I torsdags kom domen mot de två kvinnor som i april trotsade det franska burkaförbudet. Den franska domen och lagen innebär ett uppenbart förtryck mot muslimer och även ett förtryck mot kvinnors rätt att själva bestämma över sina kroppar. Helena Hägglund pekar på protesterna i Kanada (sk slutwalks) mot att en polis vid en konferens sagt att kvinnor borde sluta klä sig som slampor om de vill undvika att bli utsatta för sexualiserat våld. Dags att även ordna solidariska burkawalks?

En knapp månad innan Najate Nait Ali och Hind Amas kom till det officiella födelsedagsfirandet för de borgerliga partiledaren Jean Francois Copé iklädda sina heltäckande slöjor hölls världens första slutwalk i Toronto.

Den kanadensiska slutwalken samlade lättklädda högljudda kvinnor som protesterade mot att en polis, i samband med en konferens om brottsförebyggande verksamhet, sa att kvinnor borde sluta att klä sig som slampor om de vill undvika att bli offer för sexualiserat våld. Efter den första protestmarschen spreds nya slutwalks till flera andra länder under våren och sommaren, till USA, Brasilien, Australien, England och Holland. I juni hölls en svensk slutwalk i Stockholm.

När burkaförbudet trädde i kraft i april samlades muslimer i Paris och London för att demonstrera mot den nya lagen. Men tyvärr har inga burkawalks spritts över världen efter det. För även om den franska domen och lagen i sig innebär ett uppenbart förtryck mot muslimer så innebär den också ett förtryck mot kvinnor och kvinnors rätt att själva bestämma över sina kroppar.

Systrarna i burka förtjänar samma stöd som systrarna i urringning och kort kjol. Det är varje kvinnas rätt att uttrycka sig genom sin klädsel och det är varje kvinnas rätt att kunna göra det utan risk för sexuella -eller statliga övergrepp.

Nu är det kanske så att fler västerländska kvinnor betraktar sig som sluts än som burkabärande muslimer men vi måste solidarisera oss med alla kvinnor som får sitt självbestämmande och sina rättigheter inskränkta. Jag betraktar mig varken som muslim eller slampa och klär mig inte heller därefter men jag kräver rätten att själv få bestämma över min kropp och vad jag signalerar med den.

Därför hoppas jag att det ordnas solidariska burkawalks runt om i västvärlden framöver, inte minst i Holland, Belgien och Frankrike som alla har lagstiftat detta kvinnoförtryck.

Helena Hägglund