Carin Jämtins utspel om att eventuellt införa en muslimsk helgdag har fått debattens vågor att gå höga. Här ger Seglora smedjas chefredaktör Helle Klein sitt stöd för idén att göra Eid-firandet till allmän helgdag.
Kanske är det dags att göra muslimernas största högtid Eid al Fittr till allmän helgdag i Sverige? Frågan dryftades under 1a maj-firandet då Socialdemokraternas nya partisekreterare Carin Jämtin föreslog en översyn av de allmänna helgdagarna. Hon nämnde då Eid-firandet som en möjlig ny svensk högtid.
Genast fick Jämtin skäll från Humanisterna och förstås från främlingsfientligt håll. Humanisterna ser rött bara religion antyds och driver kravet att avskaffa alla religiösa helgdagar. Motivet är att svenskarna påstås vara sekulariserade och inte firar påsk eller jul av kristna skäl. I stället bör alla medborgare få en ”helgpott” som individen själva kan fördela över året, anser Humanisterna.
Som vanligt blandar nyateisterna samman idén om att ha en sekulär stat (som i princip alla – troende som icke-troende – står bakom) och idén att samhället och dess individer ska vara sekulära. Så är det ju tack och lov inte. Staten är sekulär. Samhället är mångkulturellt. Vi har en fri och öppen folkrörelsedemokrati där religiösa föreningar och samfund likaväl som politiska partier, miljöorganisationer, ateister och människorättsföreningar med flera lever och verkar i dialog.
Dessutom är argumentet att folk ändå inte firar jul och påsk etc av religiösa skäl synnerligen märkligt. Nähä, vad är då problemet för Humanisterna? Huruvida svenskar firar jul av kulturella, traditionella eller religiösa skäl är väl knappast något som staten har med att göra. Och förmodligen är det en salig blandning av skäl som får oss att både kolla in Kalle Anka på TV och tända våra adventsljus.
Precis så är det nämligen med det förkättrade begreppet religion som Humanisterna tycks maniskt rädda för. Religion yttrar sig i personlig tro, i riter men också i kulturella uttryck som konst, poesi och i traditioner som måltider, kläder, smycken med mera. Många är de judar exempelvis som anser sig vara sekulära men som ändå självklart firar Chanukka. Likadant är det med väldigt många muslimer som deltar i Eidfirandet i slutet av Ramadan men ändå inte ser sig som religiösa.
Till ett levande och civiliserat samhälle hör den här typen av religiösa/kulturella uttryck som kan delas av både troende och icke-troende. Att vi då har allmänna helgdagar som speglar samhällshistoria, kultur och traditioner är självlart. Och vem mår dåligt av lite ledighet?
Egentligen är det inte märkligare än att moderater är lediga på arbetarrörelsens helgdag 1a maj, republikaner njuter sol och värme på nationaldagen medan monarkisterna viftar med flaggan och sjunger Kungssången eller att djupt troende kristna deltar i den hedniska midsommarriten.
Kultur liksom religion är inte statiska begrepp utan levande uttryck för människors brottning med tillvaron i ständigt samspel med omgivande samhälle. Humanisternas torftiga vetenskapsideal missar ofta den kontextuella och hermeneutiska förståelsen av religion. Deras tal om ett sekulärt samhälle ter sig ganska otäckt. Hur skulle det se ut? Ska alla kyrkor, moskéer, synagogor och buddisttempel rivas? Ska de religiösa texterna tas bort från de allmänna biblioteken? Får människor utöva sin religion i offentligheten eller ska alla religiösa hänvisas till hemliga källarutrymmen?
Faktum är att Humanisternas förmenta tal om att all religion ska vara privat paradoxalt nog riskerar att leda till mer av religiös extremism och fundamentalism – sånt som de säger sig vilja bekämpa.
Det är ju i mötet mellan religion och samhälle som reformering kan ske. När religion utövas i offentligheten får vi alla tillgång till symbolerna och får därmed också möjlighet att kritisera dem, använda dem, göra dem till våra. Att konstnärer gör kritiska bilder av Jesus eller Maria är därmed helt i sin ordning för det är inte de kristna som har ensamrätt på de religiösa symbolerna och uttrycken. Men om religionen privatiseras så kan religiösa extrema grupper hävda ensamrätt till Jesus, till Muhammed osv. Och då tvingas liberala samhällen i religionsfrihetens namn diskutera eventuella hädelseparagrafer som skydd av minoriteter.
Bättre är att verkligen se religion som en del av samhället och därmed något som alla får förhålla sig till på sitt sätt utan att skada någon annan. Just därför är religionens roll i offentligheten en så angelägen fråga. Förhoppningsvis fortsätter de svenska politikerna att driva folkrörelsedemokratins mångfaldsideal och inte hemfaller åt Humanisternas enfald.
Sverigedemokraterna rasar mot Jämtins förslag utifrån en helt annan vinkel, nämligen att det endast ska vara kristna högtider i det svenska samhället. De sätter likhetstecken mellan kristendom och svenskhet. En något märklig uppfattning om en religion som har sina rötter i Mellanöstern. Den palestinska judiska flyktingen Jesus hade aldrig platsat i Sverigedemokraternas samhälle.
Jämtin är något verkligt intressant på spåren. I en tid då främlingsfientligheten marscherar gatorna runtom i Europa behövs politiker som står upp för muslimernas rätt att vara tyskar, fransmän, danskar och svenskar. Islam har påverkat det svenska samhället alltsedan 1600-talet. Ändå finns skrämmande mycket okunnighet och så många fördomar mot muslimer och islamsk kultur och religion i dagens samhälle.
Att börja fira Eid på svenskt vis skulle kunna vara ett effektivt sätt att spränga inskränktheten och motverka stereotyperna. En helgdag till skulle inte hota samhällsekonomin utan tvärtom ge välbehövlig skaparenergi.
Gör Eid till en svensk högtid!
Helle Klein
Chefredaktör
Här kan du läsa se Humanisternas reaktion på Jämtins förslag.
Och vilken av de röda dagarna med kristen koppling är du beredd att försaka för detta?
Din hang-up på Humanisterna är tröttsam. Det finns ingen klar definition på vad som skiljer stat från samhälle. De som säger sig önska ett sekulärt samhälle och en sekulär stat kan i princip önska samma sak. Sturmark argumenterar inte för att samhällets individer skall vara sekulära. Släpp den vanföreställningen.
Christer Sturmark anser att staten inte skall gynna vissa livsåskådningar framför andra. Därför skall inte staten inte besluta om att röda dagar sammanfaller med vissa religiösa högtider. Du verkar tycka att en sådant gynnande är ok, bara muslimerna får en liten del av kakan.
Med en pott av dagar så har individerna i samhället rätt och möjlighet att vara ledig när det passar dem, utan att staten lägger sig i. Du argumenterar för att religiösa lediga högtider har ett värde för samhället och därför skall staten bestämma över individen i denna fråga.
I den här frågan håller jag med dig Helle, så Humanist jag är. Multikulturella helgdagar är ett bra förslag.
http://www.newsmill.se/artikel/2010/09/07/eid-al-fitr-t-alla
Tack Patrik! Mycket intressant och läsvärt på Newsmill!
Jag undrar stillsamt om Helle Klein någon gång funderar över möjligheterna att i muslimska stater ge plats för fler kristna inslag – exempelvis byggandet av kyrkor eller, varför inte, firande av någon kristen högtid.
De möjligheterna finns nämligen inte alls. Vilken slutsats drar Helle av detta sakernas tillstånd och tror hon kanske att dessa staters tolerans (som alltså nu ej alls finns) skulle på något sätt öka, om Sverige går med på Carin Jämtins förslag?
Tacksam för ett svar på frågorna.
Hur kan staten vara sekulär och mångkulturell om samtidigt statschefen är tvingad att följa den rena augsbursgiska läran, som uppmanar till förföljelser av ”muhammedaner” och andra ”kättare”?
Då ska vi se…
Först anklagar Helle Klein Humanisterna för att blanda ihop stat och samhälle. Sedan blandar hon ihop stat och samhälle… Frågan om huruvida vi ska ha en officiell helgdag är ju en fråga för just för staten. Men Klein börjar istället tala om religionens plats i samhället, vilket denna debatt inte handlar om! Humanisterna vill ha en sekulär stat, men Klein antyder att de vill förbjuda religiösa uttryck i samhället.
Klein håller med om att staten ska vara sekulär, men då följer också att staten inte ska införa några religiösa officiella helgdagar. Så gör inte sekulära stater.
När Sturmark i en Expressen-artikel tycker att man ska ha en pott, då drar Klein en parallell till Sverigedemokraterna. När Patrik Lindenfors föreslår samma sak i en Newsmill-artikel, då är det ”intressant och läsvärt”…
Jag tror att HK behöver få ett möte med den uppstånde och levande Jesus och döpt i Guds Ande.
Fel väg att gå ! Jag tycker vi ska ha mindre regigösa högtidsdagar i Sverige. Människor ska inte underkasta sig religon.
Tack så mycket HK för än en gång ha visat hur totalt samhällsfrånvänd du är på att skilja stat & religion ifrån varandra
Detta är en fråga att verkligen ta på allvar. Bra att inte rusa iväg och besluta någonting utan verklig eftertanke. Iden med en ”pott” är kanske inte så dum. I princip borde alla påtvingade religiösa helgdagar avskaffas, men kanske borde vi införa flera sekulära, exempelvis FN-dag o.likn. Att vägra någon att använda sig av en ev. införd ”helgdagskvot” för att fira den egna trons helgdagar borde inte vara tillåtet för en arbetsgivare. Att vissa grupper tvingas använda semesterdagar för att fira viktiga helgdagar inom sin religiösa tradition, medan andra inte behöver göra det, är inte förenligt med religiös rättvisa i ett demokratiskt-sekulärt samhälle. Inte heller är det rimligt att möjligheten att fira sin egen helg ska vara beroende av storleken på den egna religionsgruppen, som skulle bli fallet, om vi t.ex. börjar införa obligatoriska muslimska, men inte buddistiska, hinduiska o.s.v., helgdagar. Dessutom finns ju problemet med att olika kristna traditioner använder sig av olika kalendrar…
Helle Klein är prästvigd och skall som sådan förespråka kristendomen. Man förutsätter att en svensk präst är kristen.
Om man däremot förespråkar Islam och dess helgdagar är man nog inte speciellt kristen utan har sitt ämbete av andra dunklare skäl.
Så, det bäste vore om Klein avgick och avsade sig sitt prästämbete och återvänder till journalistiken – till EXPO eller någon annan tidskrift med hennes egna åsikter.
Jesus vill inte öka islam och dess utövare, det kan man nog vara tämligen säker på.
Varför skickar kyrkan isåfall ut missionärer till Affrika för att omvända hedningar, när dessa missionärer bäst behövs i Sverige där kristendomen är på väg att försvinna helt. Men detta blir ju glasklart när kristendomen har förespråkare som Helle Klein.
Vår religion, kristendomen, börjar faktiskt att dö ut och Jesus gråter det känner jag i hjärtat.
Och jag tror aldrig att Jesus kommer att möte Helle Klein någonsin.
I vilket samfund är du präst? Känns som svenska kyrkan och många andra svenska kristna organisationer vill utplåna sig själv snabbare än snabbt
Om denna hjärnlösa idé skulle slå igenom så skall jag fira denna dagen som Vin och Bacon dagen…
Jag kan inte se något multi- eller mångkulturellt i detta förslag. Bara en allt större vinkling mot ett ”bi-kulturellt” samhälle där en högljudd vänstergruppering och en nästan lika högljudd muslimsk grupp kräver anpassning efter denna religion.
Varför inte låta Buddhas födelsedag bli en röd dag? Eller det iranska nyåret? Eller det hinduiska Diwali?
Mångkulturen i Sverige lutar tyvärr mer och mer åt ”muslimer” samt ”icke-muslimer”.
Japan har den bästa lösningen på helgdagar. Det finns ingen som har någon koppling till religion. Endast Kejsarens födelsedag är ej sekulär. Så jag ser mycket hellre ett införande av ”barnens dag”, ”respektera de äldre-dagen”, ”havets dag” eller ”kulturdagen” än Eid.
Sverige bör röra sig bort från religiös inblandning i statliga angelägenheter. Religion hör hemma hos individen. Så trodde jag i alla fall att det var menat i ett sekulärt samhälle.
Nu har ju Carin Jämtin ändrat uppfattning i den här frågan och gör en hel omvändning och säger att det inte är aktuellt att införa Eid.
Så då står ju både Moderaterna och Socialdemokraterna på samma sida i en fråga iaf.
Carin Jämtin: – Nej, vi vill inte har fler helgdagar och vill därmed inte göra Eid till helgdag heller. Vi har bra med de helgdagar vi har i Sverige. Det är den socialdemokratiska åsikten och den tänker jag också driva.
Väntar på att Helle Kleinska ge Bengt Olof Dike ett svar på hans frågor !
Att vi ska fira Eid i Sverige är ett oerhört tramsigt förslag som hör hemma i pappers-korgen. Är detta vad socialdemokraternas eftervals-analys ledde fram till? ”Vi var inte tillräckligt tydliga mot våra målgrupper med Eid som helgdag”. Ser framfór mig hur underbetald vårdpersonal, permitterade arbetare och utbrända socionomer flockas till partiet efter detta geniala utspel.
Kommentaren B-O Dike slår annars ett svårslaget rekord i inbilskhet och dumhet: ”Jag undrar stillsamt om Helle Klein någon gång funderar över möjligheterna att i muslimska stater ge plats för fler kristna inslag – exempelvis byggandet av kyrkor eller, varför inte, firande av någon kristen högtid.”
Muslimska stater är inte liktydigt med Wahabiska Saudi Arabien som Dike tycks tro. Det finns kristna kyrkor och försmalingar över hela Mellanöstern i Egypten, Palestina, Jordanien, Libanon och Syrien. I flera av dessa länder finns det naturligtvis friktioner mellan muslimer och kristna. Samtidigt har de kristnas andel av befolkningen minskat mest dramatiskt på den israelisk-ockuperade västbanken efter 1967. Betlehem hade före den israeliska ockupationen 75% kristen befolkning. Idag är den nere på 10%. De kristna är ofta medelklass och överklass. De har enklast att emigrera från en isarelisk ockupation som kväver det palestinska samhället.
Fast det är klart, den här typen av statistik intresserar inte islamofoberna i sverigedemokraterna…
Skapa en pott av helgdagar som man själv får välja att placera ut. Ingen firar längre helgerna för dess religiösa ursprungliga anledningar. Ok. möjligen någon procent gör det men för alla andra är helgdagarna blott lediga dagar, inget annat.
Den enda fördelen med dagens obligatoriska helgdagar är att skolor har lättare att planera sina scheman. För arbetsplatserna är det snarare en nackdel att alla tar ledigt samtidigt. (Annat än i juli då många företag hellre stänger helt ett par veckor).
En kompromiss skulle vara att man skapar ett antal helgscheman och man får välja någon av dessa.
Det kunde vara ett antal religiösa varianter; kristendom, islam, Hindi osv samt större nationella varianter som sammanfaller med helger i Kina, USA, Tyskland, Frankrike osv. (För då vill en del ändå gärna planera in ledighet för att fira med familj i ursprungslandet).
Till sist för oss i majoriteten som inte bryr oss så mycket om om religioner eller andra nationers helger så kan man välja att få sina ledigheter utspridda jämt fördelat (direkt före eller efter samband veckohelger) eller att man jobbar på och istället får längre sommar, höst, vår och vinterlov.
Eller så kanske vi ska låta folk ändå få placera ut dagarna som de vill.
Oj, vad många som verkar bli upprörda bara av att förslaget läggs fram! Det är väl bra att det finns en öppenhet i frågan om vilka helgdagar som erhåller officiell status? Nu tycker jag visserligen inte att Eid ska vara en av dessa. Inte heller valborg, påsk eller första maj. Huruvida de får en plats i almanackan bryr jag mig inte ett dyft om – men att stadga om ledighet på en viss högtid, helg eller av annan anledning speciell dag känns fel om man inte med säkerhet vet att alla människor faktiskt vill ha ledigt just då.
Om jag inte vill demonstrera första maj, men däremot ser det som en självklarhet att demonstrera mot anisemitism på Förintelsens minnesdag den 27 januari? Om min familj inte har som tradition att fira jul, men däremot varje år träffas ett bestämt datum i maj? Om jag följer en mindre religion än någon av de abrahamiska och därför har helt andra högtidsdatum?
Hur man än gör kommer någon alltid hamna i periferin. Men eftersom att de som får bestämma i de flesta frågor är majoriteten, kanske samma metod ska tillämpas här också? Helgdagar bestämda genom folkomröstning? Om man inte väljer pott-idén alltså.
Sen kommer här lite motfrågor till Bengt Olof Dike:
Varför skulle man fundera på möjligheten för muslimska stater att ge plats för fler kristna inslag om man ändå inte bor i en sådan? Känner du att det är något som påverkar dig? Du kanske bor i en muslimsk stat? Jag har hur som helst inte fått uppfattningen att Helle Klein gör det, och gissar att hon därför inte funderat så mycket över dessa möjligheter.
Tror du på allvar att förslaget om Ein som svensk högtid lagts fram i syfte att öka toleransen för kristendom i muslimska länder? Hur drar du den slutsatsen?
Och om det nu gör dig upprörd att muslimska stater inte är mer öppna för kristendom, menar du att Sverige då ska behandla andra religioner än kristendom på samma sätt? Borde inte det också göra dig upprörd i så fall?