Söndagen den 8 maj visade Kalla Fakta i TV4 en granskning av homofobin i Frälsningsarmén. Man avslöjade bland annat att i Frälsningsarméns etiska dokument står att homosexualitet är en synd. Homosexuella är dock välkomna som medlemmar men får inte bli Frälsningssoldater. Frälsningarmén motarbetar också homosexuellas rättigheter politiskt, på andra håll i världen. Från Frälsningsarméns ledning hävdas dock att man inte diskriminerar homosexuella.
Petra Guteskär har varit anställd i Frälsningsarmén mellan 2004 och 2010. Hon beskriver här sin upplevelse av att komma ut som homosexuell i FA. Hon skriver av kärlek till Frälsningsarmén men också i viljan att inte vara tyst där orätt sker. Det är en sorglig berättelse om solklar diskriminering. Förhoppningsvis leder den till att FA gör upp med sin homofobi på alla nivåer.
Vissa säger si, andra tycker så om Kalla Faktas granskning av Frälsningsarméns förhållningssätt mot hbt-personer. Är de en massa homofoba stollar? Bedriver Kalla Fakta tvivelaktig journalistik? Åsikterna går isär.
Frälsningsarmén ligger mig mycket nära hjärtat. Jag har ett långt förhållande med rörelsen på min meritlista. Passionerat arbetar hon för ideologin om människans okränkbara värde. Hon ger sig själv i kampen för de svaga. Soppa tvål och frälsning, kavlar upp ärmarna, outtröttlig i sin kamp för att ge röst åt dem som är utan. Därför drogs jag till rörelsen. Hon är en ”doer” till skydd och upprättelse för utsatta!
Men hur är det då egentligen beställt med FA:s inställning till homosexuella? Riskerar de diskrimineras om de vistas i soldaternas närvaro, denna ideologi om människors lika värde till trots?
Jag har varit både civilmedlem och anställd inom rörelsen (2004-2010) och senare delen bekänt mig till hbt-kulturen. Därför är mina ord relevanta att tjäna som exempel och ge jämvikt i den motsättning som uppstått mellan Kalla Fakta, FA och alla som drivit efterdebatten framåt.
När jag ”kom ut” möttes jag som civilmedlem/civilanställd av att:
Man ville få mig att skriva under på att inte inleda en homosexuell relation.
Min anställning skulle upphöra om jag levde ut min läggning.
Min situation dryftades i ledningsgruppen mot min vilja, mm.
Rätten till mitt jobb och integritet kring min sexualitet respekterades inte av kårens ledning. Processen fick ett slut juni 2010 vid FA:s Sverigeledning, man tog frågan på största allvar och med ansvar och ursäkter hanterades situationen föredömligt.
Jag har med spänning följt Kalla Faktas granskning av rörelsen med påföljande efterdebatt.
Personligen avböjde jag medverkan i programmet av rädsla för sensationsjournalistik, men kan konstatera att programmet, förutom rapporteringen av FA i Afrika, gav en relevant bild av hur strömningarna går inom vissa kårer i Sverige.
I efterdebatten har FA med kontinuitet framställt två saker i media, här sammanfattat med ord från samfundets blogg: ”Vi diskriminerar inte någon. Vi frågar aldrig om människors sexuella läggning. För oss är det viktigt att inte göra någon åtskillnad när det gäller hjälpsökande, gudstjänstbesökare, givare, medlemmar och inte heller bland civilanställda”.
Däremot gäller annat för soldaten: ”Frälsningssoldaten ingår en frivillig förbindelse om sin livsstil. Som homosexuell väljer man att inte leva i en samkönad relation”.
Det debatten idag saknar är ett erkännande från FA att denna grundhållning om homosexualitet som synd faktiskt FÅR genomslagskraft ut i verksamheten. Det är underligt att FA, efter att mitt fall kommit till högsta ledningens kännedom för enbart tio månader sedan bygger sitt försvar mot Kalla Fakta på grunden att kränkningar mot hbt-personer inte förkommer. Både de och jag vet att så inte är fallet!
Efter dialog med Kommendör Marie Willermark utlovas nu en mer nyanserad bild av en armé som har ambitionen att inte diskriminera hbt-personer, men som inte alla gånger lyckas leva upp till sitt mål ute bland landets kårer.
DET är en mer korrekt återgivelse av hur det egentligen är beställt med FA i homofrågan.
Förhoppningsvis har senaste tidens debatt blivit en väckarklocka för FA och att man på allvar ser över sina led.
Den teologiska tolkningen av homosexualitet som synd sammansatt med att politiskt aktivt arbeta mot hbt-personers lika rättigheter bidrar till att upprätthålla homofobin i samhället, vilken i sin tur lägger grunden till diskriminering och hatbrott mot homosexuella. Kanske FA en dag skulle våga se över sitt förhållningssätt även där.
Syftet med detta inlägg är inte att kritisera någon på individuellt plan, utan belysa rörelsens status och förhoppningsvis hjälpa henne framåt. ”Man måste kritisera och hålla igång en levande debatt kring det man vill bevara och stödja. Att tysta ner sin kritik leder lätt till att man förråder det man vill skydda”.(Bengt Kristensson Uggla)
Petra Guteskär
fd anställd inom Frälsningsarmén
Det är ju beklagligt om du anser dig felaktigt behandlad av Frälsningsarmén. Att tro på Guds ord om att utlevd homosexualitet är synd och att vilja att de som engagerar sig ska leva efter det är på intet sätt diskriminerande, det är normal kristen tro. Det har absolut inget att göra med olika hatbrott utan de får stå på sina egna ben. Snarare är det diskriminerande och kränkande av dig och andra att kalla normala kristna för homofober och liknande tillmälen som är nedsättande. Den som lever ut sin homosexualitet får acceptera att kristna tror att det man gör är synd. Vill man diskutera detta trosmässigt kan man göra det med större respekt än du gör nu.
Men Jonas, menar du att det inte går att vara kristen och homosexuell? Eller kristen och okritisk mot homosexualitet? Känner du inte att du personligen lägger beslag på vad det SKA innebära att vara ”kristen” då? Det finns ju bevisligen många kristna som inte håller med dig. Är de mindre kristna i dina ögon? Hur vet du att just du har absolut rätt i din tolkning av bibeln, och inte de? Det är väl ändå ett rätt självsäkert och lite osvenskt sätt att resonera på?
En gång i tiden och på vissa platser kunde man inte vara kristen och samtidigt emot häxprocesserna. Just saying.
Jag är kristen och öppet homosexuell. (Så var varudeklarationen överstökad.)
Men ändå tror jag att vi måste hitat en ömsesidig respekt. Vi som homosexuella kan inte kräva att alla ska rätta sig efter vår syn på rätt och fel. Vi borde kunna acceptera att människor av djup religiös övertygelse – för så går det att tolka Bibeln – tycker att homosexualitet är fel.
Om vi inte accepterar det så gör vi ju samma fel som vi hävdar att andra gör mot oss…
Mattias Irving, det finns naturligtvis bara en enda sanning i denna fråga; den lägger inte jag beslag på utan Kyrkan (med stort K). Visst det finns ett fåtal som tycker som du men om du frågar all världens kristna (som om man nu skulle kunna rösta om detta, vilket är fel) så hade det blivit en extremt stor majoritet som håller på den klassiska synen. Om man nu inte tycker att folk i tredje världen är dumma och oupplysta och att man inte ska ta hänsyn till det. Kanske tänker jag osvenskt men det är ju väldigt bra isåfall, vi tror att vi vet bäst och vårt land är verkligen inget föredöme i det att så få personer verkligen tror på Jesus Kristus som sin personlige frälsare. Att många är med i kyrkan gör inte saken mycket bättre. Man kan sedan vara kristen men tro fel i olika avseenden, då är det ju viktigt att man blir upplyst om vad som är Kyrkans tro, om inte annat för sin egen frälsnings skull.
Självklart kan man vara kristen och homosexuell, men man bör leva i celibat.
För övrigt är det löjligt att dra upp häxprocesser; vad vet du om den saken egentligen, har du doktorerat i ämnet vad som hände när man var emot häxprocesser?! Det du säger är irrelevant och dessutom fel i sak.
Jonas,
givetvis finns det inte bara EN sanning. Kyrkans uppgift är för övrigt att, som du vet, tolka bibeln i vår tid, och det där med tolkning innebär ju per definition att det finns fler än ett sätt att läsa bibeln på, och därmed också mer än en sanning om vad som står däri.
Jag menar att det för vår tid är viktigt att inkludera och acceptera (alltså inte bara tolerera) alla människor, för det hör till vår tids människovärde. Det är en väldigt fin och hoppfull tanke, som jag tror att vi alla gör gott i att fortsätta stärka. Det innebär inte att jag sitter inne med det enda, osvikbara svaret, men det är min värdegrund och jag står för den.
Uppkomsten av nya vetenskapliga discipliner för att beskriva samhällskroppens mående är inte heller irrelevant för den här diskussionen. Det finns till exempel en bred statsvetenskaplig konsensus om att ett samhälle bör konstrueras så, att de som har det som sämst ska ha det så bra som möjligt. En stat som bygger på egalitära principer är mer robust, demokratisk och allmänt välmående. Ett led i egalitetsprincipens införande är givetvis att opinionsbilda mot särbehandling.
P-A Rudberg,
tolerans är givetvis alltid en svår fråga. Jag är till exempel inte övertygad om att någon som är intolerant mot homosexuella måste vara ”djupare troende” än någon som är accepterande. Ofta nog använder vi ju ett sådant språkbruk (kanske lite slarvigt), att den ”djupt troende” också skulle vara den mest konservative, men då glömmer vi ju bort att det också kan vara en lätt väg för någon att bara tro ”ungefär det som ens föräldrar trodde på”, och avstå från att fördjupa sig och verkligen fråga sig var man själv står.
Om man inte har en objektiv måttstock så är det naturligtvis så att alla former av intolerans framstår som lika dåliga. Som du nämner så är man kanske inte bättre än ”de homofoba” när man inte tolererar dem för deras religion. Men i förlängningen, tänker jag mig, sätter det resonemanget käppar i hjulet för allt politiskt arbete. Det är ju till exempel aldrig fel att vara intolerant mot exempelvis fascism eller stalinism. Därmed menar jag inte att jämföra dessa olika företeelser med varandra, utan vill bara reflektera lite om resonemanget självt.
Mattias, kom ihåg vad aposteln den helige Paulus skriver till församlingen i Korint, det första brevet.
1 Kor 12:12f
Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus. Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka.
Vi är en enda kropp, liksom Jesus är en och inte flera. Därför finns det bara en enda tro. Det är en annan sak att kristna i olika samfund i den brustna enheten tror olika – alla kan inte ha rätt samtidigt. Detta tror jag inte riktigt du har förstått likadant som du blandar in ord som människovärde som överhuvudtaget inte har med saken att göra. Alla har lika människovärde oavsett om personen syndare eller inte. Vad Gud hatar det är synden men han älskar syndaren. Naturligtvis bör vi göra detsamma eftersom: Matt 5:48 Var fullkomliga såsom er Fader i himlen är fullkomlig.
Bibeln ska naturligtvis tolkas men inget kan läggas till uppenbarelsen, Guds ord varar evigt. Av denna anledning går de inte att tolka in sånt som att äktenskapet skulle vara för något annat än man och kvinna utifrån den rådande moraluppfattningen hos en del grupper eller till och med samhället i stort. I övrigt utgår den kristna tron i första hand av den Levande Traditionen, som i allt väsentligt är sammanfattad i Bibeln.
Hi, hi, ni vrider er som maskar på kroken, alla fina apologeter. Men det är ju bra att så många kristna, åtminstone i Sverige, och förutom Jonas, har börjat inse att homofobi är SYND och att de kristnas historiska förföljelse av homosexuella är en av många saker i kristendomens historia som inte är så mycket att vara stolt över längre.
Däremot har ju Jonas rätt i en sak, det är alldeles klart att Bibeln framställer homosexualitet som synd. Ändå hänger ni, kära apologeter, fast vid er Bibel och ska omtolka och linda in skrivningarna, i stället för att erkänna att en 2000++ år gammal, extremt spretig religiös skriftsamling faktiskt inte alltid innehåller relevanta påbud för vår tid utan att vi borde kunna fortsätta framåt och nå ännu längre. Vi har slutat med månggifte och slaveri. Vi slår inte längre ihjäl folk för deras åsikter. Trots att Uppenbarelseboken implicerar att jorden är platt så vet vi att den är rund. Syndafloden är en myt och vi vet hur den har vandrat och vi har skaplig koll på varför den uppkom. Vi anser inte längre att kvinnan behöver tiga i församlingen.
Erkänn nu att Bibelns skrivningar om homosexuallitet är ytterligare ett fel i texten, för det finns redan massor med andra fel. Och sluta larva er för en fanatiker som Jonas som ojar sig och känner sig kränkt när han inte längre får förnedra homosexuella fritt som han har brukat få göra, utan numera får på tafsen när han försöker – stackars stackars Jonas, det måste ju ha varit bättre förr.
Och gläds åt att Jonas och hans medkänsloblinda anhang, som behöver sin gamla bok att snutta på och ändå misslyckas i ett mycket enkelt försök att skilja rätt från fel, snart kommer att vila på idehistoriens sophög.
Det är inte Jonas och hans anhang, utan deras idéer, som kommer att hamna på idéhistoriens sophög. Ursäkta felskrivningen.
En annan tanke…
Seglora Smedja talar sig varm för en nära relation med islam. Och islam är väl om möjligt ÄNNU mer negativ till homosexuella än vad FA är?
När får vi se liknande kritik mot islam som den här mot FA?
I konsekvensens namn…