I går hölls en manifestation på Sergels torg där representanter för politiska partier, fackföreningsrörelse, palestinagrupper och kyrkor krävde att Sverige ska rösta för att Palestina blir FN:s 194:e medlemsstat. Seglora smedjas Helle Klein var en av talarna. Här kan du läsa hennes tal.

Kan palestinierna någonsin göra rätt enligt Västvärlden?

• De erkänner Israel från 1967 års gränser men får se hur dessa gränser dagligen suddas ut av nya bosättningar, av nya taggtrådar och av nya checkpoints.
• De sätter sig i fredssamtal medan bomberna faller över Gaza, medan förtrycket hårdnar på Västbanken
• De ordnar politiska parlamentariska val som av FN:s valobservatörer bedöms som arabvärldens mest demokratiska för att sen få höra att de valde fel regering och därför ska bojkottas

Ja, kan palestinierna någonsin göra rätt?
Det är nog nu med Västmaktenas, dvs våra dubbla måttstockar. Det är nog nu med vår dubbelmoral! Det är hög tid för världssamfundet att erkänna Palestina!

Palestina vänner, hur kan vi hålla fast vid hoppet när drömmen gång på gång slås i spillror?
Jag ställde frågan till min vän Mitri Raheb, palestinsk präst i Betlehem på Västbanken. Israelerna hade just åkt in med sina tanks och krossat alla fönster på den lutherska kyrkan och kört sönder väggarna till det palestinska kulturcenter som kyrkan driver, förstört de palestinska konstnärernas tavlor och skulpturer, klottrad kyrkväggarna med rasistiska slagord mot araberna.

Mitri höll själv på att mista livet när den israeliska militären skändade kyrkan.
Hur kan vi hålla fast vid hoppet när drömmen gång på gång slås i spillror?

Mitris svar är: Hoppet innebär inte att vi kan vänta passivt på att en bättre morgondag. Nej det är ett falskt hopp. Det sanna hoppet är aktivt. Det gestaltar sin vision varje dag och blir så ett ljus i mörkret.

Det våra palestinska vänner behöver mest av allt idag är framtidstro. I visionen om ett fritt och självständigt Palestina finns kraften att förändra vardagen nu. Hoppet lär så de förtryckta att sluta upp att bara vara offer och istället ständigt kämpa för att förverkliga sina drömmar, att aldrig tillåta förnedraren förminska människovärdet. Därför är ett beslut i FN om att erkänna Palestina och göra staten till en fullvärdig medlem i Förenta Nationerna så oerhört viktigt i kampen om att bevara hoppet.

Belackarna kan säga att det leder ju inte till fred. Det löser inte alla tvistefrågor. Nej, visst är det så, men det stärker självförtroendet och det ger hoppet åter om att världen verkligen vill se ett fritt och livskraftigt Palestina.

Ockupationsmakten bygger murar och sätter upp taggtråd, ockupationsmakten gör vardagslivet till ett helvete, ockupationsmakten håller tusentals oskyldiga i läger och fängelser, ockupationsmakten dödar människoliv. Men trots dess enorma militära styrka kan ockupationsmakten inte krossa drömmen om Palestina, hoppet om en tvåstatslösning. Nej till och med drömmen om en fredlig samexistens mellan israeler och palestinier lever i ruinerna efter ockupationsmaktens bulldozers framfarter.

Häri ligger det palestinska folkets själ – att aldrig någonsin ge upp Människovärdet, varken palestinierns eller israelens, varken judens, muslimens, den kristnas eller den ickereligiösas människovärde. För det är i hoppet om en rättvis fred vi blir Människor inför varandra.

Mitri Raheb och hans kollegor i Betlehem gick bland glasskärvorna och bestämde sig för att snabbt sätta upp en banderoll där det stod: Förödelse javisst men fortsättning följer. Och Mitri och Betlehems palestinier bygger upp så fort ockupationsmakten raserar. Så bevaras hoppet. Så bevaras en fredskultur. Så förhindras hatet.

– Det är fel att gå den formella vägen i FN, i stället ska man satsa på fredsprocessen, säger motståndarna.

Jag säger: Se verkligheten! Se hur alla sk fredssamtal lett till fler illegala bosättningar, mer av murbyggeri och stöld av palestinskt land, mer av förtryck, våld och extremism. Den som säger ordet Fredsprocess utan att se fakta på marken manifesterar ett förakt mot människors erfarenhet.

– Det är fel att provocera fram freden, hörde jag folkpartiets talesman säga.

Jag undrar: vem är det som provocerar? Samma parti tyckte det var helt legitimt att bomba Irak till nån sorts demokrati eller bomba sönder Afghanistan för en påstådd kvinnokamps skull.

Nej, provokationen ligger i ett världssamfund som i decennier har sett på hur den israeliska ockupationspolitiken brutit mot allt vad folkrätt och internationell rätt hävdar.

Palestinavänner, vi måste vara rädda om orden. Fred kan aldrig innebära fortsatt förtryck. Freden måste vara rättvis.

Om vi ska bevara fredens kultur och inte gå våldets väg så är det genom FNsystemet vi ska handla. Därför måste Sverige, EU och hela världen erkänna Palestina – för folkrättens skull, för internationella demokratins principer, för människovärdet – ja för hoppets skull.

Så Carl Bildt gör som Norges utrikesminister rösta för att Palestina blir FN:s 194e medlemsstat!
Helle Klein