besvärande än den är.”
Jag förstår från din text att konsekvens är viktig, så vad tycker du om denna inkonsekventa situation?
Med vänlig hälsning,
Mattias.
Hej Mattias,
situationen du beskriver ovan är knappast inkonsekvent, givet att kvinnan vill fullfölja sin graviditet. Då ska samhället givetvis ställa upp och skydda de individer som i och med graviditeten har särskilda behov och utsätts för särskilda risker. Önskade foster ”åtnjuter” således ett rättsskydd som oönskade foster inte åtnjuter. Detta kan bara betraktas som en inkonsekvent hållning om man menar att kvinnans önskan är irrelevant för rättsläget. Men så är, som bekant, inte fallet.
En vidare reflexion: konsekvens är i sig någonting som man alltid kan eftersträva med lagar och förordningar, men det vore brådstörtat och kanske naivt att inte också förvänta sig ett element av kontingens både i hur lagarna stiftas och i hur de efterlevs. När det kommer till samhällsdebatt, å andra sidan, så är ju konsekvensen i vad man säger och transparensen i vad man påstår ytterligt viktiga för trovärdigheten som debattör.
Med vänliga hälsningar,
Mattias Irving
Tack för ditt svar Mattias!
Ditt resonemang att ett fosters rättsskydd är direkt beroende av om det är önskat eller inte gör mig förbryllad. Det tangerar väl det som du benämner ”virtuella rättigheter” ovan? Kanske missförstår jag dig men min begränsade hjärna klarar inte av att följa dessa tankar och jag tvingas kalla det för en logisk kullerbytta – rätta mig gärna om jag har fel dock.
Jag vill inte skapa en infekterad debatt här men då du nämner abortmotståndarnas förkärlek för gränsdragningsproblematiken mellan foster och individ är jag genuint intresserad av att veta när du anser att ett liv börjar? Inte kan väl liv definieras av abortlagar som bevisligen ändras över tid?
Mina, och min frus, åsikter är förstås påverkade av vår erfarenhet. Vår son Jakob föddes för tidigt (när han var 20 veckor gammal) och således överlevde han inte. Som du förstår saknar vi honom väldigt mycket. Denna erfarenhet bidrar inte till sakfrågan men nog är det viktigt att som debattör visa vad som färgar ens glasögon – ingen här på jorden har ju helt ofärgade sådana. Det som mest färgat mina glasögon är Bibeln 🙂
Med vänliga hälsningar,
Mattias Johansson.
Mattias Johansson, det som skiljer i dina exempel handlar ju om förväntningar inför framtiden, när det är tanken att fostret ska växa till ett barn och födas.
Hej Mattias,
Detta är ett välformulerat inlägg i denna omöjliga debatt. Jag skulle önska att valet mellan önskade och oönskade graviditeter gjordes tydligare. Det vore helt enkelt bättre om föräldrar formellt valde att behålla ett blivande barn, istället för att välja att göra abort. Juridisk skulle det inte betyda någon avsevärd förändring, men efter ett sådant val är det klart att det blivande barnet har ett rättsskydd.
Mattias,
Jag tycker din text är ett mycket välformulerat inlägg i den svåra abortdebatten. Förenklingar måste hållas stången för att ge plats för den seriösa eftertanke frågan kräver.
Varmt tack Patrik och Ulf för ert stöd!
Hej Mattias!
Tack för att du delar med dig av din erfarenhet, och jag beklagar din och din hustrus förlust av Jakob.
Visst är detta komplicerade frågor – det upplever nog alla, debattörer som läsare. Särskilt gränsdragningen är ett svårt kapitel. Där har man fått lov att förlita sig på neurovetenskaplig forskning om barnets utveckling. Jag menar inte att det finns en definitiv gräns, men det är tydligt att det lagliga systemet bara kan fungera och vara rättssäkert ifall vi ändå formulerar en sådan gräns.
Lagarna ändras för att reflektera delvis forskningen, delvis det politiska läget. Givetvis kan man säga att detta gör dem till dåliga värdemätare för när livet börjar, men man bör påminna sig om att såväl vetenskapen som politiken bara har kunnat arbeta effektivt med dessa frågor i några decennier. De förändringar som sker börjar mer och mer att anta karaktären av finputsningar.
Mina egna glasögon har slipats till många facetter vid det här laget. Jag anlägger gärna flera olika blickdjup på en och samma fråga. Givetvis har vi det kristna budskapet som också Seglora smedja företräder, fastän från ett annat håll än Swärd. Sedan har vi också min bakgrund i filosofi, psykologi och samhällsdebatt. Det verkar orimligt, för mig personligen, att inte försöka leva sin tro i en ständig och nyfiken dialog med världen.
Tack för dina tankar, Mattias,
Med vänliga hälsningar
Mattias Irving
Hej igen Mattias!
Jag uppskattar verkligen den tid du tagit att ärligt svara på mina frågor. Även om jag inte delar din uppfattning i grundfrågan tar jag till mig dina svar och min förståelse ökar i och med detta. Man kan helt visst säga att detta är ett fint resultat av en sund debatt – något jag tyvärr saknar mer och mer i ett Sverige där vi tenderar att demonisera varandra, från båda håll, och så omintetgöra möjligheten till en saklig debatt.
Låt mig önska dig allt gott Mattias och Guds rika välsignelse, så kanske vi hörs igen i framtiden, exempelvis i denna smedja.
Med vänliga hälsningar,
Mattias Johansson.
PS. Stort tack angående Jakob – det värmer förstås!