Det har nu gått en vecka sedan den ofattbara tragedin i Norge. Fredagen den 22 juli 2011 kommer för alltid att finnas fastetsat i vårt gemensamma minne. Tragedins vidd går inte att greppa. Under lång tid framöver kommer sorg och förtvivlan att prägla inte bara det norska samhället utan också oss här i Sverige. Många har släkt eller vänner i Norge. Sverige och Norge är grannländer som står nära varandra och delar de samhälleliga demokratiska värderingarna. Norges sorg är också vår.

Själv har jag tillbringat min ungdom på mängder av liknande läger som ungdomarna på Utöya, också med Jens Stoltenberg som på den tiden var ung AUF-ledare. Han och Anna Lindh var min generations politiska idoler. Utöya är Norges svar på Bommersvik. Det finns inget finare än att som ung åka på läger, få kompisar för livet, kanske hitta sin första kärlek, få diskutera och bryta åsikter med varandra och framförallt bygga gemenskap i en gemensam tro på att världen kan bli bättre.

Att skjuta ihjäl unga människor som inget hellre vill än att skapa ett solidariskt och gott samhälle är så djävulskt att det inte går att förstå. Den 22 juli visade sig ondskans makt i sin mest avskyvärda form.

Det förfärliga ska dock inte psykologiseras bort. Terrordådet var politiskt och utfört av en kristen fanatiker, frimurare och högerextrem norrman, Anders Behring Breivik. Hans attentat riktade sig mot den norska socialdemokratin, både mot statsledningen med statsminister Jens Stoltenberg i spetsen och mot kommande generationers politiker, de intet ont anande AUF-ungdomarna på Utöya.

Breivik sköt mot den norska demokratin men också mot oss alla som står upp för ett mångkulturellt, öppet samhälle, som vill internationell solidaritet och som anser att muslimer är en självklar del av det nordiska och europeiska samhället.

Den högerextrema terroristen Behring Breivik hatar Socialdemokrater och så kallade ”kulturmarxister”, som han skriver om i sitt manifest. Han hatar att Norge och Sverige har förvandlats till mångkulturella samhällen. Han hatar Islam och muslimer som han anser inte hör till det nordiska eller europeiska samhället.

Ideerna inte nya

Det kusliga är att hans idéer inte är särskilt unika eller nya. Jag har läst och sett detta hat många, många gånger tidigare. I kommentarfälten på debattsajter på nätet, i mejl som skickats till mig, i debatter på högerextrema nätforum men också i utspel och kommentarer från Sverigedemokraterna, Dansk Folkeparti, Fremskrittspartiet och andra högerpopulistiska partier runtom i Europa. De högerextrema antimuslimska partierna har haft vind i seglen under många år och sitter nu i flera parlament runtom i Europa.

Gärningsmannen må ha varit ensam, men hans idévärld har han gemensam med många i dagens Europa, som den antirasistiska tidningen Expo konstaterar.

Enligt den norska rasismexperten Henrik Lunde, intervjuad i Lisa Bjurwalds utmärkta bok ”Europas skam”, har Fremskrittspartiets närvaro på den politiska scenen till och med gjort Norges extremhöger överflödig. FrP har blivit den centrala kanalen för invandringsmotståndet.

I januari 2010 gick norska Fremskrittspartiets Siv Jensen ut och varnade offentligt för ”smygislamiseringen” av det norska samhället. I valrörelserna har hon hetsat starkt mot muslimer och i det senaste valet tog hon staden Malmö som exempel på vad som kan hända om man är för slapp mot muslimerna. ”Sharialagar har tagit över”, menade Jensen.

Behring Breivik var under många år medlem i Fremskrittspartiet och hade uppdrag för partiet men han lämnade det för några år sedan då han tyckte att de var ”för snälla”. Han övergav tanken på att gå den politiska vägen för att stoppa ”islamiseringen” och valde det politiska våldet i stället.

Extremhöger på frammarsch

Precis som i Danmark har tonläget i samhällsdebatten hårdnat i både Norge och Sverige. Etablerade partier och medier har sakta men säkert börjat anamma högerpopulismens problemformuleringar om faran med Islam och muslimerna som hot mot demokratin, hot mot jämställdheten och hot mot säkerheten. Häri ligger det verkligt allvarliga i dag – att högerextremismens världsbild håller på att normaliseras och bli till politiskt allmängods.

Rapporterna från årets Almedalsvecka tyder på att Sverigedemokraterna numera är legitimerade och betraktas som vilket parti som helst. Jimmie Åkesson medverkade i så gott som alla TV-soffor och radioprogram. Hans tal refererades av de stora tidningarna. Ja, han fick till och med äran att intervjuas i Visby Domkyrka som de andra partiledarna under veckan. Varför Svenska kyrkan så gladeligen släpper in Sverigedemokraterna i värmen är sannerligen en gåta.

Det har inte ens gått ett år sedan SD kom in i riksdagen och redan ses detta högerextrema parti som ett ofarligt om än lite invandringskritiskt parti. Det är djupt oroväckande.

”En normalisering av vårt förhållande till SD är varken önskvärd eller rimlig, av den enkla anledningen att partiets ideologi är oacceptabel och inspirerar till ideologiskt motiverade hatbrott”, skrev Martin Peterson, docent i filosofi i Svenska dagbladet (26/7).

Partiet vilar på en rasistisk ideologi. I partiets principprogram står att ”Sverige är svenskarnas land”, ”Alla människor är inte likadana” och ”Låt alla folk vara herrar i eget hus”. SD är sprunget ur den rasistiska utomparlamentariska rörelsen Bevara Sverige Svenskt och kopplingarna till både nynazister och högerpopulister är många.

Tidningen Expo har i dagarna gjort ett fantastiskt jobb med att lyfta fram vad Sverigedemokrater bloggat och sagt om muslimer och om Behring Breviks terroristdåd. Det är ingen rolig läsning.

”Islamiseringen är dagens viktigaste politiska fråga. Antingen går vi under med en suck, eller också gör vi motstånd. Nu är vi inne i en ny fas i ett uråldrigt krig som går 1400 år tillbaka i tiden – – – islam är en imperialistisk ideologi som arbetar för världsherravälde. Men det finns hopp. Fler och fler partier i Europa inser islamiseringshotet. 2010 kommer SD in i riksdagen, så att det äntligen kan bli slut på det mångkulturella eländet!”

Så sa Sverigedemokraternas riksdagsledamot Kent Ekeroth under sitt tal på partiets landsdagar 2009. Denne Ekeroth har tillsammans med sin bror Ted bildat Antiislamiseringsfonden och ordnar seminarier och föreläsningar runtom i landet som syftar till att hetsa mot muslimer och Islam.

Kent Ekeroth åker dessutom ofta på internationella anti-muslimska möten. Våren 2010 mitt under brinnande valrörelse representerade han SD vid det stora antimuslimska mötet i tyska Gelsenkrichen. Där fanns också representanter från flamländska Vlaams Belang och österrikiska FPÖ.

”Islam är det största hotet mot västerlandet”, sa Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder under Almedalsveckan i år.

Minns också Jimmie Åkessons vidriga debattartikel i Aftonbladet hösten 2009, där även han målade ut Islam och muslimerna som det största hotet mot Sverige. ”Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget”, skrev Åkesson.

Exemplen är åtskilliga som visar att Sverigedemokraterna ingår i den högerextrema islamofoba rörelse som växt fram i Europa på senare år och som fick extra skjuts i och med terrordåden i New York 11/9.

Att någonsin legitimera detta parti är ett svek mot allt vad demokratins grundläggande värderingar står för. Bara för att ett parti röstas in i riksdagen är det inte med självklarhet rumsrent. Också Hitler och hans nationalsocialister kom till makten på demokratisk väg.

Självklart är det ingen annan än förövaren som ska hållas ansvarig för de fasansfulla handlingar han gjort. Däremot är det hög tid att få upp ögonen för den samhälleliga kontext, det samtalsklimat som kan utgöra grogrund för den här typen av politiskt våld. Behring Breiviks islamofoba världsbild är han inte ensam om och den får tyvärr alltmer fäste också inom den etablerade politiken där hårdare invandringslagar, förbud mot burka och minaretbyggen, terrorlagar och så vidare blivit mainstreampolitik på senare tid.

Hatet ska INTE segra

Jag har ögnat igenom Behring Breiviks manifest och jag känner som sagt igen det mesta han skriver. Vi som länge debatterat frågor som främlingsfientlighet, islamofobi och det mångkulturella samhället har fått hatet slängt i ansiktet genom mejl, bloggar och kommentarer på nätet. Jodå, jag förekommer på flera ställen i den norska extremistens manifest som exempel på opinionsbildare han hatar. Jag är inte förvånad.

När Sofia församling i våras bestämde sig för att stötta ett ungdomsprojekt på Fryshuset och finansiera en Imam-tjänst fick vi som stod upp för projektet känna på de mest förfärande anti-muslimska stämningar som florerar också bland så kallat vanligt folk och bland kyrkligt aktiva. Också inom kristenheten finns en växande antimuslimsk fanatism som vi alla inom kyrkorna måste se upp med och aktivt bekämpa.

Hat och stereotypa föreställningar om Islam och muslimer måste tas på allvar.

Förhoppningsvis kan dåden i Norge bli en väckarklocka för politiker, medier, säkerhetspoliser, kyrkor och folkrörelser att se hur dagens islamfientliga högerextremism riskerar att få fäste i Europa.

–      Han har förlorat, sa AUF:s Eskil Pedersen vid minneshögtiden i Oslo Folkets hus med hänvisning till att terrorattentatet har lett till nytt engagemang. Pedersen och hans kamrater tillhör nu 22-juligenerationen.

–      Det är vi som bestämmer vad det betyder. Detta är en vändpunkt, fortsatte han.

Just så.

Utöya har för tusentals unga människor i 60 års tid varit symbolen för engagemang, människovärde och framtidstro. I fredags för en vecka sedan blev det platsen för död , fanatism och förödelse.

Men nästa år vid denna tid har de norska ungdomarna tagit tillbaka sitt älskade Utöya. AUF-ungdomarnas obändiga tro på kampen för människovärde, tolerans och solidaritet inspirerar oss alla att inte ge upp.

Vi ska, som statsminister Stoltenberg har uttryckt det, möta det högerextrema terrordådet med mer demokrati och mer öppenhet, men aldrig naivitet.

Hatet ska INTE segra.
Störst av allt är kärleken.

HELLE KLEIN
Chefredaktör Seglora smedja

Ps. Läs gärna Lisa Bjurwalds bok ”Europas skam – rasister på frammarsch” (Natur & Kultur).