Vi kan inte samtidigt avskärma oss från världen och verka i den. Det är inte en politisk fråga utan den har funnits på kyrkans dagordning sedan urminnes tider. Så skriver Sofia församlings kyrkoherde Hans Ulfvebrand i en reflektion i spåren av den senaste veckans debatt.
För mig som kristen har det alltid stått i första rummet att se människan. Det är människan som allting utgår ifrån, oavsett hennes tro, hennes politiska identitet eller hennes många personliga preferenser. Dessa är yteffekter, ställda bredvid det inre teologiska och existentiella djup som envar av oss härbärgerar. När vi förlorar denna grundläggande respekt för våra medmänniskors outgrundliga djup, då är också vi själva illa ute. Därför kan sökandet efter egen identitet aldrig gå ut på att bygga murar mot andra.
Den uppseendeväckande debatt som har förts i kyrkliga medier – den så kallade identitetsdebatten – det gångna året har saknat detta perspektiv. Den har fokuserat på att stadfästa ett illusoriskt ”eget”, som om tron kunde vara sig själv tillräcklig, avskärmad från den omvärld som vi uppmanas att gå ut och verka i. Denna uppenbara motsättning i att avskärma sig från världen och samtidigt verka i den, verkar helt ha gått förlorad i denna debatt. LÄS MER
{ 0 comments }



I dag skriver Seglora smedjas Ewa Lindqvist Hotz tankar inför helgen på Svenska kyrkans hemsida. För Ewa, just hemkommen från en studieresa i Burma, får söndagens bibeltexter om kärlekens väg en extra dimension.










