Gud, tack för julens mysterium!
En gåva som färdas över tid och rum
från historiens då till ögonblickets nu
– tänk att julens gåva är Du?!
Gud, vi såg ett barn i ömsint famn,
en stjärna som lös om ett glädjebud
Vi såg fredens och fridens många namn
och där var en ängel i en vacker skrud LÄS MER
{ 1 comment }
I helgen är det helt legitimt att avsätta tid för saknad och sorg, skriver Smedjans krönikör Mika Wallander.
Vi vallfärdar till våra kyrkogårdar som är så vackra iklädda höstens färger. Där tänder vi ljus, lägger en krans och blir påminda om att livet och döden går hand i hand. Sorgen är en process, ibland är den intensiv och svår, ibland saktmodig och stark. Under Alla helgona helgen får vi stanna upp och ta tempen i det alldeles egna sorgearbetet.
Det borde egentligen alltid vara helt legitimt att sörja, men ibland skräms jag ett ”vardagsSverige” som verkar tappa ord och redskap för sorg. LÄS MER
{ 0 comments }
Förutom att Smedjans Mika Wallander är präst är hon också ”multireligiös guide”. I sitt debattinlägg ger hon sin syn på den aktuella diskussionen om den muslimska slöjan.
(Läs även Tomas Lindboms krönika om slöjdebatten: Fransk kamp om identitet.
Sveriges Multireligiösa Guider reser till olika skolor, arbetsplatser och föreningar. Med oss har vi en tung resväska. Resväskan transporterar en slags mini-utställning bestående av heliga föremål och kläder för de sex stora världsreligioner som finns i Sverige. Tanken är att ett föremål öppnar upp för samtal och frågor om trons insida:
Hur virar man en sikhisk turban?
Vad är en kippa?
Hur klär man på sig en sari?
När jag var som mest aktiv guidade jag bland annat runt i olika skolklasser i Enköping. Då hade jag som rutin att hålla upp två tygbitar framför eleverna och ställa frågan: ”Vad tror ni att det här är för ett slags plagg?” Närmast till hands låg gissningen att det var en minitopp och en kjol. Det blev spännande när jag skulle visa hur man tog på sig tygen.
Jag visade på mig själv – eller på en elev – hur man trär det lilla tyget över huvudet som ett hårband och det stora över det lilla. Och först när tygstyckena var på plats, såg klassen att det i själva verket var en ”slöja”. Idag minns jag dessa stunder med glädje. Nyfikenheten som jag såg i elevernas ögon, är densamma som man kan se i ett litet barns strax före det lär sig något nytt. Och själv blir jag påmind om något mycket viktigt i människans natur. LÄS MER
{ 0 comments }
av Mika Wallander, präst och poet.
En gång för länge sedan stapplade en man runt i skogen på landet. ”Jag är så gammal nu…” sa han ”…att jag har framtiden bakom mig och evigheten framför mig.”
Oavsett om vi räknar den linjärt eller cirkulärt, finner jag så här dags in på det nya året, att det finns tid som är helig för oss. Eller annorlunda uttryckt: tid i fred. Det kan vara en särskild dag när det viktiga börjar ett viss klockslag. Det kan också vara de där 5 minuterna som existerar som en slags befrielse från tiden. LÄS MER
{ 0 comments }
Vi förs från form till innehåll, skriver vår krönikör Mika Wallander in en adventsglittrande krönika. Ljuset från stjärnor och pynt påminner om det som skimrar i vårt eget inre.
Äntligen! Som vi har längtat efter det lilla Jesusbarnet som legat insvept i toalettpapper och begravd i källarförrådet. Nu ska han få flytta in igen! Likt Gud förberett ett rum för var och en av oss, förbereder vi platsen och rummet. Sen plockar vi fram sakerna: stjärnan, de nyblivna föräldrarna och djuren.
Det är en helig varm rörelse att få förbereda och välkomna. LÄS MER
{ 0 comments }
Kyrkoårets sista helgdag kallas Domsöndagen. Egentligen borde den heta Försoningssöndagen. Hur som helst infaller den på söndag. Här är en nyskriven psalmtext av Mika Wallander om en radikalt inkluderande Gud.
Det finns dagar när Gud är stum
och Jesus ej står att finna.
Så förtvivlat tomt i inre rum
och så sorgligt skönt tårar rinna. LÄS MER
{ 1 comment }
Seglora smedjas egen huspoet, prästen och psalmdiktaren Mika Wallander, röstar i kyrkovalet på söndag. Gör du?
Nu när luften känns sval
stundar det återigen ett kyrkoval.
Politikerna håller sina tal
fast jag hör bara hur de mal…
om än det ena, än det andra
tröttsamt, ja, mina tankar ifrån dem vandra…
Ute i periferin, i ett annat liv, LÄS MER
{ 0 comments }
