Socialdemokratiska Broderskapsrörelsen är en av landets största politiska rörelser för att organisera troende. Inför den historiskt viktiga kongressen i helgen skriver Anna Ardin, ordförande i den multireligiösa Broderskapsföreningen Hjärta och ny kandidat till förbundsstyrelsen, om de utmaningar och möjligheter som kongressen ska besluta om.

I helgen nu 17-19 juni håller Broderskapsrörelsen, den organiserade kristna vänstern i Sverige kongress i Uppsala. Medelåldern i förbundet och bland kongressombuden är fortfarande mycket hög. Trots att rörelsen aktivt arbetat med att inkludera muslimer sedan 1995 har bara tre stycken av de runt 150 ombuden annan tro än kristen. Två av dessa, en buddist och en muslim, kommer från vår alldeles nystartade förening Hjärta. Men den här kongressen kan vara avgörande för att ändra på detta.

Rörelsen står inför sitt största beslut på mycket länge. Vi ska besluta om huruvida vi ska byta namn på förbundet eller inte, och vad grupperna ska få heta. Det kan tyckas vara ett litet beslut, men debatten rymmer så mycket mer än bara ett namn, det handlar om rörelsens – i förlängningen faktiskt hela arbetarrörelsens – identitet och framtid. Det handlar om vilka vi är, vilka vi ska finnas till för och vad vi har för existensberättigande i samhället. Vi ska besluta om huruvida vi på allvar ska öppna vårt förbund för fler troende än bara kristna. För det är ju trots allt inte särskilt trovärdigt att ”kristna socialdemokrater” är till för alla troende eller att det mycket manligt klingande namnet ”broderskap” är till för alla oavsett kön. Förbundsstyrelsens kompromissförslag är ”Socialdemokrater för Tro & solidaritet”, men även ”Troende socialdemokrater”, som vi från Hjärta hoppas på, kommer att lyftas på kongressen.

För första gången på mycket länge kommer det också troligtvis att bli omröstning kring förbundsstyrelseplatserna. Bland annat är ungdomsnätverken inte nöjda med valberedningens förslag, utan har i tidningen Tro & politik meddelat att de kommer att lyfta mig som sin kandidat.

Det behöver inte vara jag, jag är egentligen ganska fulltecknad med ideella uppdrag och det nya jobb jag börjar på i höst, men vi behöver verkligen anpassa vår fina rörelse så att fler som är under 40 vill engagera sig. Det är helt avgörande att vår rörelse som ännu heter Broderskap också börjar föryngra sig. Det duger inte att man behöver vara mellan 45 och 65 för att få toppositioner, i förslaget till verkställande utskott är alla kristna med svensk bakgrund, samtliga är och dessutom mellan 50 och 60. Vi behöver både dem under 25 och dem över 65 för att kunna vara relevanta.

Det allra viktigaste på kongressen som jag ser det är att vi nu, som förbundsstyrelsen föreslår, tar steget att byta namn och på så sätt börjar den viktiga förnyelse av förbundet och på sikt arbetarrörelsen som det talas så mycket om.

På samma sätt som Broderskapsrörelsen för 80 år sedan behövdes för de kristna som var för radikala för kyrkan och för fromma för arbetarrörelsen behöver rörelsen idag erbjuda en plattform för de många svenska muslimer som försöker hitta sin väg in i politiken. Det växande motståndet mot muslimer förtäcks i kulturkritik och religionskritik, fördomarna blir allt mer extrema och exkluderingen ett allt större demokratiskt problem. Jag vet att det finns en stor förståelse för detta bland oss troende socialdemokrater, och jag hoppas innerligt att kongressen också fattar beslut som gör att vi fortsatt kan arbeta emot dessa negativa trender.

Jag hoppas att vi kan bli den starka röst vi har möjlighet att vara för, som vi skriver i vårt manifest, en värld utan över- och underordning, utan klasskillnader, utan etniska och religiösa klyftor, utan ojämlikhet på grund av kön eller sexuell läggning, där alla behövs och alla får plats, där alla har samma rätt och värde.

Anna Ardin